Regnbågstema hos Ohlssons tyger. Så vackert. Blev nästan sugen att fixa en sådan lampskärm till taklampan i sovrummet.

Det har pratats och skrivits mycket om flyktingsituationen de senaste dagarna. Jag skulle vilja skriva något om det, men har svårt att formulera mig. Det är så överväldigande.

Jag beundrar ungdomarna som de senaste nätterna har tagit hand om hundratals flyktingar på tågstationen i Umeå på väg till Norrbotten och Finland. De har fixat mat, samlat in pengar och kläder och hjälpt dem vidare. Man kan ju fråga sig var de vuxna finns… politikerna?

I dagens Vk har Malin Rönnblom, statsvetare vid Umeå Universitet, skrivit en tänkvärd krönika där hon undrar när solidariteten ska bli politik. I en krissituation är det självklart för de flesta att ställa upp solidariskt med hjälp, men hur ska man kunna omsätta denna solidaritet till politik när den värsta krisen har lagt sig? Kommer solidariteten och rättvisan att få stå tillbaka för ekonomiska argument?

Samma tankar förs upp i Sara Meidells krönika i dag. ’Finns det plats i Umeå för lidandet?’ frågar hon. Politikerna befinner sig inte i verkligheten. De överlåter åt kyrkan och frivilliga att ta hand om de romska tiggarna. De deltar i kampanjen ’Kiss homophobiaGoodbye’ genom att förenas i en kyss i Utopias dörrar. ’Välkommen in och sprid din kärlek till de som bäst behöver den’, lyder texten. Ett tydligt samarbete med kommersialismen i köpcentret Utopia och en misslyckad flirt med HBTQ-grupperna i Umeå, tycker jag det verkar som. Det känns inte roligt längre.

Jag tittade på Debatt i går kväll och hade svårt att förstå de danska politikernas argument. Däremot var Kofi Annan väldigt tydlig hos Skavlan i kväll.

Ja, det är mycket att ta in nu och det går inte att värja sig.

God natt mina vänner<3