Marja

Den långa resan.

Kategori: Funderingar

En seg dag.

Av , , 8 kommentarer 11

Varför, varför började jag titta på Bron? Jag har inte sett de två första omgångarna, jag tror jag tittade på det allra första avsnittet och bestämde mig för att det inte var något för mig. Jag gillar inte blodiga mord och jag är faktiskt rädd för ondskan i den fiktiva formen. Jag ser inte charmen i att en massa människor dödas på ett bestialiskt sätt, inte ens för en intrikat kod och jag tycker polisen Sara inte är trovärdig i sin diagnos. Jag ser bara ett respektlöst slöseri med människoliv och lyteskomik.
Men nu måste jag se det sista avsnittet och sen blir det inte fler säsonger.

Jag föll för pressen att ALLA tittade på Bron. Att ALLA måste titta på Bron, eftersom det nästan blivit kult. Att jag inte ville känna mig utanför. Att jag inte ville känna mig mindre intellektuell än andra.
Men nu har jag lärt mig. Jag ska gilla ’Så mycket bättre’ och se på hemmafruarna i Hollywood, Miami och Orange County och skita i vad andra tycker om det.

Den här dagen har varit seg. Jag steg upp, åt frukost och satt och tittade ut på gråvädret och hade lätt kunnat gå och lägga mig igen. Det blev en kort tur till Ålidhem för att fylla på i kylskåpet, eftersom jag är upptagen varje dag/kväll veckan som kommer. Varannan vecka ligger alla mina varannanveckoaktiviteter den här hösten. Varannan vecka är nästan tom.
Jag tog en kort promenad i duggregnet bland husen på Ålidhem och letade efter cykelskydd av en viss modell. Jag hade tänkt ta kort på dem eftersom vi håller på och planerar sådana på våra gårdar. Efter en stund konstaterade jag att jag hade gått åt fel håll, så det blev mission not completed.

Umeå kommun har inte haft råd med den sedvanliga ljusfestivalen på ett par år, men Bostaden har satt upp röda fasadbelysningar på Ålidhem. När det är mörkt är hela väggen röd.

fasadbelysning2

fasadbelysning3

Sen har man också satt ljusslingor i en massa träd över hela området, som lyser upp så fint.

God natt mina vänner <3

8 kommentarer

Vi-och-dom-tänket.

Av , , 4 kommentarer 13

”Varför kommer ni hit om ni inte följer våra regler?” Bland annat detta skriker en busschaufför till de flyktingar han ska köra upp till Umeå. På en filmsnutt som filmats av en av passagerarna får man höra hur han skriker på engelska och svenska så att barnen börjar gråta av rädsla.
Javisst, utifrån säkerhetsskäl har han rätt att kräva att alla, även barnen sitter bältade, men det går att informera dem om ’reglerna’ på ett lugnt och sakligt sätt. Dessutom måste man ju verkligen bemöda sig att kolla upp att det inte uppstått missförstånd/oförstånd på grund av språkförbistringar.

Men hans sidoreplik på svenska avslöjar en hel del av den allmänna uppfattningen. Det handlar inte om lagar och regler, för det är självklart att de ska vara lika för alla, utan om att de som kommer hit ska vara som vi vill att de ska vara; de ska vara som vi, för vårt sätt att leva är ju det rätta. Allt annat är konstigt, främmande och skrämmande. Vi-och-dom-tänket finns alltid nära till hands.

Min första tanke när jag såg och hörde detta var: Mäh… vi följer ju inte heller våra regler. Det ligger hundskit längs med vägarna, fötter läggs upp på sätena i bussen och väldigt få sätter på sig bältena, trots uppmaningar, i långfärdsbussarna. Vi cyklar på gågatan och skiter i cykellysen i mörkret o.s.v. Ja, listan kan göras lång… Så det busschauffören vräkte ur sig var inte bara korkat, utan nervärderande mot en hel grupp. Vi-och-dom.

På tal om regler och irritation så har problemet med den skällande hunden i vårt hus löst sig. Det är alltid bäst att ta itu med problem innan de växer och blir omotiverat stora. Ofta går man omkring och är irriterad och pratar om den som stör i stället för med den. Till slut kan det bli riktigt obehagligt och svårt att reda ut. Jag klappar mig själv på axeln.

