Kolla vilken enorm snöhög jag har under mitt fönster. Är inte så förtjust. Kanten vid cykelvägen är kommunens område, men den här högen ligger långt in på vår gräsmatta och kör de inte bort snön, blir det blött när den smälter. Grannen är inte heller förtjust. Han var ute med röda käppar i morse och markerade sitt revir. Läste i tidningen i dag att vi ännu inte nått fjolårets snömängd. Tycker vi inte behöver sträva efter det heller.

I dag har jag varit och klippt mig och bokade ny tid igen om fem veckor. Så skönt att ha det inbokat. Det blir dagen före min födelsedag.
Sen har jag tvättat och torkat upp en stor pöl vatten som höll på att fara in i elskåpet i foajen. Nån olydig hade tagit in sin snöiga cykel för att tina upp, antar jag. Hen kunde ju ha sopat av den värsta snön innan i alla fall. Nåja, jag lyfte ut cykeln, torkade som sagt upp efter den och skrev en lapp på ytterdörren vad jag gjort… med namn och telefonnummer. Föreslog att vederbörande skulle sopa av den värsta snön och sedan ställa cykeln i sin egen dusch.

I går såg jag att det nya Marimekko-mönstret av Oiva Toikka fanns på Åhlens. Muggar och stora och små fat.

Mönstret heter Eläköön Elämä (=Leve Livet) och är ganska enkelt… stora blommor i rött, grönt och rosa, samt en liten gul blomma. Muggarna stod med den röda blomman utåt, men jag ville ju visa dem från alla sidor, så jag stod och vred och vände på dem och klirrade så att en personal kom springande. Fick förklara vad jag höll på med och lovade ställa tillbaka muggarna som de varit. Nästa gång jag går dit ska jag fotografera faten också… eller så går jag till Designshopen och börjar om från början där. Jag har inte än bestämt mig för vad jag tycker om designen. Lite för enkelt kanske… ?

Ha en lugn onsdagsnatt <3

I helgen har det bara handlat om snö… så mycket snö. I fredags snöade det ymnigt. Inga lätta snöflingor som dansade i luften, utan halvblöt snö som föll rakt ner, som ett ösregn. Plogbilarna hann inte med och lokaltrafiken stod stilla i ett par timmar på kvällen. Jag hann hem precis innan… kom med en försenad och överfull buss och en mycket irriterad chaufför. Han tyckte folk inte gick på bussen tillräckligt fort och körde sen som en idiot. Vi krängde från sida till sida och i rondellen kände jag centrifugkraften, blundade och bad en stilla bön att vi inte skulle flyga iväg ut i universum. Visserligen har chaufförerna en tidtabell att följa, men under dessa omständigheter borde man väl tänka på säkerheten först.

Lördag morgon snöade det fortfarande. Världen såg ut som  maräng, barnen lekte i snöhögarna och bussarna verkade gå.

Jag är så glad över vår nya Coop, för om inte annat så får jag en liten promenad dit. Och det blir lite extra balansträning när man får halka omkring i snön. I lördags tog jag gåstavarna och ryggsäcken att bära i. Men folk är inte kloka när det gäller att ta genvägar. Det skapades en genväg genom ett dike till affären ganska fort. När snön kom blev det halt att gå där, så jag gick den väg man skall gå. Nu har snöröjarna lagt upp en stor snöhög precis på genvägen, men fortfarande genar folk och klättrar upp och nedför den höga snöhögen. Så först ner i och upp ur ett dike och sedan uppför snöberget och ner på andra sidan. Under samma tid hinner jag gå den ordinarie vägen…

Mot kvällen slutade det snöa och när gatlyktorna tänts blev det sådär sagolikt vackert ute.

I morse vaknade jag till solsken från en klarblå himmel. Hela världen var vit och det var så oerhört vackert. Vilken ynnest att få uppleva detta. Det här är mitt liv, tänkte jag, och det vore väldigt otacksamt att klaga.

