Marja

Den långa resan.

Sorgliga dagar.

Av , , 6 kommentarer 20

På min balkong.

I morse ringde det på dörren medan jag fortfarande låg i sängen. Eftersom jag kände igen sättet att ringa på, steg jag bara upp, tog på mig glasögonen och öppnade dörren i nattlinnet. Javisst, det var exet. Han hade köpt ny mobil och inte fått i gång den, alltså inte kunnat ringa mig, och datorn hade pajat och var på verkstaden. Vi har en överenskommelse att om vi inte får kontakt med varandra, så går vi hem till varandra, så det var helt ok att han kom. Det blev en annorlunda dag… jag hjälpte honom med vissa saker via min dator och stekte plättar… och han fick hjälpa mig med att lyfta soffbordet så jag kunde byta matta under det.

Jag behövde lite sällskap, för den senaste tiden har varit väldigt sorglig. En god vän till mig, som jag har haft ganska mycket kontakt med under pandemiåret, lämnade det här jordelivet hastigt och oväntat. Livet är så skört och jag har faktiskt tagit det hårt. Det har blivit många turer ner till sjön för en stunds meditation vid vattnet.

Jag har verkligen känt mig övergiven och gamla mardrömmar om att inte hitta vägen, att inte hinna till bussen/ tåget, irra omkring ensam, har återkommit. Den här pandemin gör det inte bättre… att gå omkring med munskydd och hålla avstånd till alla… att inte få en kram, tär på psyket. I dag fick jag ett sms från Johanna att hon skulle få sin  första spruta nästa vecka… ’snart kan vi kramas igen’, skrev hon och jag började storböla. Ronja skulle också få en spruta, eftersom hon gör praktik inom vården, så det kanske blir en och annan kram i sommar. Får trösta mig med det.

Ryggen blir inte bättre. Var hos sjukgymnasten och han justerade bäckenet och visade en töjövning. Känner inte att jag får ut så mycket utav de besöken. ’Moppat golv i ilska’, skrev han i journalen som orsak till mina besvär. Ischiasvärken har gett med sig, men nu är hela höger höft och lår utan känsel, vilket oroar ortopeden en hel del. I onsdags var jag först på vanlig röntgen och fick sedan träffa två ortopeder. De bestämde att jag skulle göra en ny magnetröntgen, trots att jag gjorde en så nyligen som i oktober. Jag börjar undra vad de letar efter? Jag vill ogärna in i det där klaustrofobiska röret igen och försökte slingra mig undan utan att lyckas. Fick ett löfte om att de skulle försöka fixa något lugnande åt mig före. Jag är förstås väldigt tacksam att de är så noggranna, men å andra sidan är jag så himla less att springa på sjukhuset hela tiden.

Längtar efter att komma igång med odlingarna, men vi skall ha dubbla pallkragar på höjden i år och måste samla oss kring att skaffa både pallkragar, jord och gödsel, så jag väntar in de andra. Vi skall ha årsstämma i föreningen den 1 juni och är fokuserade på det just nu. Allt material är klart, så jag känner mig inte stressad inför det.

Nu har jag stickat 13 par sockor och de senaste blev gråa och uppiffade med lite färg. Nu är jag less på att sticka just det här skaftet.

Nu skall jag övergå till att sticka vantar. Jag har ett fint mönster och måste börja med att sticka tre par till mina flickor i julklapp. Själv har jag kvar några par som min mamma stickat. Jag bröt av en av mina bambustickor och fick en orsak att besöka den lilla garnaffären för att köpa nya. Sen jag började med bambustickor kan jag inte sticka med några andra. Jag fick bra tips på garn till färgerna på vantarna. Vantarna blir diskreta i grå nyanser, men med en färgglad smal rand i rött, blått och gult.

Och så en sida ur min junk journal.

Marilyn Monroe, so sassy!

Bilden är decoupage på vanligt papper från en servett.

