Jag är fortfarande hög efter gårdagens vattengympa. Vi hade ’vikarien’ igen och det betydde lite häftigare musik än vanligt. När han körde sin grekiska låt, Zorbas dans, så visade han oss ett par snabba steg vi kunde göra och de påminde mycket om dansen och var lätta att göra i vattnet. Så himla kul.

Mot slutet tittade han på klockan och frågade oss om vi orkade med ännu en upptempolåt, eller om han skulle hoppa över den.

“Kör på!”, ropade vi.
“Ok”, sa han, “vad vill ni göra?”
“Höga knän”, ropade vi.

Alltså, vi är en grupp medelålders plus, vi är på Reumatikerförbundets vattengympa och vi ropar “höga knän”. Då förstår ni att vi tycker det är kul.

Vi körde höga knän, varvat med boxning i vattnet och lät endorfinerna härja fritt i hjärnan. Mycket bättre än Alvedon Forte.

I morgon kommer tjejgruppen till mig och jag har varit och storhandlat på Coop. Jag hade ställt in cykeln för vintern, men kunde ta ut den igen, för nu har vi barmark och plusgrader.

I kväll ska jag koka soppa och baka en smal, men smarrig kaka. Recept kommer senare.

Dagens goda gärning: Jag lät tre personer, som bara hade en eller ett par varor, gå före mig i kassakön på Coop.

Ha en mysig fredagskväll <3

Jag vet att jag pratar mycket om vattengympan, men faktum är att det är den enda allsidiga motionsaktivitet  jag kan utöva. Jag njuter varje gång av att jag kan röra mig så fritt i vattnet och att få ett ordentligt pass med uppmjukning, kondition, styrka och stretching. Vi håller på i 60 minuter och under den tiden vill jag vara helt fokuserad på mig själv. Jag blir väldigt irriterad om andra pratar eller skrattar och flamsar.

I går hade vi vikarien (igen). Han heter Dimitri och kommer från Grekland. Han spelar härlig grekisk, rysk och latinamerikansk musik, samt ett par låtar med Abba och jag bara väntade på att få sätta i gång. Då började en kvinna fråga honom om vi inte kunde hålla på i 45 minuter och sedan simma i 15 minuter. “Nej”, sa vi andra, “vi ska köra hela programmet”. “Men man brukar bara köra i 45 minuter och sen får de som vill, simma”, sa den här kvinnan. “Vi brukar köra 60 minuter”, vidhöll vi andra och jag tror att jag var ganska högljudd.

Efter lite tjafs där Dimitri försökte sig på olika kompromisser, körde vi i gång och då hade jag helt tappat mitt sköna focus.

Vi brukar grensla såna där skumgummikorvar (hittar inte en enda bild på dem på Google) och ’cykla’ ut på den djupa sidan. Jag får alltid en oemotståndlig lust att sjunka ner till botten och pröva djupet, för det står ingenstans hur djupt det är. Jag frågade ett par kvinnor bredvid mig och då skulle den ena prova och vi skulle försöka se hur mycket vatten det fanns ovanför henne. Ett idiotiskt företag, känner jag nu, men det var nog fler än jag som hade tappat focus och blivit lite flamsiga. Okej, hon försökte gå ner till botten ett par gånger, men både hon och duschmössan flöt upp (var för sig) och Dimitri kom springande längs kanten, för han trodde att hon höll på att drunkna.

I samma ögonblick fick han springa tillbaka, för nu blev det ett skarpt tillbud. En av de äldre kvinnorna hade tappat balansen på ‘korven‘ och hamnat med ansiktet i vattnet. Eftersom hon fortfarande satt på redskapet, flöt rumpan upp i vädret och innan några hann hjälpa henne hann hon guppa upp och ner ett par gånger. När hon slutligen återfått balansen, ruskade hon bara på huvudet så vattnet yrde och frågade “Vad hände?”
Det där var skrämmande och komiskt på samma gång.

Dimitri körde 60 minuter i alla fall och trots att jag var helt ur focus, kändes det skönt efteråt.

Ha en mysig fredagskväll <3

P.S. Min nya duschmössa var skön och jag kände mig riktigt fin i den. D.S.

Det fortsätter att blåsa kraftigt och på gågatan hade blåsten fått fart på en pyrande fimp i askfatet. Röken bolmade ut

och titta, det brann ordentligt där inne.

