Jag fegade ur i dag och undrar nu hur länge jag kommer att sitta och älta det för mig själv.

Jag överhörde en sak i bussen som jag borde ha reagerat på. En man som arbetade som assistent till en medelålders dement man med impulsproblem, satt och pratade med en bekant han inte träffat på länge. Högt och ljudligt satt han och berättade att han nu jobbade med X, beskrev vilka speciella svårigheter X har, hur han hanterar olika situatione med X, vilka knep han hittat på för att ex få X att göra det ena och det andra o.s.v. Det var väldigt intressant att höra och han är säkert en duktig assistent, problemet var bara att X satt bredvid honom. Han satt och pratade om X över dennes huvud och dessutom på en allmän plats. Hur etiskt är det?

Jag satt och övervägde om jag skulle påpeka för honom hur olämpligt det var, bara för att han skulle tänka sig för en annan gång, men gjorde det inte. Jag fegade ur och det ångrar jag nu.

Hade jag varit involverad i samtalet hade jag sagt till. Jag har själv en multihandikappad systerdotter, som jag var med mycket i min ungdom och jag tillät aldrig någon prata om henne över hennes huvud. 

Plötsligt blev det sommar och hela världen exploderade i grönt. Så här fina är björkarna nu på min gata.

I går städade jag balkongen och tvättade köksfönstret och balkongdörrfönstret. Nu hade jag röd etanol i vattnet, så jag kunde gnugga bort den där envisa transporthinnan på utsidan. I veckan blir det mer fönstertvätt och städning, bl.a. av bokyllan. 

Ha en skön måndagskväll <3

Jag deltar ju i många fotoutmaningar och den jag gillar mest är dagens utmaning… Torsdagstema – I like.  Man får själv bestämma vad man vill visa på sin blogg. Det kan vara något gott man ätit, något man köpt, ett foto som man tyckte blev bra… ja, i princip vad som helst, bara man gillar det.

Varje torsdag hamnar jag i samma dilemma. Det är mycket lättare att hitta saker man INTE gillar, än saker man gillar. Tänk, att det är så. Jag gillar torsdagsutmaningen just för att man måste tänka positivt. Man lär sig att gilla, i stället för att ogilla.

Det finns alldeles för många människor som tänker negativt om allt, som bara ser fel, brister och hinder, som alltid kommer med kritik. Det borde finnas en Jantelag som förbjuder negativt tänkande.

I kväll har jag njutit av det enkla… att få röra mig i varmt vatten. Vattengympan blev ju inställd förra veckan, så jag suckade ohämmat vällustigt när jag kröp ner i vattnet. När vi cyklade fram över bassängen sittande på de där slangarna, kände jag efter hur vattnet smekte min kropp och lagrade känslan i mitt minne. Jag är ju född i Fiskens tecken, tänkte jag, jag borde kanske vara mer i vattnet. Så ljuvligt!

Ute blåste en iskall vind. Utanför sjukhuset hade man planterat en massa påskliljor och narcisser, som nu blommar så vackert.

Och alldeles bredvid busskuren står en lysande forsythia.

 Ha en lugn fredagsnatt <3

I går kom ett inlägg på Lennart Holmlunds blogg med en offentlig ursäkt för det han skrivit om tiggarna i Umeå för en vecka sedan. Det inlägget är nu raderat från bloggen.

http://blogg.vk.se/lennart-holmlund-kommunalrad/2014/04/28/ursakt/ 

Maken till opersonlig ursäkt kan man leta efter. Nästan så man kan tro att det skrivits av hans sekreterare. Överskriften är helt enkelt ”Ursäkt”, som påminner om en ärendemening i kommunens diarium. Inlägget inleds med ”Jag, Lennart Holmlund, hade ett uppmärksammat blogginlägg…”

För mig spelar det ingen roll om ursäkten kommer från hjärtat eller andas brasklapp mellan raderna. Ett så stort klavertramp kan man inte radera. Å andra sidan visar ursäkten att det finns gränser även för vad Lennart Holmlund får häva ur sig, för den hade säkert inte skrivits utan starka påtryckningar från hans omgivning.

