Marja

Den långa resan.

Kategori: Hälsa

Munsår och spökande duschdraperi.

Av , , 6 kommentarer 2

Så typiskt! Jag har fått ett munsår och jag som ska på fest i morgon. Snacka om otur. Jag är inte förkyld, så jag börjar undra hur det är med mitt immunförsvar… först rosfeber och nu munsåret. Var på apoteket i dag och köpte Compeed munsårsplåster. De kamouflerar munsåret bra , men de är skitdyra, ca 7 kr styck och då behöver man minst 3 st per dygn.

Sista omläggningen på vårdcentralen i dag. Yippe yei! En liten, liten prick kvar, resten är läkt!
Ett stort tack till alla sköna distr.sköterskor på Mariehems vårdcentral, som tagit hand om mig och peppat mig i tre veckor! Fem veckor tog alltså rosfebern.

I går när jag städade badrummet, prasslade det till bakom mig och när jag tittade efter, svajade duschdraperiet fram och tillbaka. Jag trodde det var något bakom och hoppade kvickt ut ur rummet och smällde igen dörren. Sen stod jag utanför med bultande hjärta och försökte tänka vad det kunde vara. En kackerlacka, en kloakråtta eller en orm som kommit in genom ventilationen? Ingen av mina grannar har ormar (tror jag) och de andra djuren var inget alternativ, så jag brydde verkligen min hjärna för att komma underfund med vad det kunde vara. Till slut kom min kropp ihåg vad jag hade gjort. Jag hade ju lyft upp duschdraperiet lite slarvigt på badkarskanten för att komma åt att svabba golvet. Sen hade det ju halkat ner.
Trots det öppnade jag försiktigt dörren igen och lyste med en ficklampa under badkaret. Det skulle jag aldrig ha gjort. Det var bara att lyfta bort badkarsfronten och spola rent allt skit som låg där under. Jag funderar allvarligt på att kasta ut badkaret och bara ha en duschhörna.

Ha en fin torsdagskväll <3


Inte heller något alternativ.

En mycket lugn helg.

Av , , 2 kommentarer 1

Hej mina vänner! Hoppas ni har haft en lugn och skön jul! Själv har jag nog haft den lugnaste julen någonsin, förutom den gången jag låg hemma sjuk och hade fått avboka resan till Stockholm. Den julen var lugn, men tråkig.

På julafton var jag hos min kompis och blev bjuden på svenskt julbord. Jag bidrog med min rosolli och egengravade lax. Vi hade en trevlig kväll tillsammans och trots att det var -27 grader ute, kom tomten med julklappar.

Jag ringde Stockholm och Johanna hade fixat finsk julmat åt sin pappa och Ronja. Exet berömde henne och tyckte att jag hade skolat in henne bra. Johanna och Ronja var mycket glada för paketen jag skickat och fotoalbumen var förstås den bästa julklappen. “Åh mormor, jag har inga ord…” sa Ronja.

I dag var det dags för en tur till vårdcentralen igen. På vägen till bussen lekte en skata tittut med mig.

Såren är nästan helt läkta, en liten kant är kvar och därför ville distr.sköterskan att jag skulle komma på torsdag igen. Jag börjar bli smått less att springa där och tycker att jag kunde sköta omläggningen själv, fast å andra sidan är det ju bra att de är noggranna. I dag slog mig tanken att de kanske tror att jag inte kommer åt, att jag inte når ner till min ankel, men det gör jag ju.
Jag har funderat mycket på om jag blir tvungen att skippa vattengympan i vår, men distr.sköterskan sa att senast i februari kan jag nog börja. Dagens absolut bästa nyhet!

I går var jag ute och gick och utanför entrén till Mio fanns denna vackra isformation.

 

Snön som ligger direkt på taket smälter av värmen och rinner ner under det övre lagret av snö. Istapparna var meterlånga. Jag har skrivit ut foton, som blev mycket vackra och som jag snart ska använda till en layout om snö och is. Mina pysselfingrar har kliat hela helgen, men jag har lyckats hålla köksbordet fritt.

Ha en skön måndagskväll <3

Meningslöst våld, huvudvärk och fullmåne.

