I onsdags vaknade jag upp till regnväder, eller snöblandat regn. Temperaturen låg kring noll och snödrivorna hade sjunkit ihop avsevärt. Vi har haft plusgrader några dagar nu och solen har visat sig en stund på dagen. Lite vårkänsla i luften är det nog.

På fredag såg det ut så här på vår gata. Väldigt isigt och halt.

Jag tog en promenad ner mot sjön, men vågade inte gå på skogsvägarna … de var extremt hala och trots att jag hade både broddar och pikar på gåstavarna, hade jag stora svårigheter att ta mig fram. Det får nog tina lite till.

Smittan ökar i länet och nu får man stanna hemma så långt det går. Jag är så less på pandemin nu. I torsdags hade jag blivit kallad på ögonbottenfotografering, så det var bara att ta på ett munskydd och åka iväg till sjukhuset. Det är bara några hållplatser, men ändå kändes det som att åka ut på ett litet äventyr. Göra sig i ordning och ta på sig andra kläder än hemmaklänningarna. Jag hade friska ögonbottnar och blir nu kallad om tre år igen. På vägen till ögonavdelningen gick något larm och saker hände automatiskt… bl.a. flög alla hissdörrar upp och stod sedan vidöppna och en flamsäker skärm for ner från taket vid sektionsdelningen i korridoren och jag fick förstås den i huvudet. Total förvirring… antagligen var det ett falsk brandalarm, för när jag kom tillbaka efter undersökningen var allt som vanligt.
På bussen skall alla nu ha munskydd vid alla tider på dygnet, men vilka är det som inte bryr sig? Jo, gamla gubbar som hostar och nyser och inte bryr sig om avstånd. Jag var på Coop och köpte mjölk och appelsiner i dag (med munskydd) och jag måste säga att alla var duktiga på att hålla avstånd, att vika undan och vänta på sin tur. Man får tänka på att inte stå och drömma framför nån hylla. En anställd frågade om det var ok att han smet förbi bakom min rygg. ’Jag håller andan’, sa han. Jag har ju rollatorn och den skapar ju per automatik lite avstånd.

På tisdag skall jag fara till Hälsocentralen igen och ta blodprov och EKG. Bokade en tid mitt på dagen, då jag vet att bussen är nästan tom.

Jag har stickat lite. Använde mina Raggi restgarner och stickade ett par tossor. Jag ska ge dem till en vän som sa att hon gillar olika. Lite svårt för mig, som är vän av ordningen, men lite olika blev de.

Det känns så tillfredsställande att använda upp alla restgarner. Det flerfärgade garnet har jag inte en enda stump kvar av nu. Jag stickade ju tre par sockar av det före jul, så jag börjar bli lite less på det nu också.

Har inte hört något om vaccinationen än, så det är bara att fortsätta att hålla i och hålla ut och stanna kvar i den ofrivilliga ensamheten.

Sköt om er och var försiktiga<3