Marja

Den långa resan.

Lumbagoischias

Andra söndagen i maj och det är mors dag i Finland. Jag kan ju inte längre ringa min mamma, men tänker ändå på henne i dag och letade upp ett foto i mitt scrapbookingalbum.

För övrigt har detta varit min utsikt den senaste veckan.

Mitt fina hörnfönster och grannhuset som jag tycker så mycket om.. När eftermiddagssolen lyser på det blir de bruna färgerna så vackra och nästan guldskimrande. Jag har alltså legat på rygg på soffan på spikmattan, eller fakirbädden, som jag börjat kalla den. Mitt ryggonda kom tillbaka med låsningar och smärta och till slut utvecklades det till ischias, eller lumbagoischias som doktorn sa, och då hjälper inte Alvedon. Eftersom jag hade en tid hos sjukgymnasten bokad på tisdag, tänkte jag att jag skulle bita ihop och stå ut, men efter två sömnlösa nätter blev jag tvungen att åka upp på akuten i dag. Fick träffa en ortoped och det visade sig nästan omöjligt att hitta något starkare smärtstillande som går ihop med mina andra mediciner… blodförtunnande och den speciella medicinen mot hjärtflimret. Jag tycker inte om morfin, men till slut fick det bli ett preparat som jag åt efter knäoperationen. När jag kom till apoteket för att ta ut det,  ifrågasatte farmaceuten dosen och kombinationen med hjärtmedicinen och ringde doktorn, som fick konsultera kardiologjouren och till slut får jag ta lägsta dosen till natten så jag kan sova. Det är andra gången som apotekspersonal ifrågasätter medicinkombinationer och det är ju himla bra att de är uppmärksamma.
Jag gjorde en magnetröntgen på ryggen i höstas och nu skall jag göra en vanlig skiktröntgen och återbesök till ortopeden om ett par veckor. Jag blev återigen så väldigt bra mottagen på akuten och är glad att jag åkte dit, trots att det kändes lite ’onödigt’.

Jag har inte kunnat göra annat än ligga på rygg, titta på TV och laga lite mat. Jag fick matförsändelsen på fredag och hade bl.a. beställt 2 bananer som vanligt, men fick 11 st och debiterades för ett kilo. Jag fick pengarna tillbaka och behålla bananerna. Jag äter 1/3 banan i filen på morgonen, så jag gick ner till grannen med några stycken. Hon blev glad, för hon hade glömt köpa bananer och jag föreslog att hon skulle baka banankaka. Sen kom jag på att det går bra att frysa in bananer i skivor och äta som glass.

Johanna ringde och vi pratade länge. Hon var så glad över kortet jag gjort. Ett s.k. criss-cross kort.

Jag har inte kunnat sitta och pula med min junk journal och det saknar jag, för jag har fått så mycket fint material.

Jag har inte heller kunnat sticka och det är kanske bra med en paus där, för jag blev lite besatt av det där garnet som blev så fint. Jag stickade ju ett par sockar som jag skickade till Johanna och sen har det blivit 6 st  likadana sockar som man kan para ihop efter behag.

Jag har garn kvar till ytterligare ett par… eller jag skulle kanske sticka ett par vantar… Jag har börjat titta på beskrivningar på vantar och då vill jag sticka mönster i två färger så de blir riktigt varma. När jag kan åka till Finland igen, skall jag köpa Novita garn och sticka en lusekofta. En period stickade jag flera sådana till mig och Johanna … det blev alltid garn över till mönstret, så det räckte att köpa till grundfärgen. Jag hade en grön, vinröd och grå och Johanna, som då var 10-11 år hade bl.a. en så vackert blå. Sen fick hon ärva mina när de krömp i tvätten.

Ta hand om er och var försiktiga<3

 

 

 

2 kommentarer

  1. Ditte

    Trist att läsa att du har så ont i din rygg men samtidigt glädjande att läsa att du blir så väl bemött av sjukhusets personal. Hoppas också att sjukgymnastens övningar hjälp- Ryggar är ju komplicerade men mår ofta bra av att vara i rörelse. Jag har väldiga besvär med min och måste ha en sorts sele när jag går mer än ett par km. Går jag kortare kan ett midjebälte ge stöd.
    Fint att du har din scarping och stickning som ger dig glädje när du inte kan vara ute så mycket.
    Önskar dig god bättring.
    Tankar och en varm kram

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Tack Ditte! Jag vet ju hur besvärligt du har det med din rygg och tänker ofta på dig nu när min krånglar. Jag försöker vara i rörelse och leva som vanligt nu när den akuta fasen har lugnat ner sig, men får vila ofta och lägga mig några minuter nu och då. Skall på röntgen och återbesök hos ortopeden redan på onsdag. Jag har en kotförtätning i ländryggen och de är väl rädda för diskbråck. Men jag är väldigt glad att de tar mig på allvar. Det var visst överläkaren på ortopeden som jag fick äran att träffa på akuten. Sjuksköterskan var då så ’starstruck’ över det. 🙂
      Sköt om er och var försiktiga!
      Kramar!

Lämna ett svar till Marja Granqvist Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.