Tandläkarbesöket gick bra. Han slipade till en vass kant på en tand upptill, enligt min anvisning och en annan tand nertill, enligt tandsköterskans anvisning. Jag försökte opponera mig, men hon påstod att man trycker tungan neråt när man sväljer och eftersom hon har specialkunskaper i det där, så gav jag mig. Nu hoppas jag att bulan på tungan ska försvinna, så att den bara har uppkommit för att jag pressar tungan uppåt och lite till höger, och att den inte är ‘något annat’.

På väg till tandläkaren gick jag igenom Stadsparken, som var så vacker i sin höstskrud.

Löven låg i flera lager, som en tjock matta, på marken.

Dagens korsordsord: KORUM = bås (nej), fältandakt (ja!).

Ha en skön onsdagskväll <3

I dag har jag fått veta att jag är en “riktig människa”. Jag hjälpte en man med rollator av bussen. Jag har hjälpt honom flera gånger förut. Han åker samma buss som jag, men stiger av på Vasaplan när jag ska stiga på. De moderna bussarna är ganska låga, men har man problem med både balansen och ett ben som släpar efter, är det inte lätt att manövrera både rollatorn och sig själv.

I dag hade han vinterkängorna, halvt uppfläkta och med snörena farligt slängande, på sig och formen var inte den bästa. Under årens lopp har jag sett honom tackla av på ett sorgligt sätt. Han brukar alltid vara tacksam för hjälpen och i dag sa han: “Du är en riktig människa”.

Han är finsk, så jag började förstås genast fundera över vilket uttryck hans hjärna översatte. Det finns ett uttryck “tosi ihminen” = sann/ verklig människa. Kunde vara det. Å andra sidan känner jag att jag gärna är en “riktig människa”, för det låter verkligen hedervärt. Jag ska försöka leva upp till det.

Jag hade förresten själv besvär med att stiga på och av bussen i dag, för jag har fått så förfärligt ont i muskelfästena i vänster höft. Jag tror att det beror på sättet jag stiger på cykeln. Jag gör som de flesta väl gör, sätter vänster fot på vänster trampa och krånglar upp min oviga kropp på sadeln. Kände i går att jag gör en konstig vridning med benet och att det kändes bak i höften och rumpan. Nu är det spikmattan som gäller och nästa vecka åker jag till min kompis’ stuga i Kalix och får vila från cykeln. Där gäller bara promenader i sakta mak.
Sen får jag väl börja göra som barnen, ställa mig med benen på var sin sida om cykeln och ta den trampan som ligger högst. Det ordnar sig nog.

Fortfarande inget regn. Lite svalare i dag, men soligt och blåsigt. Molnen är fjäderlätta och fina.

Önskar er en mysig fredagskväll <3

I dag skulle jag egentligen ha suttit på bussen norrut för att fira midsommar med min kompis i stugan i Kalix. I sista minuten fick vi ändra våra planer på grund av omständigheter vi inte rår över.

För mig känns det lika så bra, eftersom jag inte känner mig helt frisk. Jag har känt som att en förkylning är på gång, fast ibland är det svårt att veta vad som är förkylning och vad som är allergiska besvär. Nu sitter jag i alla fall med en stor blåsa på läppen och ett sår i näsan. Inte så fräscht.

Det var länge sen jag hade munsår, brukar oftast få det när jag är förkyld, och det är bland det besvärligaste jag vet. I går köpte jag emellertid sånt där munsårsplåster, Compeed heter det, och det kan jag verkligen rekommendera. Det är ganska dyrt, nästan 100,- för 15 st, men jag tycker det är värt det. Det är nästan genomskinligt och täcker den äckliga blåsan så att den knappast syns eller känns. Det sitter kvar när man äter och dricker och är lätt att byta. Återstår att se om blåsan läker fortare, vilket den ska enligt reklamen.

I går kväll glömde jag akta mig för den vassa kniven när jag diskade och körde pekfingret in i kanten. Nu förstår jag hur viktiga naglarna är, de tar emot innan man hinner skära fingertoppen av sig. Det blev inget stort sår, men djupt, och himla vad det blödde. Sen bultade det i fingret hela kvällen.

Coop sålde vattenmeloner billigt i dag. Det lät som en hel orkester när alla stod och knackade på melonerna.

“Är det här min?”, frågade en man som knackade i kapp med mig.

“Det låter så”, sa jag och log lite snett med min munsårsplåstrade läpp.

