Marja

Den långa resan.

Begränsad…

Håhå jaja…ligger fortfarande på rygg och skriver. I går var jag på Hälsocentralen och plockade ut 29 små agraffer från ett väl läkt sår. Fortfarande är knät ganska svullet, i synnerhet på baksidan i knävecket. Jag klagade över ishiassmärtan bakpå låret och att jag inte kan träna…och sköterskan tyckte jag skulle kontakta sjukgymnasterna på Hälsocentralen, så de får hjälpa mig.

Det var trevligt att komma ut på en liten utflykt, men som förra gången blev det surt efteråt. I dag har det inte varit bra. Jag har försökt sitta och skriva ett protokoll och räkna ut arvoden, men jag kan inte sitta längre stunder. På kvällen har vi haft konstituerande styrelsemöte här hos mig och jag satt med spikmattan tryckt mot baksidan av låret. När jag sen skulle beställa veckans varor från ICA Maxi på datorn, var jag tvungen att stå upp och göra det. Glömde nog hälften.

Så är läget just nu. Nu är det tre veckor sen operationen och jag vet inte vad jag ska förvänta mig. Är jag för otålig, borde jag vara mer tuff och bita ihop eller ska jag bara ha is i magen och vänta och se?

Ha en lugn onsdagsnatt<3

 

8 kommentarer

  1. Ditte

    Kanske kunde du få en fysioterapeut att komma hem och hjälpa dig med rörelser. Undrar också vad de sa på sjukhuset om läkningsprocessen. Kanske har du skrivit det tidigare men jag har glömt i så fall. Väldigt trist att du fortfarande ska ha så ont.
    Kramar och tankar till dig.

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Tack Ditte! På sjukhuset sa de att jag skulle ha ont…det hör till knäoperationer och att ev nervsmärta skulle ge med sig när svullnaden går ner. Jag har en tid hos sjukgymnasten på ortopeden den 20 juni, alltså 6 veckor efter op. Jag skall gå med hjälpmedel i 6 veckor…så det verkar ju som att det här ska ta sin tid. Är bara lite orolig att den här nervsmärtan ska bli kronisk. Vi får se…Jag kanske ringer och rådfrågar ortopeden.
      Kram!

      • Caanita

        Många av oss har svårt för att ”tala i egen sak”, men jag tror att du måste ringa, tjata och försöka göra just det ”tala i egen sak”. Snart börjar semestertiderna och risken finns att du inte hinner få någon bra hjälp med smärtlindring innan sommaren.
        Nu känner jag att jag lägger mig i, att du säkert fixar detta själv, men jag kunde inte låta bli. Kram!!

        • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

          Tack Caanita! Du lägger dig inte i…det är ju jag som velar och funderar. Ska kontakta sköterskan som ringde från ortopeden.

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Thank you, Judy! The doctors said the healing process would be painful…maybe I’m too impatient.
      Hugs!

  2. Lena

    Ett knä bär ju upp halva kroppsvikten så helt klart behöver det tid för att läka. Att såret läkt är ju jättebra men även insidan behöver ju också tid!
    Jag förstår din otålighet för du saknar dina promenader jättemycket. Kan det vara så att du kanske är lite för otålig med att fasa ut smärtstillningen? Med den ordinerade smärtstillningen kanske du inte fått de här svarta dagarna. Kanske hade du kunnat röra dig lite mer även om du inte gör träningen de bett dig göra. Blodcirkulation stimuleras genom rörelse, har jag hört. O blodcirkulation är nåt sånt där nyttigt, har jag hört.
    Kom bara att tänka på en sak… Själv har jag aldrig brutit något ben i min kropp. Men de som bryter ett ben i benet brukar väl gå gipsad i 6 veckor eller något liknande… Sedan ska de bygga upp musklerna igen… Jag bara tänker lite perspektiv och att allt har sin tid. 🙂

    Kram

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Tack Lena! Sex veckor verkar vara tiden här med innan första sjukgymnastkollen och även den tid jag MÅSTE gå med hjälpmedel. Medicinerna måste jag fasa ut, men sen fortsätta med andra icke-morfin preparat.
      Jag får bara ha tålamod.
      Kram

Lämna ett svar till Caanita Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.