Sköt om er och var försiktiga<3

 

6 kommentarer

Lumbagoischias

Av , , 2 kommentarer 22

Andra söndagen i maj och det är mors dag i Finland. Jag kan ju inte längre ringa min mamma, men tänker ändå på henne i dag och letade upp ett foto i mitt scrapbookingalbum.

För övrigt har detta varit min utsikt den senaste veckan.

Mitt fina hörnfönster och grannhuset som jag tycker så mycket om.. När eftermiddagssolen lyser på det blir de bruna färgerna så vackra och nästan guldskimrande. Jag har alltså legat på rygg på soffan på spikmattan, eller fakirbädden, som jag börjat kalla den. Mitt ryggonda kom tillbaka med låsningar och smärta och till slut utvecklades det till ischias, eller lumbagoischias som doktorn sa, och då hjälper inte Alvedon. Eftersom jag hade en tid hos sjukgymnasten bokad på tisdag, tänkte jag att jag skulle bita ihop och stå ut, men efter två sömnlösa nätter blev jag tvungen att åka upp på akuten i dag. Fick träffa en ortoped och det visade sig nästan omöjligt att hitta något starkare smärtstillande som går ihop med mina andra mediciner… blodförtunnande och den speciella medicinen mot hjärtflimret. Jag tycker inte om morfin, men till slut fick det bli ett preparat som jag åt efter knäoperationen. När jag kom till apoteket för att ta ut det,  ifrågasatte farmaceuten dosen och kombinationen med hjärtmedicinen och ringde doktorn, som fick konsultera kardiologjouren och till slut får jag ta lägsta dosen till natten så jag kan sova. Det är andra gången som apotekspersonal ifrågasätter medicinkombinationer och det är ju himla bra att de är uppmärksamma.
Jag gjorde en magnetröntgen på ryggen i höstas och nu skall jag göra en vanlig skiktröntgen och återbesök till ortopeden om ett par veckor. Jag blev återigen så väldigt bra mottagen på akuten och är glad att jag åkte dit, trots att det kändes lite ’onödigt’.

Jag har inte kunnat göra annat än ligga på rygg, titta på TV och laga lite mat. Jag fick matförsändelsen på fredag och hade bl.a. beställt 2 bananer som vanligt, men fick 11 st och debiterades för ett kilo. Jag fick pengarna tillbaka och behålla bananerna. Jag äter 1/3 banan i filen på morgonen, så jag gick ner till grannen med några stycken. Hon blev glad, för hon hade glömt köpa bananer och jag föreslog att hon skulle baka banankaka. Sen kom jag på att det går bra att frysa in bananer i skivor och äta som glass.

Johanna ringde och vi pratade länge. Hon var så glad över kortet jag gjort. Ett s.k. criss-cross kort.

Jag har inte kunnat sitta och pula med min junk journal och det saknar jag, för jag har fått så mycket fint material.

Jag har inte heller kunnat sticka och det är kanske bra med en paus där, för jag blev lite besatt av det där garnet som blev så fint. Jag stickade ju ett par sockar som jag skickade till Johanna och sen har det blivit 6 st  likadana sockar som man kan para ihop efter behag.

Jag har garn kvar till ytterligare ett par… eller jag skulle kanske sticka ett par vantar… Jag har börjat titta på beskrivningar på vantar och då vill jag sticka mönster i två färger så de blir riktigt varma. När jag kan åka till Finland igen, skall jag köpa Novita garn och sticka en lusekofta. En period stickade jag flera sådana till mig och Johanna … det blev alltid garn över till mönstret, så det räckte att köpa till grundfärgen. Jag hade en grön, vinröd och grå och Johanna, som då var 10-11 år hade bl.a. en så vackert blå. Sen fick hon ärva mina när de krömp i tvätten.

Ta hand om er och var försiktiga<3

 

 

 

2 kommentarer

Lite trött och tillbakadragen.

