Vi lever i konstiga tider. Efter rekommendationen att alla över 70 år och alla tillhörande någon riskgrupp skall hålla sig undan sociala kontakter, har jag hållit mig hemma. Akvarellmålningen har ställts in till efter påsk och vattengympan är inställd tills vidare. Jag har endast varit på apoteket och även handlat mat en gång, men nu tänker jag handla mat på nätet från ICA Maxi, som jag gjorde i somras efter knäoperationen.

Jag är ju en ensamvarg och lider inte så mycket, för jag har ju folk omkring mig i huset och kontakt med många via sociala medier och via telefon och sms. Jag kan gå ut i skogen och ner till sjön varje dag. Längtar efter öppet vatten och lite mer våraktigt väder, så jag kan ta med mig kaffetermosen och sitta nere vid sjön och meditera. I lördags var isen blank, men folk var ändå ute och åkte skidor, promenerade och till och med cyklade på den.

Jag skulle inte vågat gå ut på den isen. Det var många som gick på kanten, eftersom det var glashalt på stigen längs med. Jag hade gåstavarna, men hade glömt ta på broddarna, så jag fick vända om ett par gånger och ta en annan väg för att det var så halt.

I dag har jag faktiskt varit ute på äventyr och till och med åkt buss. Jag hade tid för ultraljud av hjärtat på sjukhuset. Allt såg bara bra ut, inga problem med klaffarna eller blodflödet. Jag kommer att bli kallad till kardiologen på återbesök snart och får väl veta vad de tycker. Mitt blodtryck har varit perfekt och pulsen låg, så medicineringen har verkat bra.

Det var faktiskt upplivande att komma ut lite ut karantänen, men jag var försiktig. Jag höll avstånd till de jag träffade och pratade med, andades ytligt i bussen och rusade in och tvättade händerna direkt jag kom hem.

I morgon har vi möte med bostadsrättsföreningen och vi skall vara hos mig som vanligt, På kallelsen står det att om man känner sig det minsta sjuk, ska man stanna hemma… underförstått av hänsyn till mig. Om någon hostar eller nyser, får de gå hem igen har jag bestämt. För övrigt har vi ingen kroppskontakt och jag kan torka av dörrhandtaget när de gått. Lite nojig är jag nog.

Det finns inte så mycket annat att göra än att gilla läget och göra det bästa av vardagen. Ta hand om er och var försiktiga!

Ha en lugn tisdagsnatt <3