”Varför kommer ni hit om ni inte följer våra regler?” Bland annat detta skriker en busschaufför till de flyktingar han ska köra upp till Umeå. På en filmsnutt som filmats av en av passagerarna får man höra hur han skriker på engelska och svenska så att barnen börjar gråta av rädsla.
Javisst, utifrån säkerhetsskäl har han rätt att kräva att alla, även barnen sitter bältade, men det går att informera dem om ’reglerna’ på ett lugnt och sakligt sätt. Dessutom måste man ju verkligen bemöda sig att kolla upp att det inte uppstått missförstånd/oförstånd på grund av språkförbistringar.

Men hans sidoreplik på svenska avslöjar en hel del av den allmänna uppfattningen. Det handlar inte om lagar och regler, för det är självklart att de ska vara lika för alla, utan om att de som kommer hit ska vara som vi vill att de ska vara; de ska vara som vi, för vårt sätt att leva är ju det rätta. Allt annat är konstigt, främmande och skrämmande. Vi-och-dom-tänket finns alltid nära till hands.

Min första tanke när jag såg och hörde detta var: Mäh… vi följer ju inte heller våra regler. Det ligger hundskit längs med vägarna, fötter läggs upp på sätena i bussen och väldigt få sätter på sig bältena, trots uppmaningar, i långfärdsbussarna. Vi cyklar på gågatan och skiter i cykellysen i mörkret o.s.v. Ja, listan kan göras lång… Så det busschauffören vräkte ur sig var inte bara korkat, utan nervärderande mot en hel grupp. Vi-och-dom.

På tal om regler och irritation så har problemet med den skällande hunden i vårt hus löst sig. Det är alltid bäst att ta itu med problem innan de växer och blir omotiverat stora. Ofta går man omkring och är irriterad och pratar om den som stör i stället för med den. Till slut kan det bli riktigt obehagligt och svårt att reda ut. Jag klappar mig själv på axeln.

I natt, när jag inte kunde sova, stod jag och försökte vika en komplicerad vikning till ett minialbum. Jag ville göra en speciell födelsedagshälsning till en speciell person, men det blev ett dragspel med trasigt hörn.

Tre scrapbookingpapper skulle vikas och sammanfogas i ett intrikat mönster. I boken ser det färdiga albumet jättespännande ut när man vecklar ut det… i verkligheten blev det bara klumpigt. Men jag lärde mig en fin vikning, som jag kommer att använda på ett papper. Det räcker.

Ha en lugn onsdagsnatt <3