På akvarellkursen i kväll målade vi höstlöv. Vår lärare hade varit ute och plockat fina lönnlöv och lagt ut dem på bordet vi sitter och målar vid. Det såg så fint och välkomnande ut. Alla målade så fina löv och det var trevligt som vanligt. Vi har ett par nya kursmedlemmar, ett par unga studentskor, varav den ena är norska. Vår lärare är från USA och hade lite svårt att förstå norskan, så de pratade engelska med varandra. Det blev en härlig blandning vid fikabordet. Vi blev bjudna på en hemkokt krusbärsmarmelad och norskan visste inte vad ’krusbär’ var. ’Gooseberry’ sa jag och någon annan förklarade utseendet. Aha… ’stickelbär’ sa hon då.

Innan jag for iväg på akvarellen gjorde jag ingenting. Det var minusgrader i natt, men soligt på dagen och jag längtade ut, men gårdagens promenad kändes i hälsenan, så jag behövde vila den. I förgår ringde jag till Hälsocentralen och efterfrågade mina förnyade recept. Sköterskan jag pratade med visste inte vad som hade hänt, men lovade lägga en lapp i läkarnas fack. Har jag fått något besked än? Nej. Så fort det här ärendet är avslutat, skall jag byta vårdcentral, för nu känner jag mig inte hemma på Mariehem längre.

Ja, så har jag ju målat en utmaning också. Jag slog ihop gårdagens, som var coboltblått och dagens, som var sångtext. Jag är inte så förtjust i textuppdragen, för jag är inte så bra på att skriva fint för hand, vilket ju är meningen. Men jag gör mitt bästa och skrev några rader från en fin sång av Adele. När jag var färdig kom jag att tänka på att det var länge sedan jag hörde något från min dotter Johanna, så jag skickade ett mms med bilden.

Jag fick svar direkt.

Ha en lugn torsdagsnatt <3