I kväll kom ett bud med denna fina mandala målad på en stor sten tillsammans med en uppmuntrande hälsning.

Så där bara. Det är en kvinna jag lärt känna på Instagram som skickade sin dotter med den. Det är hon som målar stenar och placerar ut i naturen som små presenter och hon hade snappat upp att jag kände mig lite nere i dag. Jag blev väldigt glad och överraskad…stenen kommer att få en plats på fönsterbrädan.

Käken läker bra, men jag har ont i kroppen och känner mig som sagt låg. Jag vet inte om det beror på vädret eller kanske snarare på att jag varit i stillhet i snart en vecka. Jag har faktiskt valt att dra mig tillbaka och vila bara för att läka fort och säkert, men nu är det kanske dags att gå ut i livet igen.

I morse tänkte jag faktiskt fara och klippa mig, men jag fick inte tag i Anders. Telefonnumret fungerade inte och det fanns ingen hänvisning. Någonting har hänt… eller så har han bestämt sig för att gå i pension utan att säga något. Jag måste ta reda på det. Jag tycker att det får räcka nu med folk som försvinner för mig.

Åkte till Ålidhems centrum där det finns två hårsalonger och gick in på den ena som annonserar om drop-in tider. Det var tomt och jag gick in och pratade med killen bakom disken. Han sa att kollegan kommer strax och var allmänt ohövlig, så jag gick ut igen. Lite kundtillvändhet tycker jag att man kan begära. Ett ’välkommen’ och ’var så god och sitt ner så länge’.

Sen gick jag till ICA och tog sen en sväng i den lilla Dungen i centrum. Alla odlingslådor var fint övertäckta med löv och väntade på vintern, utom en låda med jordgubbsplantor, som lyste så vackert. Jag tror att man kunde hitta hela färgpaletten.

Sen stod jag och sympatikände med den här knotiga tallen, som knappt kommer sig ovanför markytan. Är det en speciell sort som växer på det sättet?

Ha en lugn onsdagsnatt <3