Min gata i dag. På bara några dagar har alla björklöven fallit ner på marken, men längst bort kan man fortfarande se guldgula löv glimma i solen. Lite vemodigt känns det ju. Jag har stått i fönstret några morgnar nu och sett de gula löven regna ner med varje vindpust.

Björkarna är i väldigt olika stadier nu. De på min gata tappar alltid sina löv så här fort… utanför mitt fönster har jag en stor björk som fortfarande har sina gula löv kvar och bredvid den är en spinkig björk som har tappat ALLA löv och ser ut som ett skelett. Den stora hängbjörken längre bort är fortfarande ganska grön. Jag lärde mig för ett par år sedan att det beror på björkarnas proveniens, d.v.s. varifrån de kommer och att de är inprogrammerade att de skall tappa löven efter ett visst antal dagar. Och jag har ju sett att björkarna runt mig gör samma sak varje höst, oberoende om det har varit torrt eller blött, eller om det är varmt eller kallt.

Vattengympan i kväll var alldeles ljuvlig. Vattnet var väldigt varmt, jag kände mig stark och genom de stora fönsterrutorna kunde vi se en fantastisk röd solnedgång. Jag kan nog beskriva känslan som ’salig’. Hoppas den håller i sig lite grann i alla fall.

Ha en lugn fredagsnatt <3