Jag for ner på stan och där höll man fortfarande på att bygga en stor labyrint av snöblock. I helgen har jag gjort färdigt mina Alla hjärtans dags kort och nu la jag dem på en brevlåda nere på stan. Sen var jag bl.a. på Clas Ohlson och köpte ett kit med sprayer för avfrostning och smörjning av lås. Låsen på våra sopnedkast fryser när det blir lite varmare och folk ställer sina soppåsar utanför i snön. Jag har skickat ut vår ordförande ett par gånger att fixa dem, men han är inte alltid hemma, så nu tänkte jag att jag köper sprayer till föreningen och försöker fixa det själv. Och det var ju ingen konst. Jag gillar att fixa och trixa med sånt och borde kanske ha blivit vaktmästare… för vilken tillfredsställelse man känner när man klarat av att ställa saker och ting till rätta. Nu ska jag hålla låsen uppsmorda så att de förhoppningsvis inte fryser igen.

Ha en lugn tisdagsnatt <3

Nu är det rörigt på mitt köksbord. Har tagit fram material och planerar för kort till Alla hjärtans dag. De allra viktigaste verktygen ligger framme… saxarna och specialpincetten. Papper med hjärtan, söta bilder, stämplar med fina budskap, lim och fästkuddar behövs också. Ronja har sparat alla kort hon fått på födelsedagar, till jul och till Alla hjärtans dag i en låda, som hon faktiskt hade tagit med sig till studentboendet i Karlstad. Hon tycker de är fina att ha framme också. Jag kan tänka mig att min stil har förändrats allteftersom hon blivit äldre. Jag är väldigt nyfiken på att se de allra första korten jag gjorde.

Fladdret i ögat återkom i morse, men jag blev inte lika överrumplad. Har lite ont i bihålan och det knäpper i örat, så jag tror fortfarande på spänningar. Tycker jag känner av trigeminusnerven igen.

I dag fick jag kallelse till ortopeden för mitt knä. Drygt tre månader har jag väntat, så de håller garantin. Innan det ska jag ta en massa prover och en röntgen. Även om jag gruvar mig, skulle jag välja operation om jag blir erbjuden. Har funderat mycket på det och kommit fram till att jag absolut inte vill bli sittande när jag bli gammal, utan vill kunna röra mig så länge som möjligt.

Det gick bra att gå på vattengympan med ett vattentätt plåster på såret. Förutom ett motionspass, blir det också en sångstund. Vi sjunger med i vissa av låtarna… Do you wanna dance… och Delilah bl.a. Flera av kvinnorna sjunger i olika körer och jag blev faktiskt tillfrågad om jag inte ville börja sjunga med i en. Jag hävdar att jag inte kan sjunga, men den här kvinnan hade minsann hört att jag sjöng bra i bassängen. Ha,haa. Under studietiden i Åbo på 60-talet, sjöng jag faktiskt med i anrika Florakören. Jag var mest aktiv på höstarna när vi övade inför adventskonserten i Domkyrkan, men vårkonsertens sånger fick jag oftast huvudvärk av. Jag sjunger altstämman.
När Johanna var liten sjöng vi mycket och spelade piano. En gång när Johannas pappa hade varit bortrest, hade vi övat in Scarborough Fair och hade ett litet uppträdande för honom när han kom hem. Flera år senare umgicks jag med en grekisk man som älskade att sjunga typ opera. Jag spelade piano och han stod bakom mig och sjöng Bella chiao i högan sky. Undrar vad mina grannar tänkte. Sen lärde jag mig spela några av Theodorakis sånger, så han fick sjunga dem också. Pianot såldes så småningom, för jag förstod att jag aldrig skulle bli bra på att spela. Mina fingrar trasslade in sig i varandra. Johanna spelade en kort tid, men övergick till elbas och hårdrock i tonåren.

Ha en lugn fredagsnatt <3

Akvarellmålning i kväll och det blev en målning inspirerad av snön. Vi maskerade taken med tejp och målade/föste färgen med kontokort. Jag blandade två blå färger och lite orange och fick den här gröna färgen… så det blev nästan som norrsken. Lite gula stråk så hade det blivit bättre, ser jag nu.

