Hela veckan har jag klivit över det här bråtet i min smala hall och det är ju tur att det inte skett någon olycka. De nätter jag inte kan sova går jag in i rummet och sätter mig i soffan och då har jag klivit i mörkret. I dag tog jag tag i det och dammsög m.m. Sen skulle jag stryka och en skruv hade lossnat i strykbrädan så den rasade ihop med ett brak. Undgick dock från att få den på fötterna. Strykbrädan är urgammal, så jag funderar på att köpa en ny.

Hela dagen har gått i slow motion och jag har vandrat längs minnenas allé. Robert Mugabe fick i gång mig och jag letade fram ett gammalt foto från april 1975, då hans första fru Sally faktiskt var hemma hos oss i Haparanda. Här står hon med exet.

Det var verkligen ett sammanträffande att hon var på turné i skolorna med afrikanskt hantverk eller egentligen pratade hon om de svarta kvinnornas situation i Rhodesia, hon var ju engagerad i en rörelse innan hon tvingades flytta till London. När hon var i Haparanda, passade vi på att ha ett möte med Amnesty-gruppen och fick förstås mycket värdefull information om hennes man och hans situation. Det var strax efter det som exet och jag for till London och hälsade på henne, samt även besökte Amnesty Internationals huvudkontor där. Sen blev Robert Mugabe frikänd och flydde till Mosambique, där han var en tid innan han återvände till Rhodesia och fortsatte sin kamp mot den vita kolonialismen och så småningom kunde återförenas med Sally. Hon dog 1992 och det var ungefär då hans politik förändrades.

Det har varit mycket känslor i dag och nu lämnar jag det där bakom mig. Numera är jag bara passiv medlem i Amnesty International, men under de aktiva åren i Haparanda hände det en hel del och jag lärde mig ofantligt mycket.

I morgon är det måndag igen och jag har en trevlig vecka framför mig.

Ha en lugn måndagsnatt <3

I går kväll var det ljusfest i Vänortsparken. Det var Internationella barndagen och då brukar förskolebarnen måla lyktor och tända dem i parken. Det var väldigt svårt att ta en översiktlig bild med mobilen, sorry för att jag valde att vinkla kameran… jag tog en liten film som jag la ut på instagram och som över hundra personer har tittat på redan. Lättare att filma när man kan röra på kameran över hela fältet.

Det var kolmörkt i parken. De flesta barnen hade ficklampor eller andra ljuskällor med sig för det var läskigt att ta sig fram när man inte såg marken. Jag försökte tänka mig var bäcken fanns m.m., men fick gå med myrsteg. Nästa år ska jag ta med mig pannlampan.
Vid en av ingångarna hade man satt ut lyktor längs vägen. Det var ett under att de inte blev omkullsparkade. Ja, ni ser hur mörkt det var.

Det var en mäktig stund i min favoritpark.

I dag gick jag ner till sjön. Isen hade lagt sig och folk var ute och åkte skridskor och kälke. Jag vågade mig inte ut än… det får nog bli lite kallare först.

Det blev inte riktigt ljust på hela dagen.

Nu har jag sovit i två nätter. Jag bytte till en bättre kudde (sover med två kuddar + nackkudde) och kom lite högre upp så jag kunde slappna av i axlar och nacke. Måste sköta sömnen, känner jag.

Tänker mycket på Robert Mugabe, som så överraskande blev diktator och nu har förlorat sitt spel. Han började ju som politisk frihetskämpe i Sydafrika, fängslades och satt i fängelse i Rhodesia som landet hette då. Han blev adopterad av Amnesty International och tilldelad vår arbetsgrupp i Haparanda på 70-talet. Exet och jag var till och med i London och hälsade på hans dåvarande fru Sally, som levde i exil där. Jag borde kanske skämmas över att jag kämpat för att få ut Mugabe ur fängelset, men då visste vi ju inget om hans utveckling. För oss var han en politisk fånge som kämpade för de svartas rättigheter.

Ha en lugn söndagsnatt <3

I dag hade jag anmält mig till Livslustdagen i Landstingshuset. Jag har varit där tidigare år och det har varit trevliga föreläsningar och aktiviteter. I år riktades dagen till äldre personer och intresset var stort.

Vi ombads fylla i en enkät om våra erfarenheter inom primärvården och av någon anledning kände jag för att byta kön. Ibland överraskar jag mig själv.

Jag blev lite distraherad av att man kunde välja mellan tre alternativ. Och glatt överraskad.

