Det är ju läslov den här veckan och Bonniers har en tävling i boktitelpoesi på instagram. Jag plockade ihop en hög med böcker som blev följande dikt:

Dans i mörker,
himlen kan vänta.
I kroppen min,
en match för livet…
Ormbäraren,
borta med vinden.

Så gick jag ner till sjön. På vattnet låg en ytterst tunn ishinna. Änderna sprang på isen, som ibland brast under dem och de kunde simma runt en stund.

Det var så stilla och tyst när inte ens vattnet rörde sig. Nästan lite obehagligt orörligt… snudd på klaustrofobikänsla. Ett ordentligt istäcke hade varit bättre. Men även vackert och stämningsfullt. De torra löven föll graciöst ner på den tunna isen, och isen tog emot dem.

Gick längs stranden och såg de vackraste isformationerna. Naturens egna konstverk.

Ingen ventilationsinspektion i dag heller. Hmm. Om inte annat så håller jag på att få en bättre dygnsrytm. Kom tidigare än vanligt i säng i går kväll och vaknade mycket tidigare än vanligt. Kom ut medan det fortfarande var dagsljus och har haft en lång, skön och lat eftermiddag.

I morgon är det äntligen akvarellmålning igen. Jag missade ju förra gången när jag inte var så pigg. Har egentligen inte riktigt kommit i gång ännu och snart är terminen slut.

Ha en lugn onsdagsnatt <3