Marja

Den långa resan.

Dagarna i livet går så fort.

Ja men då har jag äntligen sytt ihop min ’junk journal’. Pärmen är från en gammal bok jag köpt på myrorna och sidorna papper, både oanvänt och återanvänt, som jag färgat med kaffe. Sytt med vaxad bomullstråd och spetsarna döljer trådarna på utsidan och den religiösa titeln på boken. Blir kanske något med på framsidan. Idén är ju återanvändning.

Nu börjar det roliga… att fylla i sidorna. I augusti ska jag delta i en utmaning där vi får ett tema varje dag. Det ser jag fram emot.

Snart är vi inne i sista veckan i juli. Tiden går så fort och det känns lite deppigt. Dagarna i livet går och inte så mycket händer. Faran för att bara flyta med och bli nästan apatisk är överhängande. Insikten att det här tillståndet kommer att fortsätta i månader, år, är verkligen deprimerande. Just nu när man behöver hålla kontakt med sina medmänniskor, känner jag att så få orkar fokusera, orkar lyssna. Inte många orkar lyssna till slut när man pratar, utan avbryter och börjar prata om sitt eget. Är det något ni har lagt märke till? Jag har börjat ’konversera’ i telefon, i stället för att föra samtal, för att undvika att bli irriterad och besviken. Jag har börjat sakna vissa personer som kan konsten att lyssna och även anförtror mig saker. Min scrappkompis t.ex. Eller mina flickor.

Min kropp saknar vattengympan. Det är inte samma sak att stretcha och göra övningar på torra land. Är ingen yogamänniska, men skulle kunna tänka mig TaiChi utomhus. Jag höll på med det i flera år och har stått i snön och stirrat mot horisonten för att hitta den inre och yttre balansen.
Nu går jag ner till sjön och stirrar i vattnet tills jag blir yr. Försöker hitta nya skogsstigar och plockar in små buketter med vilda blommor, som jag placerar lite överallt här hemma. Förgät-mig-ej är väl fina.

På kvällen brukar jag gå ut och skörda lite ur pallkragarna.

Vi fryser in dill, persilja och mangold och äter sallad varje dag. Jag har sått nya rädisor och skall snart så vintersallad. I en pallkrage har jag sått ängsblommor, som väller ut över kanten. Snart skall jag sätta upp en lapp till grannarna att de får plocka in buketter. Luktärterna och krassen blommar inte än. Krassen har jättestora blad… undrar om jorden är för rikligt gödslad. Allt växer och frodas och nästa år vill jag ha mer ätbart och mindre blommor.

I veckan har jag faktiskt varit på Myrorna. Jag köpte en matta på rean på Indiska i någon slags coronaförvirring… ett totalt felköp som dessutom gav mig så dåliga vibbar att jag var tvungen att fara till Myrorna med den. Jag skulle bara kasta in den, men det blev ju att jag gick runt lite och plockade på mig några saker. Jag tyckte folk var bra på att hålla avstånd… stanna upp och vänta när man skulle mötas osv.
På måndag tänkte jag åka till net-on-net och köpa en sladdlös dammsugare. Jag hatar att städa, men mår inte bra av oreda. Just nu står dammsugaren med slang och sladd mitt i den smala hallen, så jag får kliva över den flera gånger per dag. Jag skjuter upp dammsugningen hela tiden. Jag har haft en sladdlös dammsugare, som stod på laddning vid skohyllan i hallen och var så enkel att ta fram. Den gick sönder, men jag ska köpa en lite dyrare modell och se om jag inte får ordning på städandet. Jag är ju så mycket hemma och måste se till att jag trivs.

Sköt om er och var försiktiga <3

6 kommentarer

  1. Ditte

    Visst är det så att dagarna bara går. Mne jag tycker du hittat en hel del att fylla dem med. Nog så viktigt. Men den sociala gemenskapen är ju knepig just nu. Jag träffar vänner utomhus och tycker det fungerar bra. Mår bra av det.
    Så fin din ”junk journal ”. Du är så kreativ och duktig på att få till saken med dina händer.
    Pallkragarna blev ju så bra. Vilken glädje de för med sig. perfekt att kunna plocka både blommor och grönsaker.
    Fint också med sjön nära som också ger mycket.
    Många tankar
    Varm kram

  2. Marja Granqvist (inläggsförfattare)

    Tack Ditte! Visst hittar jag på saker att göra och jag kan inte påstå att jag har långtråkigt direkt, men saknar de aktiviteter som ger socialt umgänge. Sprang på min akvarellärare på stan och blev påmind om det. Men nu är det som det är och vi stretar vidare.
    Sköt om er! Kramar!