I morse hände något väldigt obehagligt. Jag skulle kolla mina mail direkt när jag vaknade och mobilskärmen fladdrade så jag blev nästan illamående. Först tänkte jag att mobilen höll på att paja, men sen märkte jag att annat i mitt synfält också fladdrade. Gick ut i badrummet för att göra testet i spegeln om jag kanske höll på att få en stroke och upptäckte till slut att det var endast det högra ögat som jag upplevde fladdrade. När jag blundade med det högra ögat upphörde mobilskärmen att fladdra. Ingen huvudvärk, ingen synnedsättning, inga andra konstigheter, så jag ställde själv diagnosen att jag hade tics… alltså att musklerna runt hela ögat krampade. Har aldrig haft så förut, vanligtvis är det ju ögonlocket som står och rycker. Så småningom slutade det och jag kunde läsa tidningen i lugn och ro till frukosten. Men innan det slutade hann jag ju tänka både det ena och det andra.

Jag spänner mig väldigt när jag sover. Drar upp axlarna, biter ihop käkarna och nu säkert också rynkar pannan och kniper ihop ögonen. Jag är lite orolig just nu för en god vän som inte alls mår bra och det inverkar också förstås.

I morgon skall jag nog kunna gå på vattengympan … längtar vansinnigt mycket.

Ha en lugn torsdagsnatt <3

I morse sken solen på den bländvita snön och det var nästan så jag fick ta på mig solglasögonen när jag skulle titta ut. Nu kunde man se hur snön drevat upp i hörnet med buskarna. Ser ut som en upp-och-nedvänd båt, men snön på bordet ser ju lite ruggigt ut… som en vit kista. Grannens staket är gömt under snön och jag kan garantera att ingen genar över gräsmattan nu. Ha,haa.

Jag for ner på stan… till apoteket, biblioteket och lite andra ställen. Skyndade mig sen hem, för det var både kallt och halt att gå. Inget väder att strosa omkring, med andra ord. På Renmarkstorget hade kommunen byggt den sedvanliga ’borgen’, som numera är en kana. Det fanns inga barn där på eftermiddagen, bara några tonårsynglingar som tyckte det var kul att åka nerför.

Det där röret skulle jag nog inte vilja åka genom. Jag skulle säkert fastna, men en smal yngling for igenom. Det blir ganska isigt och halt precis under kanorna och jag minns att ungarna for ända ut på gatan i fjol. Nu är det ju en gågata, så det gör väl ingenting. Vill man inte åka kana, kan man sätta sig och vila på bänkarna med renskinn.

Jag såg att man höll på och byggde en labyrint av snöblock på Rådhustorget. I fjol tyckte barnen, och de vuxna också, mycket om att springa i den. Till slut blev det så halt att de blev tvungna att sanda i den.

Bussen var knökfull när jag for hem. Chauffören fick säga till flera gånger att folk som stod skulle gå bakåt. Jag brukar stiga på en hållplats innan Vasaplan och då finns det oftast sittplats. Fast jag får ju lite klaustrofobipanik när det är så där fullt, men nu har jag kommit på att det känns lättare om jag försjunker i min mobil. Ultrabussarna har bra wi-fi, så man kan skrolla på instagram, läsa nyheter och bloggar m.m.

I kväll har jag plockat bland mina pysselgrejer. Det är ju Alla hjärtans dag snart och jag brukar alltid scrappa kort till mina flickor. Nu hade Johanna städat bland mitt scrapmaterial och organiserat så jag hittade ingenting. Som vanligt alltså. Jag har för mycket material och har totalt köpförbud. Få se vad jag får ihop.

Ha en lugn onsdagsnatt <3

Så det har snöat och stormat i helgen! Hela föregående vecka snöade det ju också och nu får det vara nog. Det är inte roligt längre. Vinden drevade snön i stora drivor och jag fick inte upp min balkongdörr. Trädgårdsmöblerna vinkade hej då… ses i vår igen… och grannens staket har försvunnit. Väldigt vackert med den vta snön, men ändå… Ute på gården har cyklarna nästan helt begravts i snön.

Jag vägrade gå ut både lördag och söndag och konstaterade att jag skulle klara mig med mat och dryck mer än en vecka hur bra som helst. Det blåste förstås in genom ventilerna uppe i förrådet, så jag har pysslat med att lägga ut fleecefiltar på golvet och byta till torra. Snön var så fin och torr att den kunde fångas upp fint av filtarna. Plåtslagarfirman som skulle komma i fjol och som fick en påminnelse i höstas, har inte dykt upp. Att få tag på hantverkare är faktiskt svårare än att få träffa en doktor på vårdcentralen.