Före lunch fick vi höra om vikten av träning och motion för äldre människor. Muskelmassan försvinner och då är det bra att lätt träna de stora muskelgrupperna. Promenader med eller utan stavar är bra för hjärta och blodcirkulation… och så är det balansen, som måste tränas. 150 minuter träning i veckan rekommenderas.

Sen var det ett pass om äldre och alkohol. När man blir äldre tål man mindre och rekommendationen är att halvera antalet glas i veckan mot när man var yngre. Jag dricker knappast något… en snaps till sillen på jul och midsommar eller surströmmingen och så ett glas champagne eller konjak till kaffet vid mycket festliga tillfällen är min konsumtion. Retsina vin eller öl när jag är i Grekland, och det blir ju inte så ofta numera.

Till lunch kom min kompis, som hade varit på vattengympa, och vi åt tillsammans. Eftermiddagspasset var verkligen roligt. Generationskören sjöng och sen fick vi alla sjunga små enkla låtar bl.a. i kanon. Somliga låtar hmmade vi eller sjöng med nonsensord. Det bedrivs forskning, bl.a. på Sahlgrenska i Göteborg om musikens påverkan i läkandet… mot smärta… oro och depressioner m.m. Man har också forskat i vad som händer i kroppen när man själv sjunger och då helst med andra. Körsångare koordinerar nämligen sina hjärtan med varandra. Vi fick en demonstration från scenen där fem körsångares pulser registrerades. Här sjunger de en ramsa lugnt och lågt. Lägger man sen kurvorna på varandra, kan man se synkroniseringen.

Visst blir man glad och upprymd av att sjunga. Den här körledaren var så himla duktig att lära ut snabbt och att leda och jag sjöng med och njöt i fulla drag. Under studietiden i Åbo, Finland, sjöng jag i kör, men fick alltid huvudvärk efter varje övningstillfälle. Men jag sjöng på höstarna, när vi tränade inför kyrkokonserten i Åbo Domkyrka och minns att jag älskade Ave Maria. På våren sjöng vi sånger med högre tonarter och trots att jag var alt, kändes det för skrikigt för mig, så jag slutade efter ett par år.

Jag hann hem och vila ett par timmar och sen hade vi styrelsemöte i bostadsrättsföreningen i grannhuset. Det var ett viktigt möte, för vi skulle bl.a. spika 2018 års budget och bestämma om ev. hyreshöjningar. Jag fick en kram när jag kom för att jag hade skippat vattengympan i kväll så att vi skulle kunna träffas. Vi är ju inte många, men en skulle fara till Thailand i morgon, en studerar och gör praktik och en är polis och jobbar skift. Någon måste ’offra’ sig och som tur var blev jag kompenserad med eftermiddagens sångglädje. Ska ta en promenad ner till sjön i morgon också.
Mötet gick bra… ungdomarna är så himla fina att jobba med.

Jag har knappt sovit på två nätter. Kroppen är trött, men hjärnan är klarvaken. Tycker inte jag är varken stressad eller orolig. Och inte är det fullmåne heller. I helgen har jag inget inbokat, så jag tänker sova när jag behöver, så jag får in sömnen i kroppen igen.

Ha en lugn fredagsnatt <3

Det var lite kämpigt för solen i dag. Jag är på väg från Hälsocenralen till Ålidhems centrum och går och önskar att molntäcket ska spricka upp.

Det blev ett annat program för dagen än jag hade planerat, beroende på att jag inte sov en blund i natt. Jag somnade vid halv sju och sov sedan några timmar. När jag steg upp kände jag att jag hade fått ögoninflammation igen. Nu måste jag göra något åt det. Tror jag sa så förra gången också, men efter ett par dar med salva brukar det ge med sig. Men det är inte bra att den kommer tillbaka varje månad.

Jag var trött… ringde och ombokade akupunkturen till nästa vecka, samt beslöt att skippa informationsmötet i kväll. Men jag for iväg till Hälsocentralen för att ta influensasprutan, så det blir gjort. Jag har inte gjort det på Ålidhems hälsocentral tidigare och de hade ju fattat vitsen med kölappar. På Mariehem sprang sköterskorna omkring och ropade upp namnen och det blev ibland lite förvirrande för äldre människor som inte hör så bra. Jag hade 87 personer före mig, men det gick väldigt smidigt… jag fick väl vänta en timme. Jag hittade en stol att sitta på och underhöll mig med mobilen och en trevlig kvinna bredvid mig. Lite stökigt blir det med många människor, många gick fel och plötsligt började larmet från ena toaletten pipa.

Sen promenerade jag in till Ålidhems centrum. I dag hade jag tagit på mig vinterkappan och kalsonger, så jag frös inte, utan tyckte det var ganska skönt.