  3. Tove Olberg

    Hej Marja där uppe i norr!
    Äntligen är jag här på plats och läser några av dina inlägg bakåt. Var här i början av juni, slutet maj, men då ringde telefonen så jag jag föll bort.
    Nu är din sida här tillagd på mitt skrivbord så bara klicka:-)
    Mycket igenkännande i dina texter om det vi nå lever i och med corona. Vi följs ju på Insta och FB, men lite fler ord skapar ett ”samtal”. Det som vi har brist på nu. Du konverserar telefonledes, riktig käckt sagt om situationen. Vi människor har ju tillägnat oss den där trevlig/artighetsfrasen Hur har du det, Hur mår du eller denna varianten: Allt bra! Med utropstecken mer än frågetecken.
    Vi har några likhetstrådar där i vårt självboliv, det är det övriga sociala som uteblir, den guldkanten som gör våra liv så goda och lustfyllda.
    Du som har ditt hjärta och därav och kanske fler orsaker befinner dig i riskgrupp, och det tar på. Finna mening i vardagen och skapa fina utrymmen för njut och välmående är inte problemet. Det är det andra, uteblivenheten.
    Jag är ju inte direkt i riskgrupp på så vis. Min astma är välbehandlat och det sägs då vara ok.
    men jag har valt att ta det säkra för det osäkra ännu en tid tills jag vet mer.
    Nyinflyttad och med familjen i Norrköping, och annan släkt på norska sidan, samt vänner här i Värmland på andra orter, så blev det här en period rätt så jobbigt, ja.
    Om jag haft bil så hade allt varit annorlunda, då kunde jag kört dagsturer för att besöka utomhus.
    Kollektivt åker jag inte än.
    Jag fick arbeta med dessa känslor av uppgivenhet och längtan och nu är det mycket bättre för mig. Nästan som jag brukar vara.
    Till att börja med beställde jag mat på nätet, men nu handlar jag, kan jag fika utomhus så gör jag det gärna. Så visst har jag lättat på trycketnågot. Men jag hälsar inte på hemma hos någon och bjuder inte heller hem några.
    Kommer ha det förhållningssättet så länge det känns tryggt och ändrar eftersom mer kunskap kommer.
    Några tillfällen har blivit att prata om min restriktiva strategi, det går inte att undvika att någon höjer på ögonbrynen. En fråga kom om vad jag då tyckt att den som jag pratade med hade en mycket lätt attityd, hon brydde sig inte alls nu enligt henne själv.
    Jag svarade som jag menar att det är ju var och ens sak, men såklart tänker jag mitt.
    I dag hade min tidning NWT en artikel under hälsa och livsstil on corona och strategier.
    Det rör om i dynamiken i relationer. En psykolog reder ut, råder och menar att vi är i en tålamodskrävande fas.
    Jag är mycket ute på cykel och till fots. I början pratade alla med alla i mycket större omfattning än nu, vi rådgjorde, bytte tankar osv. Nu är det sällsynt.
    Dina bilder är så vackra och ger mycket glädje.
    Tack också för ditt inlägg, och för att du nu blev mottagare av mitt. Men vi möts ju tänker jag 🙂
    Kram

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Tack Tove! Du har en sund inställning till situationen och det låter skönt att du kunnat bearbeta dina känslor och kommit över den värsta uppgivenheten och längtan. Sen är det ju din ensak hur försiktig du vill vara. Jag är mera en fram-och-tillbaka människa. Jag bearbetar och går framåt, men halkar ändå tillbaka i det gamla. Men jag tar mig alltid upp igen. 🙂
      Jag har faktiskt varit inne på din nya blogg och läst… är bara så dålig på att kommentera. Läste din blogg en gång i tiden när du bodde i Sundsvall (?) och Skellefteå.
      Kram!

  4. Judy

    The reused book is looking good and will be interesting to see what you put inside. Sad that you cannot do the activities but the visit to the lake is a good outing. Nice to pick beautiful wild flowers and enjoy them at home. The greens you planted look very tasty. There is nothing more delicious than home grown salad ingredients. Hope you find a vacuum that will do a deep cleaning. Here the weather will be close to 30C all week. Have a wonderful time till I see you post again. Take Care & Be Happy! Hugs!

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Thank you, Judy! I’ve done a couple of pages in my journal that I will show in my next post. The greens and flowers that I’ve planted have really been a blessing for me to endure this akward time. I feel as if it was meant to be. 🙂
      Hope you are allright! Be careful and be safe!
      Hugs!

Lämna ett svar till Ditte Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.