I natt, när jag inte kunde sova, stod jag och försökte vika en komplicerad vikning till ett minialbum. Jag ville göra en speciell födelsedagshälsning till en speciell person, men det blev ett dragspel med trasigt hörn.

minialbum

Tre scrapbookingpapper skulle vikas och sammanfogas i ett intrikat mönster. I boken ser det färdiga albumet jättespännande ut när man vecklar ut det… i verkligheten blev det bara klumpigt. Men jag lärde mig en fin vikning, som jag kommer att använda på ett papper. Det räcker.

Ha en lugn onsdagsnatt <3

4 kommentarer

Några snabba reflektioner.

Av , , 16 kommentarer 16

1. Tyckandet tar aldrig slut. Återigen en insändare i dagens Vk, där en person försvarar Lennart Holmlunds uttalanden om de romska tiggarna. ”Okej att det var opassande att han sa högt det många andra tyst tycker, men vi vet väl alla hur han är på gott och ont.
Där kom det. Det där uttrycket som jag, trots alla mina år i kommunens tjänst, aldrig fattat. Jag har flera gånger undrat över Holmlunds sätt och uttalanden och alltid fått en lätt armbågsstöt i sidan med orden ’du vet ju hur han är’.  För mig är det ett mysterium att ingen har brytt sig om den ständiga ström av grodor som hoppat ur den mannens mun. Eller är det så att vi behöver en ’driftkucku’ som säger det vi tänker. I så fall är vi alla fega stackare.

2. Rättegången mot de tre män som stod åtalade för misshandeln av Niklas Lindgren aka Hagamannen är över. Niklas berättar att han var livrädd, trodde att han skulle bli dödad, hans liv är förstört och även hans framtid. Déjà vue! Var det inte så, nästan exakt på orden, som ett av hans offer uttryckte sig. Kvinnan, som blev våldtagen, brutalt misshandlad och lämnad liggande vid älvkanten. Kvinnan som fick släpa sig hem med brutet ben och själv ringa efter hjälp. Har någon påpekat det för Niklas, för själv verkar han inte ha någon empati?
Rättegången verkar ha varit ett mindre kaos med bl.a. vittnen som plötsligt fått minnesförlust och de tre männen släpptes fria i avvaktan på dom. Det sägs att det betyder att domen kanske inte blir fängelsestraff. Oberoende av omständigheterna tycker jag inte att det är ok att ta en privat hämnd och det tycker jag verkligen ska straffas. Det om något är o.l.a.g.l.i.g.t. och frikänns de här tre männen kan det skicka ut mycket konstiga signaler och till och med bli prejudicerande.

3. Något jag inte visste om. Häktet i Umeå har ingen egen rastgård, utan internerna har dagligen skjutsats 28 mil tur och retur till Skellefteå för en timmes rastning. Hallå, hallå, hallå. Hur mycket har inte det kostat i bensin och personal? Fyra timmar i bil för en timmes rastning! Varken miljövänligt eller humant. Är det bara korkskallar som sitter och bestämmer här. Bygg en rastgård eller öppna ett fönster och låt internerna gå/springa på ett löpband. Och ni som klagar på att flyktingar kostar pengar… shut up!
Kolla hur pengarna används på hemmaplan i stället, fixa det och klaga sen (för att travestera era egna argument)!

Sådärja. Tack för ordet.

Ha en trevlig onsdag <3

16 kommentarer

Att gråta av smärta.

Av , , 12 kommentarer 10

Lennart Holmlund har skrivit ytterligare en ursäkt på sin blogg. Men det hjälper inte. Hans förtroendekapital har minskat drastiskt. I dag meddelas det att han tar time-out tills vidare från alla sina politiska uppdrag.

Det tog Arbetarekommunens styrelse flera dagar att komma till skott. Först diskuterade man i två dagar, sedan skulle man tala med Holmlund innan man fortsatte diskussionerna och i dag hade man presskonferens.

Många har fördömt Holmlunds uttalanden, värderingar och språkbruk, men han har också många beundrare, som uppfattar honom som en person som säger vad han tycker. Jag råkade skriva en kort kommentar hos en bloggare här på Vk som tyckte just det. Jag skrev så här:

”Det är en sak att vara rak i sin kommunikation, men det är INTE ok att en politiker, eller någon överhuvudtaget, kommer med rent rasistiska och människoförnedrande uttalanden. och fick ett tydligt svar:

”Att kalla någon för rasist, framförallt en offentlig person som Holmlund är väl grovt.”

