Karantäntristess
Stigen ner till sjön, som tidigare varit isig och hal och väldigt besvärlig att gå på, är nu mjuk och skön och det var nästan med andakt jag gick längs den. Fortfarande ligger isen kvar på sjön och här och där är det snö i skogen. Jag har gått på stigarna längs sjökanten, stigar som jag inte gått på på länge, eftersom jag hela förra sommaren gick med rollatorn.
Försöker komma ut på en promenad varje dag. Vädret har varit varierande… några fina soldagar och däremellan blåsigt och lite ruggigt. Dagarna går fort, trots tristessen i karantän. Vi hade möte med styrelsen i tisdags här hos mig. Vi var bara fyra stycken och jag satt en bit från de andra. Vi kom på en genialisk ide för vår utemiljö och för att markera att vi inte vill att folk skall gena över vår gräsmatta… vi skall placera kragpallar i vägen och får samtidigt odla lite olika saker. Jag bad också om hjälp att få blommor m.m. till min balkong och det kommer jag få. Kragpallarna är redan utplacerade och så småningom skall vi skaffa jord och fixa något i dem. Det känns verkligen roligt att ha något att pyssla med i sommar.
Pratade länge i telefon med Johanna om situationen i Stockholm. Hon fyller ju 50 år på fredag, 1 maj… jag gjorde ett kort som jag har skickat och så skall jag skicka pengar så hon får köpa sig något fint. Firandet skjuts på framtiden. Ronja skall ringa mig i morgon. Saknar flickorna hela tiden.
Fick en kallelse till telefonmöte med en doktor på Hjärt-och kärlavdelningen på tisdag. Det är ett uppföljningsmöte för mitt hjärtflimmer och de har valt att ha det per telefon i stället för att kalla mig till sjukhuset. Det har jag inget emot… de har ju nyligen tagit alla prover på mig och jag mäter blodtryck och puls hemma dagligen.
Ta hand om er och var försiktiga <3
Senaste kommentarerna