Allting känns väldigt konstigt. Vissa dagar har man ingen kontroll över utan de kan utvecklas till en lång rad av stressfulla omständigheter.

I går kväll fick jag ett tråkigt sms, i dag har jag blivit väckt av ett obehagligt telefonsamtal, haft ont i magen och säkert skyhögt blodtryck, varit två vändor till Strömpilen efter paket, köpt en kaffepresskanna, ångrat mig och bytt den till en liten percolator, promenerat hem från bussen med dramaten, cyklat till Ålidhem, lyft en rollator på och av bussen, kokat potatis och lax, spionerat på mina grannar och skrivit ett meddelande till postkillen som lämnat dörrarna till våra postfack öppna igen. Och utan att tänka mig för åt jag några söta Franske vafler till kaffet. Ingen kontroll alltså.
Nu har jag ett sår i mungipan som värker upp över hela kinden.

Första omgången till Strömpilen missade jag bussen igen och fick vänta i 25 minuter. De andra vid hållplatsen satt försjunkna i sina mobiler, men jag tog upp kameran och gick över vägen, ner till älven för en sommarbild.

Nu är jag lugn, men mycket besviken på ett par personer som strulat till det för sig. Jag berörs inte och försöker hålla mig utanför. I morgon ska jag (förhoppningsvis) ingenstans, utan sitta på balkongen och dricka kaffe med min granne.

Ha en lugn onsdagsnatt <3