Där fick jag mig, men jag hävdar fortfarande att inte ens offentliga personer får bete sig hur som helst. Tvärtom. Om en person kommer med ett rasistiskt uttalande och inte blir emotsagd, finns det många som tror att det är OK också för dem. Det blir OK att bränna ner flyktingboenden, det blir OK att gå in på en skola och döda mörkhyade personer. Jag tror att vi måste vara vaksamma i överkant och alltid, alltid påpeka olämpliga åsikter och fördomsfull ryktesspridning.

Fast just nu känner jag mig ganska slak. Smärta gör en trött. Jag tycker min kropp har varit med om mycket ont och smärta, men detta är något alldeles nytt. Plötsligt hugger det till framför örat och hela ansiktshalvan står i lågor i några minuter. I går kväll började jag faktiskt gråta av smärtan. Ibuprofen hjälpte till natten och jag sov ett par timmar, vaknade och la mig på spikmattan och somnade om. I dag orkade jag gå en sakta promenad till OKQ8 efter ett paket. Vädret var vackert och den svala vinden kändes skön mot kinden. Jag skulle kanske kyla ner den när smärtan kommer.

vackertvader

tomtebovagen

Sen sov jag hela eftermiddagen på soffan. Totalt utmattad.

När jag tänker efter, har jag haft liknande milda attacker de senaste tre åren. Jag har varit hos tandläkaren ett par gånger och han har skyllt på käkleden och jag har faktiskt varit hos doktorn med bihålan och fått det vanliga rådet att avvakta ett par dagar. Det var ju tur att jag fick träffa en AT-läkare i går, för de brukar ta en på allvar.

Ha en mysig fredagskväll <3

 

12 kommentarer

Våga vara vilsen.

Av , , 2 kommentarer 11

sagovarld3

 ”För att hitta den vackraste gläntan i skogen måste man våga vara vilsen en liten stund.”
(Tomas Tranströmer)

God natt <3

2 kommentarer

Förminskad och soffläge.

Av , , 10 kommentarer 16

images

Jag gillar Hyacinth Bucket i komediserien Skenet bedrar, men verklighetens Hyacinth är inte lika rolig.

Jag tänker på det här att hon inte lyssnar på vad någon säger, oftast svarar ’How nice!’ och sedan börjar prata om det hon är intresserad av. Har ni någon sådan person i er omgivning?

Jag har ett par… jag börjar prata/berätta om något och blir direkt avbruten med en klyscha. Det finns inget intresse för att låta mig prata färdigt, för hen har ju redan en uppfattning om saken. Vanligtvis säger jag emot och ber att få prata färdigt och ibland får jag göra det flera gånger, men nu är jag less. Det enklaste vore ju att sluta prata, men då blir det ju ingen dialog.

Jag är faktiskt less på personer som är stelbenta i sin övertygelse, politisk eller religiös, fördomsfulla och egoistiska, som är skitnödigt ängsliga för att inte vara politiskt korrekta och som alltid har en åsikt om allting. Det fungerar inte i verkligheten och det leder inte till någon utveckling.

Jag vill få framföra det jag har att säga utan att bli avbruten, jag vill inte bli f.ö.r.m.i.n.s.k.a.d och avfärdad.

Jag vill ha mina ’guilty pleasures’, se på prinsdop och Hollywoodfruar på TV, klippa och klistra till ingen nytta, måla akvareller som jag inte tänker visa för någon, umgås med mina vänner i cyberrymden, välja böcker utan att påverkas av recensionerna, lyssna på andra radiokanaler än P1 osv.

Jag har också en ideologi, principer, en värdegrund jag lever efter, men jag har också ett sunt förnuft som jag litar på och jag är inte rädd för verkligheten som den är här och nu.

Jag: Jag såg på prinsbröllopet på TV, (paus för inandning)…

Hen: Vilken katastrof!

Jag: (Förvånad) Såg du också? Ja, det blev ju lite cirkus med barnen…

Hen: Nej, nej, jag ser inte på sånt. Men det är en katastrof att det sänds.

Jag: Ja, men ungen måste ju döpas och TV-tittarna ville ju se. 

Hen: TV1 skulle inte ha sänt det hur som helst. Det var dåligt av dem att sända.

Slut på diskussionen. Jag ville ju berätta vilken cirkus det var när prinsen skrek i högan sky och hur söt Estelle var när hon kom springande med nappen… och… och…hattarna…och det vackra framförandet av ’Ave Maria’…
Nu blev jag förminskad och fick skämmas för att jag ser på sånt trams.

