Jag var inte ensam om att fundera över vad det är som händer. I dagens Vk kan man läsa att det råder en viss splittring inom socialdemokratin i Umeå angående kommunens beslut att avhysa tiggarna från sitt husvagnsläger på kommunens plats, utan att bry sig om vart de skulle ta vägen. Just nu irrar 17 husvagnar omkring i Umeå. Socialdemokraten Tomas Hartman tycker att kommunens agerande är pinsamt och att man borde se tiggarna som individer inte som ett kollektiv. Kommunstyrelsens andre ordförande Margareta Rönngren säger att ”frågan om EU-migranternas situation ska diskuteras på arbetarekommunens representantskap nästa torsdag.”

Ok, frågan ska diskuteras nästa torsdag… vad tänker man att människorna som det gäller och som är i akut behov av hjälp ska göra tills dess? Jag hoppas att man inte tillsätter en arbetsgrupp som ska utreda… och lägga fram sin utredning… och sen ge en grupp i uppgift att implementera det man kommit fram till… Det börjar likna ett dataspel.

Nu handlar det om människor i verkliga livet. Lennart Holmlund skrev på sin blogg för en tid sedan att tiggeriet är en livsstil bland EU-migranterna, att de inte är intresserade av att arbeta. En mycket cynisk och förenklad syn, tycker jag. EU-migranterna vill inget hellre än att få ett arbete och några har fått städarbeten. En grupp kvinnor som fått arbete har till och med kunnat hyra ett hus att bo i. Ingenting är omöjligt om bara viljan att hjälpa finns. Men det är förstås mycket enklare att skylla på ’3-månadersregeln’, kommunens jämlikhetsprincip m.m. Och medan man diskuterar far många människor, däribland barn, illa.

I går var det Förintelsens minnesdag. Lena Berggren, lektor vid Umeå Universitet, menar att vi i Europa åter lever med hotet från rasismen och att det är våra egna, individuella val som avgör den fortsatta utvecklingen. Vi är alla ”åskådare med eget ansvar”.  Kom ihåg att ”det vi är kapabla att säga är vi också kapabla att göra”. Hon kunde inte ha sagt det tydligare.
Ha en bra torsdagskväll <3