I dag har jag varit olovligt klantig. Det lilla locket till vattenbehållaren på ångstrykjärnet lossnade från sitt fäste och när jag skulle klämma tillbaka det tog jag tag i den heta stryksulan med hela vänster hand. Jag skulle ju bara hålla emot. Jag fick avbryta strykandet och satt sedan med handen i en bunke kallt vatten en god stund. Tre fingrar har brännmärken efter strykjärnskanten, de värker lite, men skadan är knappast djup.

Sen skulle jag fara och klippa mig hos Anders. Jag hade gott om tid, så jag åkte en hållplats för långt för att få en promenad i den friska luften. När jag började gå kom jag på att jag ju inte ska gå så mycket. Det är en sak att tassa omkring här hemma eller masa sig till busshållplatsen eller tvättstugan, men att ta ut stegen är fortfarande förenat med viss smärta. Foten roterar inåt och jag går mera på ytterkanten.

Men jag blev fin i håret och upplivad av Anders prat. Han påminde mig om den gamla konsten att lägga kålblad på sår som inte vill läka… och så påstod han att han kunde känna att det skulle komma lite s.n.ö. Vi får väl se.

Med hjärnan full av må-bra-hormoner (den bästa smärtlindringen) gick jag sedan i rask takt hela vägen in till centrum. På ICA bestämde jag att jag var värd lite fredagsmys, ett paket svenska jordgubbar.

Handen värker, fotleden värker… jag är jättenöjd med håret och jordgubbarna är söta och goda. Plus minus noll, med andra ord.

Dagens höstbild:

Ha en mysig fredagskväll <3

I går var en bra dag. Jag var på vårdcentralen och tog stygnen på två sår. Det tredje får vi avvakta med.

Jag hade blivit ombokad till en ny distriktssköterska, som knappt visste vad hon skulle göra. Hon tittade på det tredje såret och frågade vad man hade planerat för det. “Ingenting“, sa jag, “vi får väl vänta på att det läker och då får jag väl be om hjälp att ta stygnen. Eller jag kan kanske ta dem själv… jag lägger ju om det själv varje dag.” Hon såg lite frågande på mig, men det är precis så jag känner, att det inte finns någon planering, utan det är jag själv som måste ta hand om allt. Egentligen tycker jag kirurgen skulle ta hand om det de påbörjat. Nu får de inte ens en rapport, eftersom såret inte är infekterat.
Jag fick en ny tid på måndag.

Sen tog jag bussen ner på stan och gick till Konstnärsshopen igen, för jag hade sett en stämpel jag blev sugen på. Jag köpte också en vit låda, som ser ut som en bok och fick jättefina tips av en av tjejerna hur jag kunde altra den. Hon hade nämligen gjort det i vintagestil och skulle ha gamla foton i den. Jag tänkte genast på en julklapp till en viss liten tjej.

I dag är jag så där trött igen. Jag hade ett paket liggande på posten på COOP och eftersom jag inte ska anstränga benet så tog jag bussen en kringelkrok via stan. Det är helt Ok, jag har gott om tid. Sen tog jag bussen till Hermelinvägen, promenerade därifrån hit hem, stod och pratade en stund på gården med min trevliga granne och var alldeles matt och yr när jag kom in. Men jag ska inte klaga, jag har inte ont och jag kan gå.

På lördag är det pysselträff med Häxorna och medlemsmöte. Jag har precis meddelat min pysselkompis som brukar hämta mig med sin bil, att jag kommer en stund lite senare på dagen. Bussen stannar precis utanför skolan där vi ska vara. Jag känner inte för att sitta hela dagen, men vill gärna vara med på mötet.

Dagens höstbild. Min blick drogs främst till den matchande lilla röda cykeln.

Ha en fin torsdagskväll <3

Jag kan gå! I går kväll släppte staset bak i vaden och jag kunde böja foten som vanligt. Visserligen haltar jag lite, men de fyra kryckkäpparna som placerats strategiskt i lägenheten, får nu dra sig tillbaka in i garderoben igen.

I dag har vi haft den finaste höstdagen hittills med sol och friska (inte kalla) vindar. Min första tanke var en långpromenad och det sög till av längtan efter en cykeltur, men jag gjorde en liten utflykt till ICA Gourmet med bussen i stället. Dels för att komma ut och dels för att jag börjar bli trött på min präktiga mat i frysen och blev sugen på rostbiff och potatissallad och ICA:s egen råkostsallad.