I dag har det varit soffläge för mig. Jag sov väldigt dåligt för tarmen bråkade och krampade så jag fick hjärtklappning. Av sånt blir man trött.
Cykelrensningen är då genomförd i dag. Vår snälla vaktis har pulat in de cyklar som inte hade någon ägare i ett förråd och efter tre månader kan de hämtas av Returmarknaden. De flesta av dem har hängt på vår gård i två-tre år och var obrukbara eller slaktade. Nu är det fin ordning på gården och det känns verkligen skönt. Jag klappar mig själv på axeln.

God natt mina vänner <3 

10 kommentarer

Ett något förvirrat inlägg.

Av , , 8 kommentarer 8

regnbagsfarger

Regnbågstema hos Ohlssons tyger. Så vackert. Blev nästan sugen att fixa en sådan lampskärm till taklampan i sovrummet.

Det har pratats och skrivits mycket om flyktingsituationen de senaste dagarna. Jag skulle vilja skriva något om det, men har svårt att formulera mig. Det är så överväldigande.

Jag beundrar ungdomarna som de senaste nätterna har tagit hand om hundratals flyktingar på tågstationen i Umeå på väg till Norrbotten och Finland. De har fixat mat, samlat in pengar och kläder och hjälpt dem vidare. Man kan ju fråga sig var de vuxna finns… politikerna?

I dagens Vk har Malin Rönnblom, statsvetare vid Umeå Universitet, skrivit en tänkvärd krönika där hon undrar när solidariteten ska bli politik. I en krissituation är det självklart för de flesta att ställa upp solidariskt med hjälp, men hur ska man kunna omsätta denna solidaritet till politik när den värsta krisen har lagt sig? Kommer solidariteten och rättvisan att få stå tillbaka för ekonomiska argument?

Samma tankar förs upp i Sara Meidells krönika i dag. ’Finns det plats i Umeå för lidandet?’ frågar hon. Politikerna befinner sig inte i verkligheten. De överlåter åt kyrkan och frivilliga att ta hand om de romska tiggarna. De deltar i kampanjen ’Kiss homophobiaGoodbye’ genom att förenas i en kyss i Utopias dörrar. ’Välkommen in och sprid din kärlek till de som bäst behöver den’, lyder texten. Ett tydligt samarbete med kommersialismen i köpcentret Utopia och en misslyckad flirt med HBTQ-grupperna i Umeå, tycker jag det verkar som. Det känns inte roligt längre.

Jag tittade på Debatt i går kväll och hade svårt att förstå de danska politikernas argument. Däremot var Kofi Annan väldigt tydlig hos Skavlan i kväll.

Ja, det är mycket att ta in nu och det går inte att värja sig.

God natt mina vänner<3 

 

 

 

8 kommentarer

Better Shelter

Av , , 2 kommentarer 7

plast

Om jag kunde avvara 20 000 kronor, skulle jag köpa ett hus till något av UNHCR:s flyktingläger. Ett Better Shelter, som produceras i samarbete med UNHCR och IKEA. Nu ger jag efter min förmåga, men hoppas att alla som kan, köper ett hus.

När jag var i Finland dominerades nyhetssändningarna även där av flyktingsituationen i Europa. Det känns som att Finlands strama flyktingpolitik blivit mer tillmötesgående. Det man diskuterade var hur man skulle kunna inhysa de flyktingar man var beredd att ta emot. Ett sätt att hjälpa är att tillfälligt ta emot en flyktingfamilj i sitt hem och en ung kvinna satt i A-studio (en nyhetsstudio) och berättade att hennes familj hade gjort just det. I samma studio satt en representant för det ’sannfinländska’ partiet och malde på med det gamla argumentet… ’vi måste först hjälpa alla behövande i vårt eget land, innan…’ Jag blir galen på det argumentet. Varför kan man inte hjälpa alla? Det ena utesluter inte det andra. Om viljan finns, finns det också resurser.

Just den tanken var de flesta i studion överens om och någon påminde om att Finland under efterkrigstiden kunde ta emot nästan en halv miljon flyktingar från Karelen. Tanken slog mig att mina föräldrar och tre äldre syskon kom som flyktingar från Karelen. Sen for mina syskon och senare även jag till Sverige som flyktingar.

Mina föräldrar fick lämna allt i Karelen och fick lov att bygga upp ett nytt liv i Finland. Och visst blev de till en början uppfattade som ’utbölingar’. Jag fick faktiskt några aha-upplevelser…

Mina finaste bilder av mamma och pappa har jag stående framme i glasvaser.

inramad2

Ha en skön fredagskväll <3

 

 

 

2 kommentarer

Hur säger du nej?