I dag är det tisdag och träningsdag. En ung kille och jag tränar samma tider, så det börjar kännas som en rutin och kul att kunna gå in och hälsa igenkännande på någon. Vi har samma sjukgymnast och han kom in i träningssalen en stund och kollade hur det går för oss. Och så gjorde jag bort mig i dag igen. Min hjärna fungerar helt enkelt inte.
Jag brukar göra en balansövning på en sviktande kudde och i dag ville han att jag skulle göra en mer avancerad övning på ett ben på golvet. Han ställde sig förväntansfullt framför mig och då hör jag mig själv säga: ’Jag brukar ha spegeln framför mig’. Herregud, vad säger jag? Att jag hellre tittar på mig själv i spegeln än på en snygg ung man? Sen försökte jag på något sätt ta tillbaka det jag sa, men då hade han redan rullat fram spegeln framför mig.

 ”Man får vara glad att man är som man är, när man inte är som man ska.”
(Sagt av ngn okänd) 

Ha en skön tisdagskväll <3

På min busshållplats hänger ett meddelande med ett foto på en död katt och ett meddelande som inleds med: ”Denna vackra katt…” Katten hade antagligen blivit påkörd och hittats nära busshållplatsen. Någon hade tagit ett foto, ringt polisen med önskan om bortförsel och sedan skrivit detta meddelande för kännedom till kattägaren. Meddelandet avslutas med: ”Till ägaren: beklagar förlusten.”

Någon har lämnat ett handskrivet meddelande under:” Vi lever i en vacker värld med människor som bryr sig. TACK.” Förhoppningsvis är det ägaren som nu vet vad som hänt.

Jag tycker det är viktigt att bry sig och att göra det man kan. Att inte blunda och gå förbi och tänka att någon annan får göra det. Jag lärde mig nu hur man kan göra, ex att ringa polisen hade jag nog inte tänkt på.

Men ibland är det verkligen svårt att veta vad man ska göra hur mycket man än bryr sig och då tänker jag på den aktuella debatten om tiggarna i Umeå.  Det behövs en sakligare bakgrund till problemet än Lennart Holmlund har gett i sitt blogginlägg
http://blogg.vk.se/lennart-holmlund-kommunalrad/2014/04/23/ar-tiggeriet-organiserat-och-av-vem/
och jag hoppas att den utlovade artikelserien i Vk kan ge det.

Det förundrar mig att Lennart Holmlund, kommunstyrelsens ordförande, fortfarande har så mångas förtroende, enligt dagens Vk.
Till hans försvar säger man att han bloggar som privatperson, inte som politiker. Men hans blogg ligger under ’politikerbloggarna’ på Vk’s bloggsida och även om hans åsikter måhända är privata, visar de  på en människosyn med värdegrunder som då inte inger förtroende hos mig.

Man säger också att han bara återger vad han hört… att han inte säger att det ÄR så. Lennart Holmlunds källa är en icke namngiven civilklädd väktare, som han hänvisar journalisterna att prata med. Med andra ord har Lennart Holmlund bara fört vidare elakt skvaller? FÖRDOMSFULLT elakt skvaller. Är det förtroendeingivande för en politiker?

Det är inte första gången Lennart Holmlund har förorsakat kritikerstormar med sina uttalanden och blogginlägg, men den här gången tror jag att inte att den vackraste pudeln kan rädda honom. Han har gått över gränsen.

Men vad ska jag som privatperson göra när jag går förbi en tiggare på stan? Ska jag kasta en krona i pappersmuggen? Ska jag ge en banan eller en bulle? Ska jag titta bort och tänka att det är EU och Rumänien som ska ta hand om sina medborgare?

Jag vet för lite, så vad jag än gör känns det inte bra.

Ha en trevlig fredag<3

Jag hörde precis på lokalnyheterna att en skola i Umeå hade infört förbud att använda mobiltelefoner under lektionstid och eleverna är sura. En tjej som intervjuades sa att hon funderade på att byta skola. Hela hennes liv fanns ju i telefonen.

Är det tillåtet på vissa skolor att sitta och fippla på telefonen under lektionstid? Huu, vilken tur att jag inte längre är lärare, för det skulle jag inte tillåta. Elevernas uppmärksamhet skall väl vara på det som lektionen handlar om.

