’I want to be heard, I want to be found’, heter den här fina bronsstatyn av Knutte Wester. Jag har skrivit om den förut och blev så glad när jag läste i Vk att Umeå kommun hade köpt den och tänker placera den någonstans på Vasaplan när ombyggnationerna är färdiga. Den förtjänar att hamna på en plats där så många som möjligt kan se den så ofta som möjligt.

Statyn är gjuten efter gipsavgjutningar av två barn i ett barnhem i Riga. Knutte var där för sex år sedan och gjorde avgjutningar av barnen, som sedan har blivit statyer som står på lite olika ställen i Sverige, en liten flicka står på Östra Stationen här i Umeå.
När Knutte kom tillbaka till barnhemmet sex år senare var alla barnen borta, utom de här två, som nu är tonåringar. De väntar fortfarande på att någon vill adoptera dem.

Den här statyn föder ju mycket tankar och är så rätt i tiden.

I natt är det sommarsolstånd…natten är så kort att det inte lönar sig att gå till sängs. Vid halv elva-tiden sken solen fortfarande, men nu är det mulet och ganska mörkt ute. I dag har det till och med haglat ett par gånger. Jag var på ett ärende till grannhuset och hamnade mitt i ett ösregn med hagel när jag skulle gå hem. Regnet piskade ner i backen och sen var det över på några minuter. Perfekt tajming av vädergudarna, för det verkar som de ville se till att jag blev genomblöt.

Jag har dessutom slagit i lilltån två gånger, på samma ställe. Jag hade ställt dammsugaren mitt på golvet i hallen för att tvinga mig att städa i dag, men det enda jag gjorde var att slå i tån när jag skulle gå förbi. Den andra gången gjorde det väldigt ont länge och jag undrar om jag kanske rent av brutit tån. Den är som en liten prinskorv, men blå. Vad är det man gör om den verkar bruten? Tejpar ihop den med tån bredvid? Vi får se hur det ser ut i morgon.

Ha en lugn torsdagsnatt <3