Gårdagen var gråmulen och det regnade en del på eftermiddagen. Jag hade en fullmatad dag, tvärsomnade på soffan och släpade mig sen i sängen … därav inget blogginlägg i går.

Eftermiddagen började på Bildmuseet och caféträff med Mag-och tarmföreningen. Bilden över älven är tagen från trappan till ingången. På våning 6 var utsikten fantastisk över stan. Jag fångade tre av broarna över älven, något inzoomade med mobilkameran.

.

Innan fikat tog vi en snabb tur upp på våning 5 och 6 för att titta på utställningen Fool’s Gold (= kattguld), som består av examensarbeten av masterstudenterna vid Konsthögskolan, som ligger granne med Bildmuseet. Några av studenterna var där, så vi kunde prata med dem. Jag pratade med en kille som hade målat en serie stora tavlor. Han förklarade vad han hade använt för tekniker och verktyg och jag hängde med riktigt bra. När jag gör något liknande kallar jag det för ’mixed media’, alltså att man blandar tekniker och arbetar med lager på lager med olika verktyg.

När vi var på väg ut ur den stora hissen, som rymmer 60 personer, och in i det första utställningsrummet, hände en fantastisk sak. Jag blev utvald! En liten ettårig flicka, som just hade lärt sig gå, kom stultande ut ur rummet med pappan bakom sig. Hon gick stadigt, kom raka vägen mot mig och i god tid lyfte hon båda armarna som tecken på att hon ville bli upplyft. Hon såg så gullig ut när hon gick med armarna i luften och hon gick rakt på mig och stannade inte förrän näsan tog i. Då stannade hon och väntade och jag kunde ju inte göra annat än att släppa det jag hade i händerna och lyfta upp henne. Hon var precis som min dotter Johanna när hon lärde sig gå på 1-årsdagen. Lika knubbig och tung, lika skallig. Pappan verkade lite förvånad. ”Känner du henne?” frågade han mig, för hon hade aldrig gjort så förut.

Jag kände mig utvald och den känslan följde mig resten av dagen. De andra sa att det var klart hon valde mig, för jag var så färggrann i min rödrandiga tröja, men jag är inte säker… På vattengympan tänkte jag hela tiden på henne. De målmedvetna stegen, de tillitsfullt uppstäckta armarna, lugnet och självklarheten hos henne. Det måste finnas en mening… ett mycket positivt meddelande från universum i så fall.

I morse sken solen och vi hade 13-14 grader. Temperaturen har stigit ytterligare, men det har mulnat på. Jag har lite ont i kroppen och huvudvärk. Ska ta en alvedon och sen ska jag åka till min kompis och äta middag. Funderade först på att cykla, men sen tänkte jag att jag måste orka ta mig hem också, så det får bli buss.

Ha en trevlig fredagskväll <3