Av , , 4 kommentarer 13

Det är kris inom sjukvården. Det saknas inte kompetens eller möjligheter, utan resurser och personal. På undervisningssjukuset NUS i Umeå står operationssalar oanvända på grund av brist på personal. Operationsköerna växer och det finns faktiskt patienter som dött medan de väntat på en operation.

I dagens Vk berättar en före detta granne till mig om hur det är att vänta på en canceroperation i flera månader. Ett mycket starkt inslag och mycket modigt av henne.
http://www.vk.se/1386829/tv-jag-vill-inte-do

Hon ställer en direkt fråga till politikerna… är de beredda att ta ansvar för att hon kanske dör i vårdkön? För det är politikerna som har det yttersta ansvaret, väl?

Landstingsrådet Karin Lundström (S) får titta på inslaget och svarar Vk så här.Till slut medger hon att politikerna har ansvaret.
http://www.vk.se/1386838/tv-sa-svarar-landstingsradet

Bra reportage av Vk… fast jag tycker att så här viktiga reportage inte skulle Plus-märkas på nätet, utan vara tillgängliga för alla att läsa.

I dag har det blåst rejält och jag är glad över att klonkandet på grannens balkong har upphört. En annan granne hade glömt en tröja hon hängt ut på vädring på balkongen. Den hade blåst ner och ärmarna flaxade hjälplöst mellan räckets galler. Jag var tvungen att påpeka detta för henne för jag var rädd att tröjan skulle rymma.

I väntan på bussen tar de flesta fram sin mobil. Jag tar fram kameran och när jag hörde det starka suset av en stormby komma i dag, riktade jag den uppåt mot björktopparna.

storm

 Ha en trevlig måndagskväll <3

4 kommentarer

Varför tvättar de inte barnen?

Av , , 8 kommentarer 14

I dag blev det en sådan där konstig dag. Jag är inne i en sömnlöshetsperiod och satt uppe i natt och löste det ena korsordet efter det andra. Strax efter kl 8 började grannens hund skälla. Han tycker inte om att vara ensam. Skällandet är förstås irriterande men mest tycker jag synd om honom och skulle jag inte vara allergisk skulle jag nog engagera mig och hjälpa till på något sätt.

Kl 08.20 ringer det på dörren. Först försiktigt och sedan mer uppfordrande. Det var den lille mannen från Peab som ä.n.t.l.i.g.e.n. kom med locken till belysningen i mitt badrumsskåp. Ett glas hade ju gått sönder och han skulle fixa ett nytt. Det tog bara tre månader. Där stod jag med håret på ända och höll morgonrocken om mig och han skrattade gott och räckte mig morgontidningen. Sen pratade han och förklarade på sin speciella brytning, men min hjärna sov fortfarande, så jag har ingen aning vad han sa.

Jag vaknade inte till förrän jag läste tidningen och en insändare som jag var tvungen att läsa flera gånger. What? Vk har haft några fina reportage om tiggarna i Umeå och uppsökt dem både här och i hembyn i Rumänien. Dagens insändare saknar dock svar på viktiga frågor. Varför tvättar de inte barnen? Varför lagar de inte läckande hustak? Varför odlar de inte potatis och grönsaker på mark i närheten av byarna?

En lång stund satt jag och funderade om jag läst rätt. Var det ett skämt? Efter alla reportage och diskussioner om romernas icke-existens i Rumänien, om EU-bidrag och korrumption, kvarstår fördomarna om dessa människor som smutsiga, obildade och mindre värda. Det finns tyvärr personer som, när de ser en blodig man liggande på gatan, frågar: ”Varför har han inte snutit sig?” och går förbi. Jag blir så trött.

Jag har varit ledsen hela dagen över det. Halkade så småningom iväg till båsloppisen och fixade ett bås och prislappar. På torsdag börjar jag… bås F04. På Buketten kunde man köpa tre gröna växter för 100 kronor och jag slog till. Två små spretiga palmer och en kroton. Sen gick jag och köpte en ny baddräkt. Klorvattnet har ätit upp min gamla.

Solen visade sig en liten stund i dag. Jag saknar väder att fotografera i och när jag tar ett och annat foto blir det halvdant. Rönnbären hänger kvar på träden. Lite skrumpna… och se, jag fick med vattendropparna.

vattendroppen

Ha en mysig fredagskväll <3

 

 

8 kommentarer