Just nu lägger sig ett tunt vitt täcke med regnblandad snö på marken. I morgon kommer det vara borta, men det är en påminnelse om att vintern snart är här. Jag tycker hösten har varit ojämn… några riktigt vackra dagar, men många regniga dagar. Regnkappan med vadderat foder har använts flitigt de senaste dagarna. För bara några dagar sedan kunde jag plocka rödklöver längs cykelvägen. De verkar lite desperata nu och bildar tvillingblommor och trillingblommor.

Höstfärgerna bleknar och löven blåser ner på marken.

Härom dagen gick jag förbi björkdungen och björkarna var nästan helt utan löv. Fast bilden blev så fin, så jag kommer måla av den.

På akvarellen i veckan skulle vi måla av ett foto på solnedgången över Ume älv. Det var älven, den långa Tegsbron, stadens silhuetter och mörka moln. Jag fick inte till det och blev väldigt frustrerad. Jag lär mig aldrig att jag inte behöver göra exakt som på bilden, utan kan faktiskt måla ganska fritt. Nu funderar jag om jag ska måla en ny målning här hemma, fixa till den gamla med pennor, eller bara strunta i det. Jag gillar ju inte att ge upp, så det blir kanske en ny.

Vi hade möte med bostadsrättsföreningen och det var så roligt att träffas på riktigt igen. Jag hade kokat kaffe och bjöd på finska Dominokex. Sen bad jag om hjälp att installera ett nytt lysrör ovanför diskbänken. Det var första gången jag behövde byta lysrör (efter 9 år) och jag klarade av att rycka loss det trasiga, och köpa ett nytt, men sen kunde jag inte få in det nya, så jag hade varit utan lampa ovanför diskbänken i tre veckor. En av killarna fick lägga sig på rygg över diskhon för att fixa röret, men han fick till det. Att det ska vara så krångligt.

I går var det vattengympa och nu får vi gå varje vecka. Det betyder att gruppen blir större och att det blir lite svårt att hålla avstånd i omklädningsrummet. En kvinna frågade rakt ut i luften om alla var vaccinerade och det var då ingen som sa nej. Vårdhälsan har varit och inspekterat och sagt att vi får vara 20 st i bassängen, men vi brukar inte vara fler än 13-14. I går kändes vattnet extra varmt och jag fick feeling och gav järnet. Det är så lustigt att jag orkar jogga med höga knän i vattnet och få upp pulsen… medan jag ideligen snavar på mattkanterna här hemma. I dag har jag fått betala för den glädjen… så är det när man har fibromyalgi och jag borde ta det lite lugnare. Men jag har bestämt att jag vill ha roligt på vattengympan och sedan får fredagarna blir soffliggardagar (vilodagar).

Nu har jag kommit i gång med stickandet igen. Johanna beställde ett par tunnare, enfärgade vantar att ha innan det blir riktigt kallt och vi bestämde färg både för henne och Ronja utifrån alla nystan jag har i garnkorgen. Men först ska jag sticka ett par till mig själv. Jag spontanköpte ett nystan  brunt garn med lite lyster, för det var samma färg som min täckkappa och jag har valt hönsnätsmönstret ur boken av Tantulltuss. Det andra garnet är lite mer gulgrönt än på bilden.

Sköt om er och var försiktiga<3