Av , , 2 kommentarer 1

I dag går mina tankar till umepolitikern Bernt Andersson, som i går blev brutalt knivskuren på trappan till sitt eget hus. Det meningslösa våldet kryper närmare oss nu. I dag har polisen kunnat höra honom och nu får vi hoppas att de snart får tag på förövaren.
Vi får önska Bernt Andersson ett snabbt tillfrisknande. Detta var nog inte den julklapp han och hans familj hade önskat sig.

I dag visade termometern -22 grader, men jag var tvungen att bylta på mig och gå ner till Hermelinvägen för att ta bussen till vårdcentralen. Det kändes inte så kallt, för det var helt vindstilla. Allting är så vackert nu i den fluffiga, vita snön. Buskarna ser ut som inbäddade i bomull.

När jag steg av bussen kom solen fram och det bildades fina, långa skuggor av trädens stammar.

Min skugga kom också med till höger.

Mina sår har läkt mycket fint, men eftersom jag har fått mer ont i fotleden och den är svullen, ville sköterskan att jag skulle komma på måndag igen. Jag känner att jag blir verkligen väl omhändertagen på distriktsköterskemottagningen.
I dag är första dagen utan penicillin och jag har huvudvärk och mår illa. Jag trodde jag skulle komma ut ur dimman med detsamma, men jag får nog ge mig till tåls.

Nu ska jag hacka ihop min rosolli och stryka julduken på köksbordet, men först måste jag stirra en stund på fullmånen, som hänger stor och rund alldeles framför mig. Jag ska försöka tyda vad den vill säga.

Ha en trevlig uppesittarkväll <3

Nu vänder det.

Av , , 8 kommentarer 3

I går var jag på vårdcentralen igen för omläggning av benet och det såg riktigt bra ut. På torsdag skall jag dit igen och sen kan jag nog ta hand om det själv.

Det känns som att det vänder nu, efter fyra tuffa veckor. I morgon tar jag mina sista penicillintabletter och då har jag ätit två kurer på tio dagar var. Jag är förundrad att min mage har pallat, men jag skulle nog inte klara av så mycket mer eftersom jag känt mig lite illamående de senaste dagarna.

I går fungerade inte lampan på toaletten i paviljongen där distriktssköterskorna är.
Lampan fungerar inte på toaletten”, sa en man som kom in i väntrummet.
“Nähä”, sa jag bara.
Lampan fungerar inte på toaletten”, sa en annan man efter en stund.
“Oj då, vad gör vi då?”, sa jag.
De kunde väl fixa den”, sa han.
De kanske inte vet att den inte fungerar”, sa jag och steg upp och gick den långa korridoren från paviljongen till receptionen, där jag rapporterade att lampan inte fungerade…
“Då ska jag felanmäla det”, sa kvinnan i receptionen.
Så lätt var det.

I dag har jag ätit lunch med min närmaste arbetskamrat, som också är pensionerad nu. Vi var på den indiska restaurangen Taj Mahal. De har lunchbuffé och i dag åt jag chicken tandoori, ris, sallad och naan-bröd.
Vi har inte träffats sen i somras, så det blev en hel del att uppdatera. Sen gick vi en sväng till Buketten och Indiska. Mysigt att träffas en stund så där mitt på dagen.

Jag missade månförmörkelsen i morse, men det kanske var för molnigt för att den skulle synas. I morgon har vi årets kortaste dag. Sen vänder det.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

VASAPLAN nr 5 och ”ingen bakterieväxt”.

Av , , 8 kommentarer 1

Lagom till jul har nr 5 av tidskriften VASAPLAN, som utges till stöd för människor i utsatta situationer, kommit ut.

Nya medarbetare har tillkommit och detta nummer fortsätter med samma höga kvalitet som de föregående. Det finns många intressanta artiklar, bl.a. en fin hyllning till Cornelis Vreeswijk, skriven av Marcus de Zayo Hellqvist, apropå den bioaktuella filmen om Cornelis liv. Vi får också en inblick i psykisk ohälsa och ett personporträtt av skådespelaren Hans-Ola Stenlund, som är en del av Västerbottensteaterns berättarensamble.

Det som intresserade mig mest var en artikel om Ruth Mannelqvist, docent vid Juridiska institutionen, Umeå Universitet, som just nu forskar om arbetsförmåga och sjukförsäkringar. Artikeln handlar inte om det, utan om hennes tidigare forskning kring brottsoffer, där inaktuella lagar och regler ger utrymme för att skuldbelägga brottsoffret genom att säga att de har “utsatt sig för riskbeteende” och detta visar sig drabba de svagaste hårdast. Jag kom osökt att tänka på våldtäktsoffer som förhörs om sitt beteende, klädsel m.m. Det känns som att jag vill återkomma till det här ämnet senare.

