I alla fall ett positivt besked i dag. Fast jag hatar C-ordet. Förr skrev de ”Dina bröst är normala…” och det lät ju positivt på flera sätt.

Mådde ju ganska bra i går kväll, men under natten eskalerade trummandet i örat och på morgonen kände jag att jag hade nått gränsen. Jag var trött av sömnlöshet, psykiskt slut av ljudet i huvudet, arg, orolig och ledsen. Ringde vårdcentralen och sa att jag inte vet vad jag ska ta mig till och började förstås gråta igen. Fick tala med doktorn som hade skrivit ut remissen och bad att hon skulle ringa öron och prata med dem och be dem göra om remissen till akut. ”Men jag ansåg inte att dina besvär är akuta”, sa hon. Sen erbjöd hon mig hjälp att få sova och då röt jag till att jag inte vill ha hjälp med det, jag vill ha hjälp med grundproblemet. Hon skulle ringa tillbaka till mig och medan jag väntade ringde jag själv upp örons rådgivning. Jag hulkade och frågade om det fanns någon jourtid… sa även att jag varit där i går och blivit väldigt kränkande bemött och att en gammal kvinna som jag inte skall behöva bli behandlad på det sättet. Kvinnan jag pratade med gick och rådfrågade bakjouren och han sa att jag kunde komma om en halvtimme. Så förödmjukande att behöva gråta sig till hjälp, men nu blev det så och jag skäms inte för det.

”Vi har det lugnt i dag”, sa bakjouren när han kom och hämtade mig, ”så jag tänkte jag kunde ta emot dig.” En liten pik till mig för att jag lirkat mig in i systemet på egen hand. Okej, han undersökte ordentligt och kom fram till att det är en liten muskel som står och krampar och slår mot trumhinnan. Som tics ungefär, och man kan inte göra så mycket annat än att pröva avslappning, bettskena m.m. Medan jag låg där på britsen kom en sköterska in och kollade att det var jag och ” så bra att jag hade kommit och blivit omhändertagen…” Antagligen hade hon pratat med vårdcentralen. Jag hade ju ingen möjlighet att meddela dem att jag även ringt själv.

Det är väldigt länge sedan jag krigat så här mycket för min egen del. Jag blev ju inte av med besvären, men vet att det inte är farligt och kan nu agera själv. Ska ringa till tandläkaren för ny (mjuk) bettskena och även boka in akupunktur. Under tiden tuggar jag tuggummi och är redan spyfärdigt less på det. Trummandet har pågått oavbrutet hela dagen. Jag försökte ligga och slappna av på soffan, ibland hjälper det lite, men inte i dag, så jag for iväg på en cykeltur till Ålidhem och tuggade tuggummi. Tänkte åka en tur ner till sjön i kväll också, men hann inte iväg innan det blev mörkt.

I morgon hoppas jag orka iväg till Bondens Marknad nere vid Vänortsparken.

Ha en lugn lördagsnatt <3