I morse vaknade jag tidigt för att jag frös. Inomhustemperaturen har sjunkit igen efter allt stormande. Men det är bara att klä på sig och vänta på att elementen kommer i kapp. När jag tittade ut genom fönstret för att se om det slutat snöa, såg jag världens kö vid busshållplatsen.

Det verkade som de hade stått där länge… några pratade i telefon, folk kom och gick hem igen, de flesta verkade frusna och hoppade upp och ner. Det snöade fortfarande, gatan verkade plogad, men cykelbanorna var inte plogade. De som brukar cykla eller gå till ex universitetet, hade väl tänkt ta bussen och en och annan bilförare hade kanske också lämnat sin översnöade bil hemma. Till slut kom en buss, som var proppfull och bara susade förbi. Och det här är ändå tredje hållplatsen från start. Bussarna skall gå med 10 minuters mellanrum, men inte förrän om 20 minuter kom en buss. Men det var inte den ordinarie bussen, utan bussen som kör skolbarnen från Tavelliden, men den stannade i alla fall och de frusna stackars väntande fick åka med.

Sen kom plogbilarna och jag tycker att bussarna har gått som vanligt resten av dagen. Men det var nog många som kom för sent till arbetet eller föreläsningar…och några gick hem och tog kanske en ledig dag.

Jag kände att jag var ju bara tvungen att gå ut, så jag tog den korta promenaden till Coop. Det nöp ordentligt i kinderna av vinden, men det var skön att komma ut.
När jag kom hem bestämde jag mig för att skotta ner all snö från balkongen så länge den var fluffig och lätt. Jag fick skuffa ordentligt för att få upp dörren och en massa snö vällde in på golvet. Det gick bra att kasta ner snön… jag hade ett litet handfat och en liten snöspade och snön var som sagt lätt. Knepet var bara att kasta den långt ut på gräsmattan, eftersom jag har en utskjutande uteplats under mig. Jag fick ett ordentligt motionspass.
Grannflickan vadade ut till fågelbordet bakom deras hus. Snön gick upp till låren på henne, men den var som sagt fluffig så det gick bra. ’Fåglarna är hungriga’, ropade hon till mig.

Såret på bröstet blöder och vill inte läka helt. Borde jag vara orolig? Jag vill ju gärna gå på vattengympan på torsdag, eftersom jag missade förra veckans pass, så vi får hålla tummarna.

Ha en lugn tisdagsnatt <3

I dag fick jag anledning att läsa i mina dagböcker från åren då jag var utbränd och gick i terapi. Jag har flera anteckningsböcker där jag skrivit ner alla terapisessioner, alla drömmar vi jobbade med och så finns det små teckningar och målningar. Två små självporträtt föll ut ur en av böckerna, som så bra beskriver mina känslor. Den ovan tycker jag är ganska lugn och fin, medan den andra beskriver hur jag önskade att jag kunde krypa ut ur min kropp. Jobbade en tid med den imaginära dragkedjan och lirkade mig ut så småningom.

Besöket på HSB kontoret gick bra. Killen som sitter med i vår styrelse som HSB representant kom ut och hjälpte mig. Han är ganska ny, men duktig och trevlig. Sen kom jag hem till ett mindre kaos. Någon hade satt upp en arg personlig lapp på ytterdörren och tvättestugedörren stod på vid gavel och på torkskåpet fanns ett meddelande att vi väntar på reservdelar. Skåpet har krånglat en gång tidigare och då fick vi byta ut ett kretskort. Det blir aldrig tråkigt här i huset. Ordföranden hade varit ute med ena hunden och vi stod och pratade en stund. Vi vet vem som satt upp lappen, men kan inget göra just nu. En never-ending-story, så att säga.

I natt kunde jag inte sova igen, utan satt uppe och löste korsord tills huvudet föll ner i tidningen. Jag måste få ordning på sovandet, det är så himla opraktiskt att sedan sova halva dagen.
Saknade vattengympan i kväll och i morgon är det fredag igen. Tycker fredagarna kommer väldigt tätt.

Ha en lugn fredagsnatt <3