Nu till något helt annat. “ Bakterieodlingen från såret visade ingen bakterieväxt”, stod det kort och gott i ett brev från min doktor. Vad betyder nu det? Jag tolkar det som att det inte har utvecklats till något farligare än det var från början… för det är ju en bakterieinfektion.

Var på vårdcentralen för omläggning i dag. Det ser lite bättre ut. Ny omläggning på måndag.

I dag var det snöstorm med blötsnö. Fönstret i korridoren till paviljongen på Mariehems vårdcentral var så här fint.

Ha en trevlig fredagskväll <3  

Bildbevis på kärringen.

Av , , 6 kommentarer 2

Här har ni bildbevis på kärringen som flyttat in hos mig. I dag hängde hon efter mig till vårdcentralen och kastade sig framför kameran när jag skulle fotografera. Vad jag minns har hon gjort det en gång tidigare. Då trodde jag hon var en trollpacka jag mött i skogen.

Till råga på allt räcker hon ut tungan åt mig. Hon är fullt medveten om vad hon håller på med. Jag försöker ignorera henne, men det går sådär…

Jag var alltså på vårdcentralen i dag för omläggning av vristen och det ser inte bra ut. Jag hoppades att det var kärringens ben jag såg, men tyvärr var det mitt eget. Ny omläggning på fredag.

Tog några vinterbilder på vägen. I dag var det bara -12 grader och lite disigt.

Och så den fina julgranen på vår gård. Bakom den kan man skymta den stora björken, som nu är alldeles vit.

Logistiken fungerade bra i dag. Paketen och julkorten är postade. Nu har jag bara ett uppdrag att utföra och en julklapp kvar att införskaffa.

Ha en skön onsdagskväll <3

Gårdagens TV-tittande.

Av , , 6 kommentarer 1

I morse vaknade jag upp mitt i en sagovärld. Det var -21 grader och allt var frostigt vitt.

Jag gick från fönster till fönster alldeles förtrollad. Inte en rörelse, inte ett ljud; hela världen höll andan i köldens grepp.

I går skulle man svara på en fråga om rosfeber i “Fråga doktorn” i TV. Doktorn verkade vara lite irriterad över frågan för det hade hon ju svarat på flera gånger redan. Lite feber och en rodnad på huden. Måste behandlas så att det inte blir blodförgiftning. Det verkade väldigt lättvindigt, tycker ju jag som nu har haft värk och svullnad i tre veckor.

I går var jag hos distriktssköterskan på vårdcentralen och fick benet omlagt. Hon sa att det är vanligt att det blir sådana här sår/ blåsor och lovade mig att det skulle bli bra. Jag litar på henne, för hon har nog en hel del erfarenhet. I morgon ska jag dit igen.

Sen skulle jag titta på “Svenska-hjältar galan” och eftersom jag vet att jag brukar sitta och gråta hela tiden, bestämde jag mig för att distrahera mig och slå in julklappar medan jag tittade. Jag lyssnade alltså mest på Marks underbara finlandssvenska och tittade bara när det var underhållning eller prisutdelning på scenen. Jag har ingen aning om vilka som satt i publiken.
Jag är väldigt imponerad av den unge mannen som hade förhindrat att en liten flicka blivit strypt av en drogpåverkad kvinna. Fast jag blev väldigt besviken när han berättade att det stod en massa människor omkring och förskräckt tittade på, utan att hjälpa honom. Tyvärr är många rädda för att ingripa.

Jag hittade bl.a. ett rustikt papper och turkost snöreLagerhouse. Man behöver inte alltid använda rött.

I morgon ska jag posta mina paket och julkort. Eftersom jag inte kan/ skall gå långa sträckor, har jag planerat logistiken noggrant. Jag gillar ju att åka buss och har tid att göra det, så det gör ingenting om det kommer att bli en del omvägar och byten.

Vi hörs igen när jag hittat hem.

Ha en fin tisdagskväll <3

Lost in translation?

