Marja

Den långa resan.

Det gick inte.

Vi har gått in i midsommarveckan och jag har plockat lupiner till balkongen. För övrigt är det sommarsolstånd och vi har genomlevt årets längsta dag.

Årets kortaste natt kom med en ordentlig mara. Det var länge sedan jag drömt så obehagliga mardrömmar. Jag var rädd, hotad och förrådd av en person som jag litar på. Vaknade med bultande hjärta och öronsuset dånande i hela huvudet. Natten innan drömde jag att jag skulle hålla föredrag om mitt liv och hade tappat manuskriptet… eller det fanns papper som låg huller om buller och som jag inte fick någon ordning på. Det fattades en hel del. Någon sa till mig att jag kunde köra utan manuskript, men jag litade inte på att jag skulle minnas allt.

Jag tror jag vet vad det handlar om. Jag skulle ju göra en magnetröntgen av ryggen som jag plötsligt inte klarade av. Jag gjorde en i oktober och då lyckades jag övervinna min klaustrofobi och stå ut de 20 minuter man ska ligga där. Nu hade jag förberett mig ordentligt… jag hade fått lugnande tabletter på vårdcentralen och var beredd. Killarna som hjälpte mig var snälla… jag skulle få åka in med fötterna före och det var en annan maskin med lite vidare rör än den i oktober. Allt verkade bra tills jag fick öronpropparna i öronen och hörselkåporna på… öronsuset, som jag lider av, stängdes inne i huvudet och när jag åkte in i röret kände jag direkt att d.e.t. h.ä,r g.å,r i,n,t,e och de fick ta ut mig. Paniken jag hann känna de få sekunderna jag var där inne, har dröjt kvar hela veckan och ger mig mardrömmar, Jag vet inte riktigt vad det handlar om, sex års psykoterapi har inte kunnat ge mig svar, men något triggas i gång … Killarna (röntgensköterskorna) var väldigt snälla och försökte inte ens övertala mig att försöka igen, utan vi avbröt undersökningen. Å ena sidan ville jag sätta mig ner och stortjuta, å andra sidan var jag faktiskt nöjd med mig själv att jag inte utsatte mig för något mot min vilja.

Dagen efter hade jag läkarbesök på ortopeden. Doktorn sa ingenting om mitt misslyckande, vi konstaterade att min rygg är så pass bra just nu att vi kan avvakta över sommaren och se hur den är i höst. Och om vi måste röntga dig, kan vi söva dig, sa doktorn.
Jag känner mig lite bräcklig. Pandemin, hjärtflimret och de täta besöken på sjukhuset, min väns plötsliga död, har gjort mig så trött. Jag går ner till sjön och mediterar, pratar lite med grannarna, påtar i jorden, steker plättar till exet och åker ner på stan och köper en dyr pysseltidning. Till midsommar skall jag bjuda exet på nypotatis och sill och jordgubbstårta. Vill duka vackert och plocka in vilda blommor.

Jag fick min andra dos vaccin för en vecka sedan och har inte fått några besvär. Fick inget av den första heller, inte ens en rodnad på armen. Skall vara försiktig i två veckor, men sen kanske jag vågar gå på stan utan ansiktsmask. Väldigt få har mask på bussen nu, eller i affärerna. Många är vaccinerade och tycker de är säkra och fler tolkar uppgifterna om att smittan går ner som att det är fritt fram. Jag är fortfarande rädd och tycker att folk kommer alldeles för nära. Kommer jag någonsin att kunna slappna av? Å andra sidan längtar jag efter att få åka till Finland och att vattengympan ska börja i höst.

Cykelaffären ringde att trehjulingarna från Finland har kommit, men alla är med el. Jag vill ju ha en utan el OCH med två hjul fram (inte bak). Går igenom köp-och-sälj sidor på Facebook varje dag.

Jag for till Myrorna en regnig dag och hittade bl.a. så fina spetsar. En handvirkad spetskrage och breda spetsar som Johanna kommer att älska till sina junk journals.

Sen gick jag till Jula, som ligger bredvid, och spontanköpte en golvfläkt till sovrummet. Visserligen har värmeböljan inte kommit hit upp, men jag har alltid tänkt att jag vill ha en fläkt till. I kväll skulle jag montera ihop den och upptäckte att ett rör till skaftet saknades! Så irriterande! Dessutom känns den lite för stor för mitt lilla sovrum. Jag fick packa ner den igen och i morgon far jag tillbaka med den och byter till en bordsfläkt modell större.

Sköt om er och var fortsatt försiktiga <3

 

 

4 kommentarer

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Tack Anders! Ja, det har varit väl mycket trassel med min hälsa under det senaste året. Mellan varven mår jag ändå hyggligt bra. 🙂
      Jag har faktiskt googlat fram cykelstaden i Stockholm och tänkt kontakta dem om Helkama-cykeln. Jag kan faktiskt tänka mig att betala för den. Min dotter bor ju i Stockholm, så hon kan kanske hjälpa mig och ev ta med den hit upp på tåget… beroende på hur stor kartongen är.

Lämna ett svar till Anders Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.