Äntligen snöar det… dag och natt. Varje morgon bländas jag av det nya vita snötäcket som fallit under natten. Vi hade sol ett par dagar också och hela världen var så vacker och förtrollad.

Helgerna är över… julen är bortstädad och vi har påbörjat ett nytt år. Alla var så glada att få lämna ’skitåret’ 2020 bakom sig som om det nya året skulle bli den totala motsatsen. Tyvärr fortsätter ’skitårets’ vedermödor över årsgränsen. Pandemin håller hela världen i sitt grepp, smittan vill inte ge med sig, sjukvården går på knäna och alltför många dör fortfarande i sviterna av covid-19. Vi har fått en ny pandemilag och skärpta föreskrifter. MEN… vi har fått godkända vaccin och vaccineringsprogrammet har påbörjats. Nu gäller det verkligen att hålla ut och vänta på sin tur… och så hålla ut mer och vänta på spruta nr två… och hålla ut ännu mer ända tills sjukdomssiffrorna och dödssiffrorna börjar peka brant neråt.

Jag är nästan bara hemma. Har varit en gång nere på stan till HSB kontoret och så till frissan. Hon hade ett uppåtriktat visir, en nästan osynlig sak som satt fast runt hakan och gick upp över mun och näsa, vilket ju är bra eftersom hennes andningsluft gick uppåt och inte ner över mig. Dessutom tror jag att det är bekvämare än ett fladdrande stort visir.

Jag tog emot det nya året ensam framför TV:n. Festade med lutfisk och en budapestbakelse i efterrätt. Grannarna på andra sidan gatan sköt av raketer och jag ångrade att jag inte hade klätt på mig och gått ut på gården för att uppleva fyrverkeriet bättre. Men det gick bra från sovrumsfönstret också. Några ljusballonger skickades också upp.

Trettondagsnatten tillbringade jag invirad i min varmaste filt i korgstolen med hjärtflimmer. Det var inte läge att åka in på kvällen/natten… jag skulle bara ha blivit hemskickad igen eftersom jag varken brukar ha bröstsmärtor eller andnöd. Kl 04 duschade jag och gjorde mig i ordning att fara in och då gick det över av sig själv… efter 13 timmar. Jag gick och la mig med kläderna på och när jag vaknade 6 timmar senare var blodtryck och puls normala. Konstigt det där. På tisdag ska jag ha telefonkonsultation med min doktor på vårdcentralen… ska bli intressant att höra hur hon tänker.

Jag njuter fortfarande av Ronjas besök. När man inte kan kramas och sitta nära, blir det som att man tar in den man umgås med på ett annat sätt. Man sätter sig ner på avstånd och ser på varandra i lugn och ro och är i nuet på ett annat sätt än man är van vid. Man lyssnar och formulerar sig omsorgsfullt och ärligt.
I dag har jag pratat med Ronja i telefon. Hon har kommit så långt i sin utbildning att hon skall ut på praktik… på psyket i Karlstad. Stackarn, har lite svårt med sjukhus och somatiska sjukdomar, så det kommer bli lärorikt.

Jag har gått med i en utmaning med junk journal på Instagram som pågår hela januari… ett tema varje dag. Jag sydde ihop en ny bok som är lite mindre än den förra. Den första utmaningen hette Hello! och jag sade hej till det nya året med en symbolisk bild och text.

Praying for rough weather to calm.

Jag har fortfarande svårt att skicka över bilder från mobilen till bloggen… jag jobbar på det och här kommer en bild till från min nya junk journal.

It’s a good day to be happy.

I morgon har jag bloggat 10 år på den här bloggen. Innan jag flyttade hit till Vk hade jag bloggat 2 år på ett annat ställe. Här har jag skrivit 3937 blogginlägg och besvarat 25 005 kommentarer. Tidigare låg jag stadigt bland de 10 mest lästa bloggarna på Vk. Nu när jag inte skriver varje dag, går det upp och ner.  

Önskar er alla en god fortsättning på det nya året!
Ta hand om er och var försiktiga <3