Höstfärgerna tar aldrig slut. Tvärbromsade i en nerförsbacke när jag såg denna buske i korsningen mellan två cykelbanor. Har ingen aning vad den heter och nästan alla löv är redan borta, men de som var kvar var verkligen färggranna. Och de röda bären lyste vackert.

Den här dagen blev inte alls som jag hade planerat. Ibland bestämmer omständigheterna vad jag ska göra och det är helt ok för mig. Bordet är fortfarande i sin förpackning, men jag har en helt blank måndag framför mig.

Avspärrningen hade kapats i natt igen, så jag fick börja dagen med att gå ut och knyta ihop plastbanden. Jag höll inte på att få till det, för banden var för korta som om en bit var bortriven. Jag fick justera och spänna banden från båda hållen och då fick jag till en knut. Vad gör man mot sådan vandalism? Jag blir så trött.
Sen ringde min kompis och ville komma och prata om en sak och vi hade lite ’terapi’, fikade och pratade lite till. Sen kändes det bra.
Så var det dags för tvättstugan och så ringde min kära dotter. Ronja, barnbarnet, var på väg till Indien som utbyteselev. Hon går sista året på gymnasiet och ska bara vara borta i två veckor. Jag hade lovat att bistå med fickpengar när hon skulle fara. Nu var hon var redan på Arlanda och hade fått pengar av mamma, men jag tyckte att hon skulle ha reserv på kontot och swishade en summa. Så himla behändigt.
Sen ringde jag tillbaka till Johanna och vi pratade en lång stund. Johanna jobbar alldeles för mycket, så vi pratar sällan… kollar oftast med sms att allt är bra.

Ha en lugn måndagsnatt <3