Tror dagens ungdomar att de kommer att kunna sitta på sina jobb och stirra i telefonen? Att deras virtuella liv är viktigare än det där andra? Hur gör vuxna i dag? Hur mycket arbetstid och uppmärksamhet går åt att kolla in alla sociala medier? Det är väl bara en tidsfråga innan vi får höra högljudda protester när vi uppmanas stänga av telefonerna inför föredrag eller teaterföreställningar.

Här har vi verkligen ett nytt område för regler om vett och etikett. Det är inte roligt när hälften av gästerna jag bjudit på middag sitter och kollar in sina telefoner, eller när kommunalpolitikerna sitter och uppdaterar sin status på Facebook under mötena. Föräldrar som är ute med sina barn ägnar mer uppmärksamhet åt sina telefoner än åt barnen. Ibland verkar de både blinda och döva.

I dag var jag på träff med skrivargruppen. Ingen hade något att läsa upp, så det blev muntliga berättelser i stället. Jag återgav det jag berättade härom dagen och vi fortsatte fundera på hur vi klarade oss utan mobiltelefoner. Hur gjorde vi när vi var ute i Europa och liftade eller tågluffade och skulle träffas ex i Paris? Jo, man hade en bestämd plats, ex ett café, dit man gick vid en bestämd tidpunkt varje dag, det fanns informationstavlor på vandrarhemmen där man kunde lämna meddelanden, Poste Restante fungerade o.s.v.

När jag studerade i Åbo, på 60-talet, hade vi ingen telefon. Jag fick gå till Posten/Telegrafen och köa för att ringa ett samtal i en telefonhytt. En gång i veckan hörde jag av mig till mina föräldrar. Annars skrev man brev och var det verkligen akut, fungerade telegram. De bars ut direkt.

I dag är mobiltelefonen min enda telefon och jag har den på natt och dag. Men jag kan bara ringa och skicka sms med den och det räcker tills vidare.
Visst är det bekvämt att kunna nå andra utan besvär och visst är det tryggt att veta att jag kan nås om något händer. Mobiltelefonen har underlättat livet avsevärt, men tyvärr verkar det som att aj-fånen också begränsar livet i viss mening.

Vi måste välja … det virtuella livet eller det verkliga.

Ha en skön måndagskväll <3

”Hänsyn till andra är i själva verket hänsyn till oss själva.”
(John Galsworthy)

Att visa hänsyn är väl för de flesta en självklarhet, men hur lätt är det alla gånger? Ibland tycker jag det är en balansgång att vara hänsynsfull, utan att bli irriterad eller till och med förminska sig själv. Jag tycker att det ex är hänsynslöst att inte komma i tid, att låta andra vänta, att inte bry sig om avtalade regler, att tränga sig före i köer, att alltid prata högt om sig själv m.m.

I går störtade en kvinna in på badet och började banka på den låsta dörren till korridoren.

”Dörren är låst för att det varit inbrott”, sa jag, ”och det kommer någon och släpper in oss kvart i.”

”Det vet jag väl”, svarade hon, ”men jag brukar göra så här tills någon kommer och öppnar.”

”Men du kan vä vänta 2-3 minuter tills XX kommer och öppnar”, försökte jag.

”Nej, jag måste hinna tvätta håret”, sa hon och bankade på med hela handen så jag trodde glasrutan skulle gå sönder.

Till slut kom en halvnaken kvinna med handduken virad om kroppen springande och öppnade för henne.

”Hej, du visste att det var jag”, sa kvinnan och svepte in genom dörren.

Jag satt på min stol och skämdes, men slank in då dörren liks var öppen. Jag tyckte det var obehagligt.

Vi har kommit överens om att XX ska komma och öppna dörren halv och kvart i. De flesta kommer halv, för de vill ha gott om tid att duscha och sitta en stund i ’det varma rummet’. Jag brukar komma till kvart i och sitter i receptionen och väntar. Några minuter hit eller dit gör mig inte stressad.

I dag for jag till Myrorna med lite grejer. De hade tagit fram en massa påskpynt och utanför dörren stod ett välkomnande påskris.

Jag köpte några nystan garn till halsduken och lite annat smått och gott. Jag bär dit saker, men kommer sällan tomhänt hem därifrån. Ett evinnerligt kretslopp.

Det luktade vår i luften i dag. Jag tror jag ska tillbringa helgen nere vid sjön.