Ha en lugn torsdagsnatt <3

I dag var det 3-4 minusgrader och jag trodde det var lika skönt som i går, men det var råkallt och jag tog på mig fel ytterplagg. Eller jag tog på mig för lite under. Skulle ju fara till Strömpilen till ICA Maxi efter ett paket. Besvärligt att behöva ha postens paketutlämning så långt borta. Vi får hoppas att den nya Coop som skall byggas tar över det för Tomtebo, för då skulle det ju bli riktigt bra.

Bussen jag skulle åka med kom inte och jag började frysa mer och mer. Stod och dividerade med mig själv om jag skulle springa hem och byta kläder, men just då kom nästa buss och jag tänkte att jag får ta till plan B… Bussen vi skulle åka med hade råkat ut för något haveri. Det händer inte alltför sällan. Jag skulle ju byta buss efter ett par hållplatser och den bussen behövde jag inte vänta på mer än ett par minuter. Hann i alla fall gräla med en kvinna om träden runt hållplatsen som var överfulla med röda bärklasar. Hon hävdade att de var rönnbär och jag som fotograferat träden många gånger när löven var kvar, visste att de var oxlar. Till slut hittade hon på att de var polska rönnträd.

När jag äntligen kom till Strömpilen, var klockan nästan halv två och solen höll på att gå ner på andra sidan älven. Det var så vackert. En tunn isskorpa på delar av vattnet och så detta fantastiska ljus… Solen kommer inte så mycket högre än så här.

En ung kille med keps kom ner till älvkanten och damp ner på den frostiga stentrappan och satt där alldeles förstummad. Jag började frysa igen, men hade svårt att slita mig, för jag visste att när jag skulle komma ut från ICA, skulle det redan vara mörkt.

Plan B var det ja… och den har jag tillämpat många gånger tidigare när jag farit iväg i för tunna kläder. Jag köper något nytt. Nu hittade jag något jag verkligen behöver, en tunn långärmad bomullströja att ha som undertröja när jag är ute. Helt perfekt och jag svidade om inne på toaletten. Jag skulle ju gå en bit från bussen på hemvägen.

Fast det var ingen bra dag för bussåkande för min del. Busschauffören glömde stanna vid min hållplats trots att jag hade tryckt på stanna-knappen i mycket god tid. Det har hänt förut, för den här hållplatsen är på en stor led, Kolbäcksvägen, och där kräver trafiken att man gasar på. Jag skrikropade ’stanna’, men då var det för sent… Okej, jag tänkte att jag fick fortsätta till Ålidhem och byta buss där och grämde mig mest för att jag blev snuvad på promenaden. Men busschauffören var snabbtänkt. ’Jag åker tillbaka’, skrek han, for ett extra varv runt i rondellen och for tillbaka till föregående rondell, lät oss åka lite karusell där och kunde sen leverera mig till rätt hållplats. Det var verkligen smart gjort. Han hade kanske gjort det förut.

Jag fick en skön promenad hem i mörkret. Sen har jag tittat på Diabetesgalan på TV3. Så bra att den sjukdomen uppmärksammas… det finns så mycket okunskap och fördomar kring den sjukdomen och så mycket skuld och skam bland de drabbade.

I morgon skall jag på akupunktur och på kvällen tänkte jag gå på informationsmöte om det stora Coop som skall byggas i dungen där träden avverkats. Jag är väldigt nyfiken på hur de har planerat infarterna och om de tänkt på hur vi som bor på Tomtebo ska ta oss över Tomtebovägen. Jag misstänker att man som vanligt har tänkt på biltrafiken och parkeringar och inte på oss som cyklar och går.

Ha en lugn onsdagsnatt <3

Hörni, glöm vad jag skrev om polarnatten i går… i dag sken solen när jag skulle iväg och den kysste björkstammarna på min gata så vackert. Min gata är vacker under alla årstider.

Det var en kort stund solen orkade vara uppe och sen började det skymma väldigt fort. Jag satt inomhus, på Scandic Plaza Hotell, och såg inte så mycket vad som hände utanför. Det var alltså grundläggande kurs i Juridik med HSB… sådant som vi i styrelsen skall veta för att kunna agera enligt stadgar och lagar. Jag postade en provocerande bild på instagram, utan någon annan text än att jag var på kurs. Det kunde ju uppfattas som att jag inte var uppmärksam.

I själva verket satt jag längst fram och var väldigt aktiv. Och kursen var bra. Men som alltid finns det män (förstås) som ska lägga ut texten, berätta roliga saker, visa vad de kan, upprepa vad andra sagt etc. och då blev jag lite uttråkad.

