Den här lördagen blev en upplevelsernas dag. Jag skulle bara åka till Strömpilen för att handla mat. På bussen var det rörigt och trångt. Först satt jag bredvid en ung kille som hade flip-flops på fötterna och jag kunde förstås inte låta bli att fråga om han inte frös. I dag var det -9 grader och han påstod att han alltid gick omkring ’barfota’, även när det var -25 grader. ’Vad är hemligheten?’, frågade jag och då log han bara vänt.
När han steg av och vi hade omgrupperat oss, skulle jag sitta bredvid en ung kvinna. ’Jag vill inte att du kommer nära’, sa hon. Jag respekterade hennes önskan och satt med bara ena rumphalvan på mitt säte för att inte nudda vid henne.

När jag sen kom ut ur bussen på Strömpilen, hamnade jag direkt i en sagovärld. Över älven svepte dimmoln, som bildades av ångan från vattnet som brutit fram vid kanterna. Solen höll på att gå ner bakom skogen på andra sidan och dimmolnen dansade fram och tillbaka. Jag gick ner till stranden och följde med ett par japanska killar ut på bryggan för att fotografera. Landskapet och ljuset förändrades hela tiden och jag önskade att jag hade haft min stora kamera med mig. Till slut var jag tvungen att gå in, det var rått och kallt och fingrarna var stelfrusna. Men det var en magisk upplevelse och jag fick en déjà vu från min barndom, då jag upplevde något liknande nere vid den lilla ån i Finland.

Här kommer några bilder.

Det är iskristallblommor på busken.

Ha en lugn söndagsnatt <3