Jag har ju nästan hållit på att förgås av längtan ner till sjön och i lördags gick jag ända till stigen genom skogen ner till vår lilla badplats. Till min glädje såg jag att den hade breddats och att alla rötter grävts upp och att det gick utmärkt att ta sig ner med rollatorn. Givetvis fortsatte jag och det pirrade av lycka i hela kroppen när jag kom fram. Det var kallt och blåsigt, men det gjorde absolut ingenting.

Det blev en lite längre promenad än vanligt och jag fick ont i båda knäna, men det var så värt det. På hemvägen gick jag ett par steg in i skogen och plockade ett fång lupiner till balkongen och en liten bukett vilda blommor i en vas.

I dag gick jag ner igen. Nu var det bättre väder. Solen sken och det var ganska varmt, även om det blåste friskt. Nere vid badstranden spelade ungdomarna beachwolley på banorna där och på gräsmattan spelade ett annat gäng kubb. Vid borden satt folk och fikade och ett par pojkar vågade ta ett dopp. Jag njöt i fulla drag och tog så fina bilder på blommorna på ängen bredvid och vid vägkanten, men min mobil vägrade skicka över dem, så jag får lägga upp dem nästa gång.

I söndags gick jag ut med en krycka runt kvarteret, men det kändes inte bra. Fick ont i både axel och handled och kände mig väldigt ostadig. Kvinnan som opererades samma dag som jag ringde igen och hon rekommenderade gåstavar. Jag tycker ju om att gå med dem, så jag ska prova, för jag behöver något utomhus för balansens skull. För övrigt har vi kommit ungefär lika långt, hon och jag. Hon tycker jag är duktig som klarat mig själv så bra, för hon har ju en man som passar upp. Jag har inte tänkt så… är så van att klara mig själv.

Nu har vi gått in i en ny månad, i sommarmånaden juli. Jag tycker inte att vi har haft så mycket sommar än här uppe. Det har varit väldigt blåsig, men å andra sidan myggfritt.

Ha en lugn onsdagsnatt <3