Har ni hört talas om pareidolia? Det är ett uttryck för när man ser något annat i en bild, ex ett ansikte.  Jag ser ansikten, eller delar av ansikten överallt. Ett exempel är alla björkögon jag fotograferat genom åren. Jag har en björk, på vägen ner till sjön, med ett vackert öga som jag hälsar på varje gång jag går förbi.

På Instagram finns en hashtag för #iseefaces (jag ser ansikten) eller #iseefaceseverywhere (jag ser ansikten överallt) och i dag har jag lagt upp två bilder där. Bilderna är ju inte arrangerade, utan kommer till en slumpmässigt. Det första ansiktet såg jag när jag åt min morgongröt… blåbären hamnade så i skeden och stirrade på mig.

Sen skulle jag redigera ett foto jag tog i går kväll och såg något i det övre högra hörnet och förstorade det en aning. Ser ni skogsmonstret? Den långa näsan och skägget?

Jag har haft huvudvärk i dag och det är kanske därför det spökar i hjärnan. Men det är intressant vilka saker man ser när man granskar de bilder man tar i datorn. Man kan inte kontrollera allt som försiggår runtom motivet man fotograferar.

Jag tog också en bild på trappan i går och jag är lite orolig. Man hade röjt ganska mycket på baksidan… till och med en del av det fina hallonsnåret hade fått stryka med. Jag hoppas att den lilla kullen och själva trappan får vara kvar. Just nu är den ganska övervuxen, det första trappsteget syns knappt.

Det är alltid lika magiskt att gå uppför de där trappstegen och fantisera var man hamnar. I går kväll stod jag en lång stund bland hallonkvistarna och åt hallonen direkt medan jag tittade ut över den kav lugna sjön. Bättre än TV, tänkte jag.

I morgon är det måndag igen och vi kommer in i en vecka där vi byter månad. Jag tycker augusti månad har gått väldigt fort. I morgon ska jag packa och förbereda min lilla trip till Finland. På tisdag ska jag på akupunktur och på kvällen kommer exet som får bo här medan jag är borta. Jag ska koka rödbetssoppa, för det tycker han om. Tidigt på onsdag morgon smyger jag i väg.

Ha en lugn måndagsnatt <3