Jag hade glömt sätta plåster på pekfingret och slog upp såret. Himla vad det blödde igen. Jag fick vira en pappersnäsduk runt och tjejen i kassan upplyste mig om att jag kunde få ett plåster i kundtjänst. Så vänligt!

Om jag är pigg i morgon hakar jag på en cykeltur till midsommarfirandet på Gammlia. Jag kanske till och med får för mig att dansa “Små grodorna…”

Ha en lugn torsdagskväll <3

I måndags ringde min doktor angående 24-timmars blodtrycksmätningen jag gjorde och meddelade att “det ser bra ut”.

“Va?”, skrek jag.

Jodå, datorn hade räknat ut ett helt acceptabelt medelvärde och trycket hade gått ner på natten och legat fint, trots att jag bara sovit tre timmar. Det är tydligen viktigt att blodtrycket går ner på natten. 

Okej, då det väl bara att traska på som vanligt. Jag måste ju lita på det datorn räknat ut, eller hur?

I helgen blir det scrapping varvat med lite annat. Det är ju Kulturnatta i Umeå med hur mycket underhållning som helst.

Jag har precis gjort en matig paj att ta med som matsäck. Jag gör alltid paj när vi ska scrappa. Det är så enkelt att ta med en bit och värma i mikron. Den här gången fyllde jag den med broccoli, riven morot och skinka och mycket ost på äggstanningen. Mums!

Det växer så det knakar och det grönskar ute i naturen. Här har fyra björkstammar fått en telning av annan art mellan sig.

Visst ser det sött ut på något sätt?

Lönnen är vackert lindblomsgrön av alla små gula blommor.

I morgon kommer jag inte att hinna uppdatera min blogg, så jag vill önska er en riktigt trevlig och vederkvickande helg <3

Dålig nyhet:
Jag haltar fram med kutig rygg och känner mig som Ringaren i NotreDame. Musklerna i höger sida har med förenade krafter dragit ihop sig. Men jag ger dem ihärdigt motstånd.

Goda nyheter:
“Ryssvärmen” har kommit till Umeå och jag kunde ta på mig sandalerna. Vilken frihet för de instängda vintertårna! Jag har bokat fotvård om en vecka och efter den ska tånaglarna målas röda.

Jag orkade cykla till Plantagen och köpte en massa blommor till balkongen. Glömde förstås att köpa jord för samplantering, men det ordnar sig.

Stack in på Willy’s och unnade mig italiensk glass att mumsa på i kväll. Vanilj, pistache och körsbärssylt.<3

(Nu mullrar det alldeles förskräckligt vid horisonten. Åska?)

Hur tänkte de här månne?

Toapappersrullen på det uppfällda högra armstödet är tom. Den stora rullen på väggen är på två armlängders avstånd. Tur att jag är som jag är och alltid kollar läget innan jag sätter mig.

Nu måste jag skynda mig, för åskan är här. Inga blixtar, men MULLER och PANG-PANG…

Ha en skön fredagskväll <3

Sommarkänsla är när dynorna till stolarna på balkongen står innanför balkongdörren.

I dag har jag gjort i ordning på balkongen, d.v.s. städat, lagt ut trätrallarna, placerat ut möblerna och fyllt på vatten i parasollfoten. I morgon ska jag cykla till Plantagen och se om jag hittar några fina blommor.

Egentligen skulle jag ha väntat med balkongen, för jag har en besvärlig låsning i ryggen igen, som gör att de små musklerna till revbenen krampar så att jag inte kan dra in luft i lungorna. Jag har aldrig tänkt på att man börjar en nysning med att dra in en massa luft… det har blivit en halv inandning och sedan ett konstigt bröl. Att gäspa är ännu obehagligare… jag kommer halvvägs och sedan blir det ett lock i luftstrupen… hjälp jag kan inte andas…och sedan avslutas det med en hostning.
Av någon anledning känns det som jag nyser (pollen?) och gäspar ovanligt mycket.
Spikmattan är faktiskt min bästa vän just nu.

På akvarellen i går skulle vi måla krokusar, men jag bangade ur och målade en solros. Jag är sämst i gruppen, men jag tröstar mig med att de andra har gått flera terminer än jag. Jag kanske ska säga att jag är bara nybörjare. Jag tycker i alla fall att det är vansinningt roligt och stimulerande.

Himlen "brann" av solnedgången i går kväll kl 22.00.

Ha en skön Kristihimmelsfärdskväll!