När jag var på Kreativa kursen senast, var vi i lokalerna för Vindelns Folkhögskolas filial här i Umeå. Vi var de enda i lokalerna, förutom två kvinnor med ett par barn som kom dit för att städa. I dag läste jag i Vk att det var två av de tiggande romerna som fått deltidsjobb av skolan. Hur bra som helst, tills de skall få sin lön. De kan inte öppna konto i någon bank som skolan kan betala ut lönen på. Kvinnorna har giltiga id-handlingar, men bor i husvagn och har då ingen adress. Enligt Finansinspektionen har alla rätt att öppna ett konto om man har ett giltigt pass eller id-handling. Banken ska också kontrollera att kontot inte kommer att användas för penningtvätt eller för att finansiera terrorverksamhet. Hur kontrollerar man det? Kanske enklast att neka alla ’skumma personer’ ett konto då.

Jag blev ju själv nekad att ta ut pengar i somras när min väska med mitt svenska id-kort hade blivit stulen. Mitt finska pass dög inte för ’det kunde ju vara förfalskat’, nej det krävdes en SVENSK id-handling. Hur många stulna och förfalskade svenska pass cirkulerar inte på marknaden? Jag har inte ännu kommit över den känslan av att stå där ’naken’, utan identitet och trovärdighet. Nåja, jag röt ju till och fick ut mina pengar, men de här kvinnorna är i totalt underläge.

Bankerna är egentligen inte intresserade av den lilla människan, utan gör helst affärer med storföretagen och investerarna. Kontanthanteringen har nästan helt upphört och kommer man till banken med pengar man vill sätta in på ett konto, måste man fylla i ett formulär och redogöra för varifrån pengarna kommer. ’Ur madrassen’, skulle jag skriva.

Jag förstår inte varför man trycker nya, fula sedlar, när man strävar mot ett kontantlöst samhälle? Och sen uppmanas man att gå till banken och sätta in sina gamla sedlar innan de blir ogiltiga. Och fylla i den där blanketten… ’hittade dem i madrassen eller var det spargrisen’… sak samma. Ha, ha, kom att tänka på hur vi gjorde som nygifta i slutet på 60-talet. Vi hade våra pengar i en skolåda under sängen.

Vi får ju hoppas att det ordnar sig för kvinnorna, så att de får ut sin lön.

Den förlamande tröttheten håller i sig. Jag försöker fara ut en stund varje dag och i dag behövde jag handla igen. Jag fick julkänsla när bussen for förbi alla rönnar och oxlar på Ålidhem. Löven är borta, men träden är fulla med knallröda bär. Så vackert på de kala kvistarna.

Har ni stått under ett träd som släpper sina löv trots att det är vindstilla? Det är ett magiskt, lätt regn.

Ha en skön onsdagskväll <3