Det har hunnit bli ordentlig vinter och advent. Jag har tagit fram min gamla trogna adventsstake, som jag haft i snart 30 år. Svenskt smidesjärn och trä. För ett par år sedan bytte jag ut alla lampor till ledlampor.

Plötsligt blev det vinter och det snöade ganska länge när det väl började. Jag älskar den vita orörda snön på marken och på trädens grenar och varje morgon går jag från fönster till fönster och njuter av de vackra omgivningarna. Allt förefaller så tyst och stilla, som om snön kväver alla ljud.

Det här är det första jag ser när jag drar från gardinerna i sovrummet. Det här cykeln har blivit som en installation, den har stått där i över två år nu. Det är en skrotcykel, men ingen tycks känna för att forsla bort den. I fjol hade vi så mycket snö att den försvann helt under snömassorna.

Det syns inte på bilden, men den här björken hade löv kvar på grenarna när den överraskades av den första snön.

Här är utsikten från hörnfönstret i allrummet. Grannens staket brukar försvinna under snön. Jag har zoomat in bilden, men längre bort ser man skogen.

Jag har haft två flimmerepisoder på sistone. Jag lyckades vara flimmerfri i fyra månader tack vare medicinen jag äter, men fick ändå ett lätt flimmer och åkte in till akuten. Redan i väntrummet slog hjärtat spontant om till sinusrytm, men de tog ändå in mig, kopplade upp mig och tog alla prover. De kollade att det inte var någon tyst hjärtinfarkt eller hjärtsvikt. Alla prover såg bra ut, så jag fick fara hem och äta frukost kl 18.00. Det är viktigt att vara fastande när man får flimmer ifall de skulle vilja göra en elkonvertering. Men jag kände mig inte riktigt pigg och i onsdags fick jag ett kraftigt flimmer, som kom helt ifrån ingenstans. Dagen hade varit lugn och på kvällen var jag på akvarellmålningen och det var trevlig och lugnt. När jag kom hem skulle jag äta lite frukt och då satte det i gång. Vid tvåtiden på natten for jag in till akuten. Det var fullt på alla avdelningar, men de ville inte skicka hem mig, så jag lades in på strokeavdelningen till morgonen och då hämtades jag till kardiologen och de gjorde en elkonvertering. Då hade jag haft en puls på 130-145 och ganska kraftigt flimmer i 12 timmar och varit vaken och fastat i 24 timmar ( jag fick dropp). Det var min fjärde elkonvertering och så har jag gjort två farmakologiska konverteringar. Jag har stått i kö för en ablation i ett halvår nu och bad doktorn att de skulle skynda på mitt ärende, för så här vill jag inte ha det. Jag var pigg direkt efter konverteringen, åt en macka med saftsoppa och sen ville jag åka hem och sova. Jag sov i ett dygn och sen var allt som vanligt igen.

I morgon ska jag få min tredje covidspruta. Fick ett meddelande i morse att både Johanna och Ronja kommer hit till jul och började genast fundera om de skulle få bo här hos mig eller om jag skulle boka hotellrum. De brukar samsas i mitt sovrum och jag sover på soffan och det är hur mysigt som helst…båda är vaccinerade och Ronja har dessutom antikroppar, så varför är jag ändå ängslig? När Johanna var här i somras gick det ju hur bra som helst.

Jag har missat vattengympan två gånger på grund av flimret, men vi har två gånger kvar innan juluppehållet. Det är den bästa timmen på hela veckan.

Jag har knåpat ihop några julkort och paketetiketter och stickat sockarna till exet i julklapp. Skall lägga ut några bilder nästa gång.

Ta hand om er och var försiktiga <3