Min mobil strejkar och skickar inte över bilder, så jag bjuder på en gammal bild från Gudrun Sjödens Lagerbutik i Stockholm för några år sedan. Själv har jag två fina amaryllisar som håller på att slå ut och en tredje fortfarande i knopp. Eftersom jag är känslig för dofter är hyacinter inte något alternativ hos mig, men amaryllis kan jag ha hur många som helst. Köper kanske ett par till, så jag säkert har en blommande på julafton.

I morgon ska jag åka ner på stan och köpa en ny mobil, för nu har den gamla bråkat nog.

Dagarna går och läget är bekymmersamt. Ingen vattengympa…inget umgänge med någon, förutom exet, han är min kontakt nu. Fast vi träffas inte, men ringer och håller reda på varandra. Grannarna träffar jag och växlar ett par ord med när jag går ut och in, ner efter posten och till tvättstugan.

Träffade kirurgen för en vecka sedan och han tyckte inte att det fanns någon anledning att ta bort polyperna i magen. Börjar de blöda så lär jag ju märka det. ”Men jag har ju så ont och besvär varje dag”, .. ja, det var ju det… det hade han visst inte tänkt på. Jag skickas tillbaka till medicinmännen, till gyn och ultraljud på levern. Nu känns det som jag kommer snurra runt bland specialisterna och till slut trilla ner mellan stolarna. Och då är jag ändå ganska bra på att tala för mig.

Det har varit grått och regnigt varje dag… och mörkt hela dagarna. Den 21 december infaller vinterdagjämningen och sen kommer ljuset tillbaka sakta men säkert. Det är länge sedan jag besvärats av den här mörka perioden så som i år. Lite snö hade kanske gjort världen ljusare. Jag minns första vintern i Haparanda, dit vi flyttade från södra Finland. Jag trodde inte det var möjligt med detta kompakta mörker dag och natt… men sen vänjer man ju sig.

Jag har stickat färdigt sockparet med det komplicerade mönstret. Just det mönstret vill jag aldrig sticka igen, men det blir ett liknande par till mig med mycket enklare mönster. Nu har jag stickat fem par fina sockar, men inte ett enda par till mig själv. Jag har fortfarande kvar ett par som mamma stickat och jag är så rädd om dem så jag vågar inte använda dem. Jag har stoppat hälarna, men vill inte att de ska ta slut helt. Däremot har jag kvar flera par fina vantar som mamma stickat… ett par av dem även stoppade.

I dag tappade jag ett ägg, som jag skulle knäcka i stekpannan, i golvet. Splash på mattan. Började fundera över att jag tappat mycket i golvet på sistone. Trött, ouppmärksam… eller något annat?

Vi stapplar vidare. Sköt om er och var försiktiga <3