I dag tänkte jag visa lite fler bilder från ruinerna av Birgittinerklostret i Pirita, Tallinn.

Pirita är den estniska formen av Birgitta och klostret har gett namn åt stadsdelen och floden som rinner förbi ut i havet. Klostret grundades på 1400-talet och var det största baltiska nunneklostret på sin tid. Den stora kyrkan användes i 150 år tills den förstördes av den ryska armén i januari 1575. Ett par år senare förstördes hela klostret.

Ruinerna användes sedan som nödbostäder och som byggnadsmaterial. 1980 öppnades området för allmänheten och 2001 invigdes den nya klosterbyggnaden, som byggts på platsen där sjukstugan varit.

Arkeologiska utgrävningar på området har pågått i flera omgångar sedan 1930-talet. De senaste fynden gjordes år 2003.

Jag blev positivt överraskad över hur mycket det fanns på området att utforska. I turistbroschyrerna finns vanligtvis den här bilden, till synes en gavel och inget mer.

Det är ingången till den stora kyrkan, 24 x 56 meter och uppdelad i tre skepp.

Runt kyrkbyggnaden skedde övrig verksamhet. Där fanns bostäder, matsalar, besöksrum m.m. De viktigaste rummen uppvärmdes vintertid underifrån med speciella ugnar.

Den här trappan ska leda upp till ett sovrum. Den viker av åt vänster… jag gick inte upp dit.

Jag gick inte heller ner för den här trappan, som jag antar leder ner till matkällaren, eftersom den låg i anslutning till matsalen och serveringsrummet.

De som hörde till klostret begravdes under kyrkans golv, men utanför fanns en vanlig kyrkogård där man kunde boka in sin sista viloplats.

En vildvuxen trädgård och en mur inhägnade det hela.

Här är det nya moderna klostret, som även innehåller gästrum och konferensutrymmen. Där skulle jag kunna tänka mig att bo ett par nätter.

Jag kände att jag inte hann/orkade ta in allt, så jag kommer definitivt att komma tillbaka vid tillfälle. Nu är jag ju lite påläst också och ännu mer nyfiken. Och jag kommer säkert att pytsa ut fler bilder vid olika tillfällen.

Ha en skön måndagskväll <3