Damerna dansar en stilla sorgedans, medan jag sitter och gråter. Fick precis ett meddelande från min dotter Johanna i Stockholm att hennes svärmor dött av coronaviruset. Nu kom det nära. En gammal kvinna, några år över 80, som bodde på ett boende och redan för ett par veckor sedan blev sjuk. Efter det har de inte fått besöka henne. Lova att du hand om dig mamma, ber Johanna och plötsligt får jag andnöd.

Jag isolerar mig, går inte ens till affären, men har ändå varit tvungen att vistas ute bland folk det senaste dygnet. Onsdag kväll fick jag nämligen hjärtflimmer igen, bara tre veckor sedan förra gången. Jag har ju tyckt att jag mått så bra, men plötsligt kom det och ville inte gå över, så efter några timmar ringde jag efter en taxi och for till akuten. Pulsen var uppe i 140-145 och ville inte gå ner med mediciner, så de beslutade göra en elkonvertering. Det var fullt på kardiologen, så jag hamnade på thorax och spenderade natten med att sitta på sängkanten och gå av och an i korridoren. På förmiddagen fick jag en elstöt och hjärtat gick direkt tillbaka i sin normala takt. Sen fick jag äta lunch och fara hem.

Jag gruvade mig verkligen för behandlingen, men fick så fint stöd av en sjuksköterskestudent… en liten kille som var helt underbar med alla patienter. Han förklarade för mig hur det skulle gå till och sen bestämde han sig för att följa med som stöd. Innan jag for hem gav jag honom beröm för hans patientbemötande och förutspådde en lysande karriär. Jag sa att jag är gammal lärare och kompetent att bedöma sånt. Han blev lite rödögd.
Nu ska jag bara fortsätta äta mina mediciner och leva som vanligt och hoppas att hjärtflimret inte återkommer alltför ofta. Jag tror jag vet vad som utlöser det och ska kontakta min läkare på vårdcentralen.

I dag har jag haft huvudvärk och sprungit och kollat i badrumsspegeln att jag inte har några tecken på stroke. Man blir lite nojig. Dessutom har jag känt lite klaustrofobi…lite panik över att inte kunna spontant hoppa på bussen och fara någonstans. Jag bakade en blåbärspaj och la ut en bild på den på Instagram och en granne lite längre bort ville komma och smaka på den. Eftersom hon är yngre och rör sig ute bland folk och åker buss en hel del, så nekade jag henne att komma. Det kändes förstås inte bra, men nu har vi bestämt att jag kommer ner på gården med en portion paj och vaniljsås, för jag vill ju gärna bjuda henne på pajen. Vi kan stå och prata en stund på behörigt avstånd.

På måndag får jag en stor beställning med mat och toapapper från ICA Maxi. Så ska jag göra ett kort till Ronja, som fyller år i början på april. Och Johanna fyller 50 år den 1 maj. Som läget är nu går det ju inte att planera något firande… vilket elände!

Snälla, snälla… ta hand om er och var försiktiga <3