Äntligen har jag läst ut Anita Salomonssons bok Oloflig beblandelse.

Jag såg tillbaka i bloggen att jag hade skrivit om författarbesöket med Anita Salomonsson den 10 februari. Då köpte jag boken och började ivrigt läsa den. Till en början förfördes jag av språket och de intressanta beskrivningarna av livet i början på 1800-talet. Sen hände en olycka och jag kunde inte fortsätta läsa. Det har aldrig hänt förut, jag har kastat böcker i väggen för att jag blivit arg ett par gånger, men ändå fortsatt läsa.

I helgen tänkte jag att jag måste läsa ut boken och tvingade mig igenom den. Huh… det var en gruvlig historia med verklighetsbakgrund från Västerbotten. En bra berättelse på så sätt att den verkligen beskriver kvinnornas situation. Det fanns ingen upprättelse i samhällets ögon, för livsödet hinner alltid ikapp en. Så slutet är egentligen mycket logiskt, även om jag har svårt att acceptera det.

Men det är en välskriven bok om hur livet var, med 50% glädje och 50% sorg (som Anita själv uttryckte det) och uppbyggd som ett ’spännande’ drama, en tragedi, så trots allt rekommenderar jag den.

Ha en fin Annandagskväll <3