Busshållplatsen är precis utanför mitt hus och när jag stiger av vid Renmarkstorget är ICA faktiskt min ’närmaste’ matbutik, det lärde jag mig när jag hade rosfeber förra gången. På vägen dit finns Kronans Droghandel och Indiska och brevlådan ligger alldeles intill. Allt man behöver. Jag postade mina räkningar, till och med betalningen för vattengympan i höst, för jag är en optimist.

Snacka om starka höstfärger på hela gaveln till apotekshuset. Så bländande vackert i solskenet.

Efter den lilla utflykten blev jag jättetrött. Jag är lite yr och matt hela tiden, troligen av den starka antibiotikan, så det blev soffan resten av dagen. Det känns som det pågår ett krig i min kropp och jag har bestämt mig för att vara lyhörd.

Dagens ord i Vk:
“Förlorade illusioner är
funna sanningar.”
(Multatuli)

Ha en skön tisdagskväll <3

En dag i taget är det som gäller nu och det går framåt, sakta men säkert. I natt har jag sovit mycket oroligt och svettats så jag fick gå upp och byta nattlinne. Jag drömde att jag var hemma i huset i Finland (som inte längre finns) och med i drömmen var min mamma och Johanna som liten flicka. Det är en återkommande dröm och jag vet att alla tre personer representerar delar av mig och mitt liv.

I morse kändes det som att dåliga energier lämnat min kropp och att det nu finns mer utrymme för god energi för läkning. Så nu gäller tålamod och en dag i taget.

Det var besök på vårdcentralen i dag. Under helgen har jag plåstrat om mitt ben själv och det ser mycket bättre ut nu. Ingen infektion i själva såret. På onsdag ska vi ta stygnen på de två andra såren och sen får vi avvakta.

Efter besöket tog jag bussen ner på stan. När jag stod på busshållplatsen tittade solen fram och de gula löven på björken på andra sidan vägen lyste som guld.
 

Förr hade jag gått in på Sega Råttan och tröstköpt lite godis och läsk, men nu när jag har slutat med sånt, tröstköper jag gärna pysselgrejer eller tidningar. I dag sprang jag på en ny svensk scrapbooktidning, Inzpira och den verkar riktigt bra. Det är scrapbooking och annat pyssel, tips vad man kan göra med loppisfynd, fotografering, mat- och bakrecept m.m. Allt möjligt för oss “vardagskonstnärer”. Den tidningen kommer jag nog att köpa fler gånger.

För övrigt håller jag på och läser två böcker parallellt: Till längtans försvar eller vemodet i finsk tango av Owe Wikström och Det goda inom dig, en roman av Linda Olsson. Kommer ev. med recensioner senare.

I går eftermiddag såg jag Brokeback Mountain på TV för tredje gången. En film som föder många tankar och känslor. I går funderade jag mycket över kvinnorna i filmen och deras liv.

Nu ska jag smyga ut i mina pyjamasbyxor med de rödklädda nallarna och se om det finns något spännande i brevlådan.

Ha en fin måndag <3

I dag var jag på vårdcentralen och träffade en ny distriktssköterska. “Det ser bara fint ut…”, sa han och kände försiktigt på mitt dallriga, gropiga, mörklila lår, “men det kommer att vara fult länge, länge.” Den unga sjuksköterskestudentskan och jag tittade på varandra, för det lät lite motsägelsefullt. Där stod jag i all min skröplighet och han tyckte det såg ‘fint’ ut.

Det är ett hiskeligt blåmärke jag har från ljumsken, ner på insidan av låret ända till knävecket. Just nu är det mörklila, men snart kommer det att bli kräkgrönt och smutsgult. För övrigt är allt som det ska och i dag infann sig den stora tröttheten. Den här veckan ska jag ta det lugnt och vila både kropp och själ.

Efter besöket på vårdcentralen tog jag bussen ner på stan och gick till Konstnärsshoppen för att köpa lite pysselgrejer. Jag ska göra ett födelsedagskort till en speciell person och hittade både papper och dekorationer. Kul att hitta något man tycker passar.

Det var underbart höstväder i dag, så jag gick omkring lite i jakt på höstfärger att fotografera. Det verkar som att den här hösten inte blir lika färgsprakande som fjolårets.

Lite rött på rönnen.

Röda toppar på buskarna.

Och så mina älskade paradisäpplen.

 

Ha en bra måndagskväll <3