Jag sov så dåligt i natt på grund av gårdagens incident på bussen. Gång på gång kom bilden för mig när jag själv låg där under bussen. ’Rulla, rulla’, tänkte jag febrilt, men det är inte så lätt att rulla upp över en isig trottoarkant med ett tjockt lager snöfluff. Jag minns att jag försökte få tag i något med händerna, men snön var som badskum. Kvinnan som skulle stiga av efter mig fick hoppa över mig och sedan dra upp mig i armarna. Tur att hon var både vig och stark.

I morse skulle jag stiga upp tidigt och åka iväg till Mariedal på träff med skrivargruppen, så det blev inte många timmars sömn. Jag ville ju ändå åka, för jag missade alla träffar i höstas på grund av knäproblem, röntgen och läkarbesök. Dubbelbokningar stup i kvarten.

Nu kom jag i alla fall iväg och det var trevligt. Vi träffas en gång i månaden och i dag bokade vi dessutom in en lunchteater i april.

I natt steg temperaturen och det har blåst och snöat. Blötsnö. Jag har en kappa i vaxat tyg med vadderat foder, som jag använt flitigt den här vintern som regnkappa.

När vi var färdiga och kom ut på kvartersgårdens trappa, hade det mojnat lite och var så här vackert. Snön klibbar fast på trädens stammar och grenar och är vit och ren.

Jag halkade mig genom min sedvanliga runda… Mio, Kupan, Klädhuset och sedan gick jag upp och tvärkollade min loppis. Inte mycket kvar, men det finns några saker som ingen vill ha. Hmm… Trots vädret var det mycket folk där.

Nu ska jag koncentrera mig på att inte somna innan jag hunnit i säng.

Har aldrig varit med så törstiga tulpaner.

Ha en skön måndagskväll <3

På sistone har jag allt oftare varit döv… alltså vänt dövörat till. I stället för att lyssna på sånt som irriterar mig, slutar jag helt enkelt höra. Jag orkar inte bli upprörd längre på sådant jag inte kan göra något åt. Fördomsfulla människor får ha sina åsikter i fred. Huvudsaken att jag själv vet var jag står.

Däremot är jag uppmärksam och ser en hel del, även när jag sitter försjunken i mina tankar. Ibland måste jag reagera och ingripa och hittills har det gått bra, fast jag är fullt medveten om att man även måste tänka på sin egen säkerhet.

I dag skulle en ung invandrarkvinna gå av bussen med sin barnvagn, men bussen hade stannat bakom en annan buss som stod vid hållplatsen. Dörrarna öppnades och folk började gå av. Problemet var bara att utanför bussen var trottoaren inte plogad, utan det fanns en plogvall där i stället. Inget bra ställe att gå av med en vagn alltså, men kvinnan trodde antagligen att hon måste gå ut eftersom de andra gjorde det. Vagnen höll på att välta när hon kom ut och hon fick hjälp av en man som steg av. Sen stod hon där farligt nära bussen, som snart skulle starta och köra fram till hållplatsen. En liten slirning i sidled och bussen kunde knuffa till dem.

Jag störtade fram till dörren och skrek åt kvinnan att komma tillbaka upp på bussen och låta den köra fram till hållplatsen. ’Det är ju livsfarligt att stå där i snödrivan’, skrek jag. Jag tror inte att hon förstod mig, hon såg närmast rädd ut och började gå tätt utmed bussen mot hållplatsen och mer utrymme. Då fick jag panik och skrek åt busschauffören att inte starta bussen innan kvinnan var i säkerhet.

Nåja, allt ordnade sig och busschauffören sa själv att hon inte skulle ha öppnat dörrarna innan bussen kört fram till hållplatsen. Jag brukar själv aldrig gå av i sådana situationer, även om andra har bråttom ut, utan jag brukar vänta tills bussen kört ända fram.

När jag sen satte mig ner fick jag en kraftig flash-back från den gången jag själv halkade när jag steg av bussen och gled under den. Lyckligtvis fanns det uppmärksamma personer där då som skrek åt chauffören att inte starta bussen och som sedan drog upp mig. Det var bland det värsta jag varit med om att ligga där under den stora bussen, så det var kanske inte så konstigt att jag reagerade så kraftigt i dag. Jag har rent av känt mig lite skakig.

I går var det dags för nya tulpaner och den här veckan är de orangea med gul kant. Till skillnad från de rosa, som var lite ostyriga och ystra, är de här väldigt strama och sofistikerade. Det ska bli spännande att se hur de utvecklas när de slår ut. Törstiga är de i alla fall och faschinerande i färgen. Tänk att tulpaner kan ha så olika karaktärer.

Ha en skön söndagskväll <3

I dag har jag inventerat mina sysakslådor. Jag har ganska bra ordning på trådrullar, knappar, band och spetsar eftersom jag sorterade bra innan flytten för två år sedan. Nu hade jag glömt vad som fanns kvar.

Den här fina spetsen har jag faktiskt virkat själv. Den enda jag virkat i mitt liv. Jag sydde vita lakan och örngott och broderade monogram när jag skulle gifta mig i slutet på 60-talet. Örngotten har jag slitit ut och lakanen hänger som gardinkappor i ett kök i Finland.

Jag sydde handdukar också i linne och halvlinne och broderade mitt monogram. Tammerfors textilfabrik hade precis designat handdukstyg i halvlinne med blommönster och jag sydde blå och gula handdukar. Jag använder dem fortfarande som ansiktshanddukar och de har inte nötts ett dugg. Det är lite besvärligt att vi inte har mangel i den här tvättstugan, så jag måste ångstryka dem.

Jag hittade en plåtlåda med en massa knappar i soprummet där jag bodde förut. Fina retroknappar. En del har jag sålt på Tradera och nu har jag plockat ihop några påsar till loppisen. I morgon efter lunch lägger jag ut dem i bås F05. Jag kollade in mina spetsar och brodyrer också, men de flesta vill jag behålla. Brodertråden (moulinétråd?) ville jag också behålla, blev plötsligt sugen på att börja brodera igen. Somliga broderar på sina scrapalster…   eller syr sömmar med symaskin. Jag har inte gjort det så mycket än, men man vet aldrig.

Jag brukar vara trött på fredagarna efter torsdagskvällens vattengympa. På dagen var jag i grannhuset hos föreningens ordförande och vi skrev vår lilla årsredovisning. Vi får hjälp av en ekonom på HSB-kontoret med den ekonomiska redovisningen och budgeten, så vi känner oss ganska trygga där. Vi gick igenom alla hålltider för inlämnande av motioner, dagordning till årsmötet m.m. och har nu läget under kontroll.

Hon har en svart lurvig hund som fortfarande är valp trots att han inte är liten. Han satt bredvid mig i soffan, slickade mig i nacken och flåsade mig i örat. Det är länge sedan någon flåsat mig i örat så där kärleksfullt. Ha, haa. Nu har jag lite kliande ögon, men det var det värt.

Ha en mysig fredagskväll <3