Lennart Holmlund har skrivit ytterligare en ursäkt på sin blogg. Men det hjälper inte. Hans förtroendekapital har minskat drastiskt. I dag meddelas det att han tar time-out tills vidare från alla sina politiska uppdrag.

Det tog Arbetarekommunens styrelse flera dagar att komma till skott. Först diskuterade man i två dagar, sedan skulle man tala med Holmlund innan man fortsatte diskussionerna och i dag hade man presskonferens.

Många har fördömt Holmlunds uttalanden, värderingar och språkbruk, men han har också många beundrare, som uppfattar honom som en person som säger vad han tycker. Jag råkade skriva en kort kommentar hos en bloggare här på Vk som tyckte just det. Jag skrev så här:

”Det är en sak att vara rak i sin kommunikation, men det är INTE ok att en politiker, eller någon överhuvudtaget, kommer med rent rasistiska och människoförnedrande uttalanden.” och fick ett tydligt svar:

”Att kalla någon för rasist, framförallt en offentlig person som Holmlund är väl grovt.”

Där fick jag mig, men jag hävdar fortfarande att inte ens offentliga personer får bete sig hur som helst. Tvärtom. Om en person kommer med ett rasistiskt uttalande och inte blir emotsagd, finns det många som tror att det är OK också för dem. Det blir OK att bränna ner flyktingboenden, det blir OK att gå in på en skola och döda mörkhyade personer. Jag tror att vi måste vara vaksamma i överkant och alltid, alltid påpeka olämpliga åsikter och fördomsfull ryktesspridning.

Fast just nu känner jag mig ganska slak. Smärta gör en trött. Jag tycker min kropp har varit med om mycket ont och smärta, men detta är något alldeles nytt. Plötsligt hugger det till framför örat och hela ansiktshalvan står i lågor i några minuter. I går kväll började jag faktiskt gråta av smärtan. Ibuprofen hjälpte till natten och jag sov ett par timmar, vaknade och la mig på spikmattan och somnade om. I dag orkade jag gå en sakta promenad till OKQ8 efter ett paket. Vädret var vackert och den svala vinden kändes skön mot kinden. Jag skulle kanske kyla ner den när smärtan kommer.

Sen sov jag hela eftermiddagen på soffan. Totalt utmattad.

När jag tänker efter, har jag haft liknande milda attacker de senaste tre åren. Jag har varit hos tandläkaren ett par gånger och han har skyllt på käkleden och jag har faktiskt varit hos doktorn med bihålan och fått det vanliga rådet att avvakta ett par dagar. Det var ju tur att jag fick träffa en AT-läkare i går, för de brukar ta en på allvar.

Ha en mysig fredagskväll <3