Ha en mysig fredagskväll <3

Jag mår bra i dag, men går på halvfart och har mycket tid till eftertanke.

Toplessdebatten fortsätter. I dag fanns en kort insändare i Vk som tyckte som jag, att toplessdebatten tar udden av viktigare frågor om jämställdhet. I går fanns en kort kommentar under Ordet fritt som jag inte blir klok på. Jossan säger:

”Tummen upp för Fanny och Elin som har startat en namninsamling för att kvinnor ska få bada topless på badhusen. Som kvinna har man rätt att slippa vara ett objekt.”

En ordentlig tankevurpa, eller? Är det inte större risk att bli ett objekt om man uppträder med bara bröst? Eller betyder den klyschan något annat nu för tiden?

Visst, kvinnor är objekt i vissa sammanhang… i porrindustrin, i viss reklam, på fyllan när spärrarna släppt… Jag tillhör ju en annan generation, men min egen erfarenhet av icke jämställdhet har snarare varit att bli osynliggjord, att bli förminskad, att inte bli tagen på allvar. Att få klappar på huvudet, på axeln, bli kallad ’lilla gumman’.

En gång, när jag var riktigt ung, hamnade jag på ett möte med bara män. Det handlade om samarbete i kulturfrågor på Nordkalotten. Jag satt längst ut vid det långa bordet, närmast dörren (som vanligt) och när jag vid ett tillfälle begärde ordet vändes alla ansikten mot mig som på en given signal och jag kunde tydligt se att de tänkte… oj då, satt hon där! Tur att jag var/är kaxig när det krävs. Jag tyckte ju mest att situationen var skrattretande löjlig.

Jag tycker att det är viktigt att kvinnor vågar framhäva sig själva, i stället för att se sig som objekt. Vid mitt sista möte med bostadsrättsföreningen på Vargvägen, som var årsstämman för två år sedan, skulle vi välja nya ledamöter i styrelsen. En nyinflyttad ung kvinna anmälde sig själv. Hon presenterade sig och sa att hennes främsta meriter är att hon är kvinna och ung. Hon fick rungande applåder och blev invald på stubinen. Jag är övertygad om att hon har klarat sig bra.

Gaspatronen i min Soda Streamer var tom, så det blev en tripp till ICA Maxi. Nere på Strömpilen var det öppet vatten.

Vädret var underbart och jag fick en skön promenad hem från bussen.

Och titta här, jag har fått ett nytt husdjur. Vad tror ni det är?

Ha en mysig fredagskväll <3

Millimeterrättvisa är omöjlig att uppnå, vare sig det gäller att dela på en kaka eller vara jämställd.

I dagens Vk kan vi läsa om Fanny och Elin, som kräver att få bada topless i simhallen. Eftersom männen gör det, vill de också få göra det. När de blir utvisade av badvakten, påstår de att de blir det för att de är kvinnor. Nu har de startat en namninsamling.

http://www.vk.se/plus/1156708/kraver-att-fa-bada-topless-i-simhallen 

Jag höjer lite lojt på ena ögonbrynet och undrar i mitt stilla sinne om vi inte hade passerat bränna-behån-på-häxbål-stadiet? Har vi inte kommit längre i jämställdhetsarbetet? 

”Det är väl bara trevligt med lite nakna bröst”, säger en manlig vän provocerande. ”Du glömde ordet ’unga’”, kontrar jag då.

Nakna bröst i badhuset eller på badstranden är ingen ’symbolfråga’ för jämställdheten, lika lite som det påhittade ordet ’hen’. Nej, tjejer… använd er energi till att ex. arbeta med attityder bland ungdomarna. Unga killar är oerhört osäkra i sin könsroll och behandlar unga tjejer kränkande, kallar dem för horor t.ex. Unga tjejer pumpar upp sina läppar och plutar med dem på Instagram som värsta sexdockorna. ’Och aldrig mötas de två…’ eftersom förvirringen är total.

Kvinnor får fortfarande sämre betalt för samma jobb som män, kvinnor får sämre vård än män, kvinnor får äta mediciner som är testade på unga män, kvinnor får lägre pension osv. Listan kan göras lång och i det stora perspektivet tycker jag det kan kvitta om vi får flasha våra bröst eller inte.

Ha en trevlig måndagskväll <3