Svaret kom så snabbt att jag var lite nervös när jag sprättade upp kuvertet. Ny formulering! Förut har meddelandet varit att brösten varit ’normala’, men nu har man övergått till C-ordet. Jag är tacksam varje gång jag får ett negativt besked.

Tidigt i morse fick jag ett sms att min cykel var färdig. Redan! Jag trodde inte att de skulle hinna med den innan helgen, så det blev en glad överraskning.
Cykeln var välsmord och finjusterad på alla sätt och det var en fröjd att cykla hemåt. Jag tycker det är lite obehagligt att cykla i stan. Det har nog att göra med mitt dåliga djupseende, för jag är väldigt osäker på att bedöma avståndet till bilarna och hoppar av och leder cykeln över varje gata.
Sen kom jag till ’svingen’, som inte alls var så jobbig som jag trodde. Jag cyklade en bit upp och noterade farthindren i cykelbanan. Just här får de som kommer från andra hållet upp farten ordentligt.

Egentligen är uppförsbacken inte så brant och de flesta cyklar uppför hela bron. Den är ju svängd och doserad för att den inte ska vara för brant. Jag promenerade dock uppför hela den långa bron, som går över en skollekplats, ett järnvägsspår och en väg.

Pust! Nu är det bara 2,5 km till Tomtebo och inga fler uppförsbackar. Trodde jag. Jag hade glömt att jag måste upp på Ålidbacken också. Den ser inte så brant ut på bilden, men det finns farthinder längst ner på den med.

Nu förstår ni varför jag inte gärna cyklar ner på stan. Jag måste ju komma hem också.

I kväll har jag varit på föreläsning med Reumatikerföreningen. ”Små sår och goda vänner ska man inte förakta” var rubriken. Micke och Carola från Ortopedmottagningen berättade om sitt arbete. Till dem kommer patienter, bl.a. reumatiker och diabetiker med svårläkta sår som uppstått på grund av dålig cirkulation. De hade en del riktigt ruskiga bilder med sig och jag förstår verkligen hur viktigt det är att ta hand om sina fötter.

Ha en lugn torsdagsnatt <3