När vi var färdiga och jag gick genom stan, hade det blivit mörkt. På gågatan hade man hängt upp ljuskulorna och de lyste upp fint.

Ser ni att en kvinna cyklar på gågatan? Ajabaja. Det är ett otyg och jag brukar gå i vägen för de som cyklar så att de måste hoppa av cykeln och sen påpekar jag att cykeln ska ledas på gågatan. Jag har fått några blåmärken på benen under årens lopp och nästan blivit fälld en gång. De flesta som cyklar vet att de inte får göra det, men chansar ändå. Mannen som står mitt på gatan  utanför Gallerian och säljer Vasaplan, brukar skrika åt alla som cyklar och stoppar dem handgripligen. Han är stor och stark och har pondus.

I morgon blir det en tur till ICA Maxi för jag har ett paket att hämta där. Sen får jag gå förbi min favoritdunge med björkar på väg hem från bussen.

Ha en lugn tisdagsnatt <3

Snart är midvintermörkret eller polarnatten här, då gryning avlöses av skymning och nattmörker. På finska heter det ’kaamos’ och jag tycker det låter precis vad det betyder. I dag var det inte ljust på hela dagen och jag blev plaskvåt av snöblandat regn eller var det regnblandad snö?

Jag sov till kl 12.00 i dag och sen skämdes jag över det. Fråga mig inte varför. Eller jo…det är den där förbaskade Luther jag blivit uppvuxen och indoktrinerad med och som jag aldrig kommer att bli kvitt. Jag var 10 år när han försvann ur mitt liv, men då var skadan redan skedd. Senast jag var inne i huset där jag bodde som barn bad Johanna mig visa väggen där tavlan med Luther hängde. Jag tittade mig omkring och konstaterade att väggen var borttagen för att öppna upp mellan kök och kammare. Väggen och tavlan var borta! Borta, borta… men ändå inte.

Jag tycker att jag har blivit mycket bättre med åldern, men fortfarande är det så att jag inte får sätta mig ner och göra något roligt, innan jag har gjort det tråkiga. Jag får inte måla innan jag har städat… jag får inte sätta mig med en bok innan jag fyllt diskmaskinen o.s.v. och det betyder att jag sitter i soffan framför TV:n i stället för att göra någotdera. Då brukar det bli kaos här hemma och det brukar jag ju klaga på ganska ofta. Är det någon som känner igen sig?

I morgon är det ny vecka och jag ska på kurs i juridik med HSB. Jag tror det ska bli intressant.

Ha en lugn måndagsnatt <3

En annan vacker bild från gårdagens promenad nere vid sjön. Jag kallar den ’naturens hemlighet’. Ett ypperligt bevis på att jorden är rund. Nu står solen så lågt att den verkar lysa underifrån… på bilden är solen på denna sidan av sjön, lyser upp undersidan av molnen på andra sidan som sedan reflekteras på den tunna isen.  Just det här ögonblicket var över på en minut.

Skogen är också fin så här innan snön, trots att det enda gröna är mossan på marken. Solen försöker tränga sig igenom och lyser lågt ner på trädstammarna.

I dag har jag städat mitt sovrum. Jag vill ju ha det så dammfritt som möjligt, men det hinner bli ganska dammigt under sängen och i vrårna mellan varven. Jag städar ordentligt… torkar lister, torkar golvet med fuktig trasa… och varje gång jag böjde mig ner och vände på huvudet blev jag så yr. Den här yrseln alltså…och så har jag ett brummande ljud i det andra örat. På onsdag ska jag på akupunktur och det är tre veckor sedan sist… få se om det hjälper lite i alla fall.

Sen bakade jag fröknäcke och den här gången blev det så gott. Jag hade ett recept med bara bovetemjöl och så en massa olika fröer. Sen kastade jag i lite kanel och hela mitt kök luktade jul. Fin smak blev det också. I stället för middag blev det te med fröknäcke, bregott och finsk emmentalerost.

Så kom min lilla granne och ringde på med två soppåsar i handen. Hon fick inte upp sopnedkastet. Någon idiot hade kastat något för stort i trumman, så den hade fastnat. Vi försökte bända upp med våld, men orkade inte. Antagligen någon som försökt kasta en papplåda eller liknande, jag har kommit på dem från andra huset att försöka med både det ena och det andra. Nu får vi hoppas att ingen ställer sina soppåsar utanför trumman, så fåglarna ställer till det över hela gården och så får jag ringa felanmälan på måndag och så får föreningen en räkning på det. Fast jag ska försöka omdirigera den till föreningen vi delar sopnedkast med… wish me luck!

Ha en lugn söndagsnatt <3