Jag ställde mig i balkongdörren och njöt av det milda sommarregnet. Åskan mullrade på avstånd. Det har varit kvavt i dag och regnet har hängt i luften. Som återhållen gråt, brukar jag säga. Den vill inte komma ut och sen när man släpper gråten lös, känns det så befriande. Både människor och natur behövde det här regnet.

Just nu kan jag höra Håkan Hellströms konsert från Campus Arena. Inte så njutfullt, för det dunkar på ganska irriterande. Dunk, dunk, dunk. Snart får jag hjärtklappning i samma takt… ska kanske retirera till sovrummet och stänga fönstret där.

I går blev jag uppringd av en försäljare på ett telefonbolag som stammade alldeles förfärligt. Först trodde jag att det var någon som drev med mig, men tänkte att jag avvaktar och det var alldeles på riktigt. Han var artig och trevlig och presenterade sitt erbjudande, men det tog tid. Det var inte bara första stavelsen i orden han upprepade, utan ibland upprepade han hela ordet gång på gång. Vid ett tillfälle tror jag att han upprepade ett långt ord 5-6 gånger och kom inte vidare… till slut sa han ’men herre gud’ och efter det gick det bra. Jag väntade ut honom och när jag sen förklarade att jag just nu inte hade något behov av det han hade att erbjuda, tackade han artigt för sig. Men stackars kille, han måste ha varit totalt utmattad efter det samtalet. Tufft av honom dock att prova på ett sådant jobb.

På ICA i dag var det en man i kassakön som skakade alldeles fruktansvärt. Antagligen Parkinsons. När han skulle betala och slå koden i kortläsaren blev det fel hela tiden. Till slut sa han också ’men herre gud’ och sen gick det bra. Det verkar vara en bra fras… eller man kan väl säga vad som helst, det är ju pausen, avbrottet, som bryter den onda cirkeln.

Ha en lugn söndagsnatt <3