Marja

Den långa resan.

Längs minnenas allé.

tulpaner10

Alltså, de här tulpanerna är så vackra. Och lite ystra. De skjuter i höjden och vrider och vänder sig och varje morgon ser det ut som de haft party hela natten där bakom gardinen vid balkongdörren. Det är som olika sorters tulpaner har olika personligheter.

Vattengympan var ljuvlig i kväll. Vattnet var extra varmt i dag också och det var en ren njutning att röra sig i det. Längtar redan till nästa gång.

I dag har jag funderat på hur fantastisk hjärnan är, samtidigt som jag är glad över att Google finns. Exet ringde nämligen i går och funderade på namnet på en bok han behövde. Jag var tvärsäker på både namn och författare. Senare på dagen kom jag på den rätta titeln på boken och skickade ett sms om det. Men det var fortfarande något som skavde och i natt såg jag en grå gestalt i drömmen som jag kände hade något med boken att göra. Jag googlade och fick då fram att det var den rätta författaren till boken… nämligen professor Hansegård, som jag hade som lärare i samiska när jag studerade finska i Uppsala. Han var väldigt suddig i drömmen, men känslan sa att det var han. Där kom Google väl till pass, för innan Google hade jag gått omkring i ett par dagar och försökt värka fram vem den där gestalten var. Jag hade med all säkerhet kommit på det förr eller senare, men nu sparade jag ju tid och kunde skicka ett nytt sms till exet.
Jag har ett dåligt namn- och ansiktsminne, men kommer ihåg gestalter och röster. Och när jag en gång minns något, så kommer detaljerna. Man kör upp gamla minnesspår, sa min terapeut. Och jag har tänkt med värme på professor Hansegård… han var gammal redan då på 70-talet, men jag gillade hans stil. Han var professor i finska, men han kunde inte prata finska. Däremot var han den första som uppmärksammade finskans förtryckta ställning i Tornedalen och det var hans bok ’Tvåspråkiga eller halvspråkiga’ som vi var ute efter.
Jag studerade finska i Uppsala och vi skulle läsa en kurs i samiska eller estniska på C-nivå. Jag valde samiska, dels för att Hansegård undervisade den kursen. Jag minns att han berömde mitt uttal när jag skulle läsa ett stycke på den muntliga tentan.

Ha en lugn fredagsnatt <3

6 kommentarer

  1. Sandra

    Vad lustigt med en professor i ett språk som inte kan tala det språket! 😀 Och roligt att höra om dina studieminnen, verkligen. Just i drömmarna så kommer nog både det ena och det andra fram.

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Ja, visst var det lustigt. 🙂 Han kunde språket teoretiskt. Däremot var han duktig på samiska. Hans efterträdare var likadan… kunde bara finska teoretiskt. Det säger ju något om vilken status finskan hade på universitetet. 🙂 Hoppas det är bättre nu för tiden.
      Kram!

  2. Judy

    Very pretty tulips and beautiful figurine! Nice to hear you mention Sami. In searching family history in Vasterbotten one of my husband’s 3x great grandmother’s was of Sami descent. Did they keep any records? I have just her name and year of birth. Good that you did so well with the pronunciation of their language. Have a wonderful evening! Hugs! Judy

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Thank you, Judy! The Sami people were migrants and I don’t thnk there are many records. When you speak Finnish it’s easier to learn Sami, I can read, but not speak. Then there are many different dialects and I think we learnt the dialect they speak in Norway, cause it’s a central dialect. :).
      Have a nice weekend! Hugs!

  3. Ditte

    Visst är dina tulpaner vackra! och alltid roligt att se hur de ter sig. Jag köpte igår så de är ännu väldigt knoppiga.
    Så bra med din dröm! Och att sedan komplettera lite med Mr Google. Boken, du du var ute efter läste jag när jag pluggade ”svenska som andra språk” på universitetet och lyssnade då till en föreläsning med just Hansegård. Ohc just finskans förtryckta ställning i Tornedalen pratade han om när jag hörde honom här i Stockholm. Vilket sammanträffande!
    Kram och trevlig lördag.

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Ja, den boken hade vi också som kursbok när jag läste finska. Vi bodde ju i Haparanda då och var mitt uppe i händelsernas centrum, så att säga. 🙂 Matti Kenttä, som tog över efter Hansegård var vår kollega på Tornedalsskolan. Han skrev senare språkläran till meänkieli. Nu är båda männen borta, men tack vare deras pionärsarbete är tornedalsfinskan nu ett av minoritetsspråken i Sverige. 🙂
      Ha en skön söndag!
      Kram!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.