Av , , 10 kommentarer 2

I går fick jag prata engelska med doktorn på akuten. Han hade en utbytesstudent med sig från Vietnam, som inte kunde ett ord svenska.
“Går det bra att vi tar det på engelska”, frågade doktorn.
“Javisst”, tyckte jag.

Problemet var att de hade datastrul på akuten, så doktorn hade inte kunnat gå in och läsa min journal och det betydde att jag fick ta allt från början. Vid det här laget har det ju blivit några turer hit och dit sen den 24/11 när jag var första gången på akuten.

Jag pratade på i rask takt, för jag visste ju att tiden var knapp och den stackars doktorn gjorde anteckningar så gott det gick.
"
Blisters”, frågade han plötsligt, “vad menar du med blisters?"
Blåsor”, sa jag, “såren är som blåsor”.
Det enda ordet jag inte kom på var ‘att linda’, men det kan man ju visa med kroppen hur man gör.
Sen tyckte jag själv att jag skulle ha Heracillin i stället för Kåvepenin och det höll han med om.

Sköterskan hade punkfrisyr och var piercad i läppen. Det förvånade mig, för jag har alltid trott att man inte får ha på sig sina piercningar när man jobbar inom sjukvården. I och för sig störde det mig inte.
Hon hade synpunkter på hur doktorn tog odlingsprovet och det förvånade mig också, för vanligtvis brukar sköterskorna vara väldigt underdåniga.

Mitt ben har plötsligt slutat värka, men nu kliar det i stället. Man brukar ju säga att det är ett gott tecken. Jag har en jättebra AloeVera-gel, köpt på apoteket, som kyler skönt och fuktar.

Ha en bra söndagskväll <3

Tangons dag i dag… och akuten.

Av , , 6 kommentarer 4

I dag, den 11 december, är det Tangons dag.
Det firar jag med den vackraste finska tangon “Satulinna” ‘Sagoslottet’ med Jari Sillanpää.


För övrigt har jag suttit på akuten hela dagen. Först fyra timmar i ett fullt väntrum med nysande och hostande människor och gråtande, sjuka barn… sedan i ett kallt undersökningsrum väntande på en doktor som skar upp mitt ben och tog en odling i jakt på elaka bakterier.
Nu blir det en annan sorts penicillin i tio dagar.

Vilken tur att jag inte har planerat att åka bort till jul. Jag behöver inte ens tänka på några förberedelser, för jag ska fira hos min kompis.

God Natt  mina vänner <3

Min tråkiga verklighet.

Av , , 14 kommentarer 0

Min blogg börjar bli tråkig och enformig. Antingen måste jag göra ett uppehåll, eller hitta på ett låtsasliv.

Så här är verkligheten nämligen. En sväng till vårdcentralen i dag igen. Lindade mitt ben i går och låg på soffan största delen av dagen. Mot kvällen började det tokvärka. All svullnad hade gått ner, mitt ben var helt normalt i storlek men den röda onda fläcken var större, så i morse ringde jag min doktor igen. När hon är på jobbet, får jag oftast tag på henne under hennes telefontid. Hon ville se på benet och nu blir det ny tiodagars penicillinkur. Det var precis vad jag ville ha, för jag är livrädd för alla hemska komplikationer man kan läsa om på nätet.

Att linda hela foten och benet visade sig vara en konst i sig. Jag fick en ny fin linda av doktorn i förgår och trodde att det inte skulle vara något problem att linda själv, eftersom jag under årens lopp lindat både fotled och knä (på samma ben). Men det var inte så lätt att få till det bra runt foten, det gick upp hela tiden. Jag satt hela förmiddagen och tränade, för jag är ju envis. Sen tänkte jag att det kanske finns någon instruktionsvideo på nätet, men det enda jag hittade var hur man lindar hästars ben. Jag hittade en skriven instruktion (för människor) som beskrev att man skulle linda foten för sig med en kortare linda och sedan fortsätta med en längre på benet. Jag klippte av en gammal linda jag hade hemma som jag fick på foten och fotleden och slutresultatet blev bra.
Doktorn sa att jag skulle linda när jag är hemma, för det är bättre än stödstrumpor. Och det är ju effektivt, eftersom hela den hemska svullnaden gick ner på bara en dag.

I morgon är det Nobeldagen och jag kommer att ligga på soffan och titta på ceremonierna.

Ha en trevlig torsdagskväll <3