Oj,oj. Här krävs en seriös ursäkt från Vk.

Jag fick några kommentarer i går om att solen går ner väldigt tidigt här uppe. Ja, så är det, men snart, snart blir dagarna längre.

Min första vinter i Haparanda var helt förvirrande. Jag flyttade dit från södra Finland och var inte alls förberedd på den mörka tiden… ’kaamos’ kallas den på finska. Finns det något svenskt ord? Det finska ordet väcker associationer som nedtyngdhet, handlingsförlamning och hjärnstillestånd. Lite så var det för mig. När jag tog sparken till skolan på morgonen var det kolmörkt och när jag skulle fara hem, oftast vid 15.30, var det lika mörkt. Dag och natt flöt in i varandra och jag var ständigt trött.
Det konstiga är att man vänjer sig. Jag bodde 9 år i Haparanda och efter första vintern gick det mycket bättre. Det var under de åren jag lärde mig att älska månen som lyste upp så fint i mörkret.

I dag var det sol igen en kort stund. Den vita björkstammen utanför mitt fönster lystes upp så vackert.

I dag har jag plockat fram adventsstaken och julstjärnorna. Sen var jag tvungen att gå ett varv runt huset i mörkret för att se hur fint det såg ut i mina och grannarnas fönster. Ute i trappuppgången luktade det så gott av saffransbak.

Jag har också plockat fram några röda ljuskoppar och mina julänglar. Det får räcka, tror jag. Det blev då väldigt mysigt med fler ljuskällor i lägenheten.

Ha en skön lördagskväll <3