Marja

Den långa resan.

Sockstickning och första snön.

Nu har jag börjat sticka igen och det är så roligt. For och köpte garn till sockar… det blev Järbo Raggi, som passar bra att sticka släta sockar med. Hittade en stickskola på Järbo garns hemsida med grundmönster för både sockar och vantar. Ett par korta videofilmer och gratis beskrivningar att skriva ut. Nu har jag stickat ett par sockar och påbörjat ett andra par. De blir så vackra och varma. Tummarna håller tills vidare, men jag får lite ont i nacken och axlarna.

Den första snön har kommit och farit. Det brukar ju vara så innan vintern stabiliserar sig.

Jag har så svårt att se det som finns kvar i pallkragarna täckas av blötsnö och frysa till is. Dagen innan samlade jag ihop lite krassefrön, som ligger här inne och torkar. Samlade också ihop krassen så den ligger i pallkragen och inte dräller runt på gräsmattan. Jag bad vaktmästaren fara och köpa plogpinnar, som han sedan borrade ner i kanten mot cykelvägen, så att plogbilen inte skall lägga snöhögar från grannhuset på vår gräsmatta. Få se om det hjälper. Redan följande morgon var en plogpinne uppriven… den hade tydligen varit i vägen för någon som ville gena över gräsmattan. Fattar inte hur folk tänker. Nu har det regnat och marken är bar igen.

Jag har äntligen blivit kallad till gastroskopi, efter sex månaders väntan. Eftersom jag har bett att få göra den under narkos, blir det lite mer förberedelser än vanligt. En massa prover, EKG, och på måndag ska jag träffa doktorn som ska undersöka mig och narkosläkaren. Det blir lite besvärligt, eftersom jag måste sätta ut både blodförtunnande och diabetesmedicinen några dagar innan. Men det måste göras. Mitt i all röran har jag redan fått kallelse till magnetröntgen av ländrygg+bäcken och eftersom jag har svår klaustrofobi, måste jag ringa och prata med dem innan. Jag gjorde magnetröntgen på nacken för några år sedan och det var det jobbigaste jag gjort. Jag blev inringd på en återbudstid, så jag hade inte hunnit få den skriftliga kallelsen med information… det var tidigt på morgonen, personalen var redan stressad och jag var inte förberedd på att jag skulle få ett galler över ansiktet och skjutas in i ett rör och ligga där i 45 minuter. När jag kom ut var jag alldeles förstörd och fick bannor av personalen för att jag inte sagt något om min klaustrofobi. Nu skall jag be att få lite lugnande och vara precis så besvärlig jag behöver vara.

I går var det vattengympa igen och det var skönt och roligt som vanligt. I dag har exet hälsat på och vi åt ärtsoppa och plättar med glass och lingonsylten jag kokade. Jag stekte dubbel sats plättar, så han fick med sig resten hem tillsammans med en liten burk av den hemkokta lingonsylten. Det behövs inte så mycket för att göra någon annan glad. Han älskar plättar nämligen, men kan inte steka själv.

I morgon skall jag kanske åka till Avion och leta efter vinterskor. Jag väljer mellan icebugs och sportiga lågskor som jag sätter häldubbarna på. Jag har provat icebugs och snavade direkt eftersom jag är van att ha dubbar bara under hälarna. Dessutom har jag svårt för skor som går över ankeln och brukar gå hela vintrarna i grova promenadskor. Jag har haft ett par Ecco-skor som jag älskat, men nu faller de isär och just den modellen har inte funnits på flera år. Wish me luck!

Sköt om er och var försiktiga <3

 

8 kommentarer

  1. Sandra

    Bra att kunna vara precis så besvärlig man behöver vara! När man känner sig själv och orkar stå på sig. Hoppas alla undersökningar går bra! Hoppas också du hittar bra vinterskor. Här har också den första snön fallit, och smultit, sådär passligt till höstlovet. Det blir nog fint med lite ljus och vinter så småningom!

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Jag räknas nog inte som den besvärligaste patienten, men jag brukar be om hjälp när jag behöver. Nu ska jag be om en liten lugnande och sedan bita ihop.
      Tyvärr hittade jag inga skor, så jag får gå i mina gamla ännu ett tag. Som tur är hittade jag ett par snygga Sievi promenadskor i Finland i fjol, som jag kan ha när jag inte går ner till skogen och sjön.
      Sköt om dig och var försiktig<3 Kram!

  2. Judy

    Beautiful colors for the warm knitted socks. The flowers sure stand out among the white snow. Hope all goes well with the gastroscopy. You have waited a long time for this and wishing you all the best. The food sounds delicious. Good luck in finding some comfortable shoes. Have a wonderful weekend. Take Care and Be Safe! Hugs!

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Thank you, Judy! Yes, due to the pandemic the waiting for gastroscopy has been long. I really hope I can get some help for my stomach and then also for the heart fibrillation, because those two things are related.
      I love knitting again. I had to stop when I had surgery of my left thumb and thought that I would never be able to knit again, but it has healed and though it’s stiff I can knit.
      Hope you are all right! Keep safe and be careful!
      Hugs!

  3. Ditte

    Så vackert garn! Och klart att det då blev så vackra sockor. Fint att du nu blivit kallad till gastroskopi. Vet att dte i Stockholm tar lång tid om man vill bli sövd. Har gjord den ett par gånger utan att bli sövd men jag hade dotter Helen med mig och det var tillsagt att jag skulle bli ordentligt bedövad. Och det blev jag verkligen. Även om jag inte sov så har jag inget minne av den. Första gången slet jag ut slangen först….Så desan kom rejäl bedövning. Helen var med då också och kunde påverka just bedövningen.
    Har nyligen hjort en MR med 50 minuter instängd i röret. Men jag har ingen klaustrofobikänsla så det gick bra. Men förstår till fullo att man kan uppleva det som verkligt obehagligt. Fint att du nu kan få lite lugnande så det inte blir så obehagligt-
    Önskar dig det bästa och lycka till med allt.
    Kram och tankar

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Tack Ditte! Ang. gastroskopi, så sade narkosläkare att jag skulle få sova lätt och sedan inte minnas något…jag antar att det är som när jag har blivit elkonverterad. Sen ringde jag röntgen och bad att få åka in i röret med fötterna före…läste på nätet att huvudet då hamnar vid öppningen. Däremot hade de inget lugnande att ge och nu är det för sent att fixa det via min läkare, så jag får bita ihop. Det skall nog gå bra, men 50 minuter vet jag inte om jag klarar av.
      Hoppas allt är väl i Stockholm. Johanna var lite orolig nu när smittan sprids igen. Sköt om er och var försiktiga.
      Kram!

Lämna ett svar till Judy Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.