Möte med bostadsrättsföreningen i kväll och jag känner mig överkörd. Funderar över vad som egentligen hände. Jag har varit drivande i ett ganska stort projekt och tycker jag har hittat en bra lösning och bra personer att samarbeta med. Nu blev jag beordrad att ändra strategi. Det innebär en massa extra arbete och jag vet att vi ändå kommer att hamna där vi är i dag…

Jag vill smida medan järnet är varmt, jag vill få saker och ting gjorda. Är jag för entusiastisk? Finns det en avundsjuka bakom det faktum att jag tagit saken i egna händer bara för att jag erbjöds ett tillfälle?

Just nu känns det som att jag inte orkar/har lust att fullfölja projektet och det känns som ett stort nederlag.

Ska sova på saken. God Natt mina vänner<3