Skrivarholmen är en ö mitt i älven och dit kan man komma direkt från centrala stan via en pontonbro. En fast bro finns förstås också, men lite längre bort. Pontonbron tas upp i september och eftersom jag de senaste åren varit i Finland på hösten, har jag inte kommit över till ön. Nu var min önskan att vi skulle göra en utflykt dit. Skrivarholmen väcker så mycket minnen hos mig… romantiska roddturer dit ut… jazzfestivaler varje sommar…utomhusteater med mina föräldrar…
Den första jazzfestivalen arrangerades 1966 och det var min syster Leenas man, som var musiker, som var med och drog igång festivalen som nu vuxit sig till en internationell händelse.

Skrivarholmen är ett populärt rekreationsställe på somrarna. Där finns en fin badstrand med sand som forslats dit lassvis, en sommarrestaurang, en musikarena, ett äventyrslekland för barn, ett minizoo med får, ankor, fluffiga hönor och tuppar och påfåglar och säkert något mer vi inte såg… en pub och kaféer, vackra planteringar och en alldeles speciell atmosfär.
Mitt ute på bron stannade vi upp och tittade på utsikten… kyrkan syntes bland grönskan…genom fontänens vattenstrålar såg vi den gamla tegelstensbyggnaden som en gång varit ett bomullsväveri…och bakom oss syntes stadens siluett med rådhustornet.

Sen strosade vi omkring… stannade upp för en kaffe med glass, och fortsatte promenera runt ön.

Jag var så lycklig och ville ge den här gamla björken en stor kram. Brorsan gick diskret undan. Jag kramade träd i parkerna varje dag och han tyckte det var lite underligt.

”Tack för att du hängde med mig hit ut i dag”, sa jag till min bror när vi gick tillbaka in mot stan över bron.

Ha en lugn onsdagsnatt <3