Naturens egen ryamatta.

I dag tog jag gåstavarna och gick ner till sjön. Vi hade frost i natt och det var till och med is på vattenpölarna. Men solen sken och det var alldeles vindstilla, så det var riktigt skönt ute. Jag hade en hel del att göra här hemma, men jag älskar dessa krispiga höstdagar, så jag prioriterade mitt välbefinnande. För det klappar jag mig själv på axeln.

Sjön låg kav lugn och speglade skog och moln. Eftersom jag hade stavarna kunde jag gå in i skogen mellan tallarna och plockade lite blåbärsris… och ett blåbär som följde med. Ser ni bäret?

La ut bilden på Instagram och fick en kommentar om att det tar 15 år för riset att växa innan det bär blåbär. Kändes som en reprimand… jag skall kanske sluta plocka in ris.

Men det var inte bara blåbärsris jag plockade. Det var ju den där stenen jag letade efter. Jag hittade en perfekt rund och ganska stor sten, men den låg otillgängligt till nere vid vattenbrynet och jag vågade inte klättra ner, eftersom jag var ute ensam. Men sen när jag gick in i tallskogen, hittade jag en massa mindre, fint formade stenar och eftersom jag har stora fickor på min jacka kom jag hem med fickorna fulla av stenar. Ha,haa. Nu ligger de på balkongen så undersidan torkar och så får vi se vad jag gör med dem nästa sommar.

Ha en lugn onsdagsnatt <3