Av , , 4 kommentarer 21

Lite trött och tillbakadragen, men ändå lugn. Efter två veckor med ryggbesvär bokade jag äntligen en tid hos sjukgymnasten, men fick avboka och meddela att jag åker in på akuten med hjärtflimmer i stället. Ja, så blev det igen. Och som vanligt började det med magen och jag börjar så småningom få läkarna att tro mig när jag beskriver hur det sätter i gång. Jag fick åka upp på kardiologen och den här gången fick jag en elstöt som reglerade rytmen. Doktorn frågade om jag ville pröva en annan hjärtmedicin, men jag kände inte för att börja byta igen, eftersom de andra har biverkningar och är ganska tuffa för hjärtat. Hon verkade nöjd med mitt beslut och var väldigt peppande och snäll… sa att mitt blodtryck legat bra hela tiden och alla prover var fina, så det fanns ingen anledning för mig att bli uppstressad. Lite deppig har jag trots det varit över att det inte blir bättre. Grannarna är så väldigt fina. Det är som de känner på sig att jag är borta. Jag hann knappt hem förrän en ringde på och en annan hade noterat att jag inte tagit in tidningen.

Jag gjorde ju den där 24 timmars blodtrycksmätningen förra veckan. Det gick bra, men jag fick lite ont i armen av manschetten, som kramades hårt varje halvtimma och blev den inte nöjd, gjorde den om allt efter två minuter, Till slut letade jag fram min tunnaste långärmade undertröja och färste manschetten på den. Mätningen visade bara bra värden hela dygnet, så alla är nu nöjda och jag lider alltså av vita-rocken-syndromet.

Jag har haft lite jobb med föreningen. Vi skall ha årsstämma den 1 juni, men alla dokument som skall kopieras och delas ut innan, måste vara inne på HSB fyra veckor före. I år måste vi ha stämman digitalt och då måste vi också ge medlemmarna möjlighet att poströsta veckan innan. Jag har suttit och skrivit kallelse, information om uppkoppling och poströstning och ett formulär för poströstning, som då skall delas ut till alla tillsammans med vår årsberättelse. Så mycket formalia! Skickade allt till ordföranden för granskning och han sa att vi får nog rösta om högre arvode för mig. Egentligen finns det en liten byråkrat i mig, för jag gillar att utforma formulär och skriva protokoll och läsa regler och hålla ordning. Det kanske finns en liten jurist i mig också.

Jag gillar ju också att skapa fritt och i somligas ögon meningslösa sidor i min junk journal. Det är väldigt avslappnande och meditativt.

Attitude is everything./ Attityden är viktig.

”Not all storms come to disrupt your life. Some come to clear your path.” (Paulo Coelho)

”Inte alla stormar kommer för att förstöra ditt liv. Somliga kommer för att röja upp din stig.”

Johanna fyller år den 1 maj och jag har skickat ett kort och fina pysselpapper till henne. Sen har jag swishat pengar till skor… hon köper alltid nya skor för sina födelsedagspengar. Förr var det väldigt viktigt, för hon hade inte råd med lite dyrare skor… Pratade med Ronja i telefon. Hon gör en lång praktikperiod på psyket på sjukhuset i Karlstad och har till och med två egna patienter. Pandemin har verkligen inte varit lätt för studenterna, men kurserna har avverkats enligt planerna. De gör det bra och stöttar varandra.

Sköt om er och var fortsatt försiktiga<3

 

4 kommentarer

Svärmorstungan blommar!

Av , , 4 kommentarer 21

Min ena svärmorstunga blommar! Under några dagar kände jag en stark doft i hörnfönstret när jag tände och släckte lampan där och till slut var jag tvungen att sniffa runt för att ta reda på vad det var. Där inne mellan bladen hittade jag blomman, som doftar ungefär som en hyacint. Aningens för starkt för mig. Det här är en bredbladig sort och jag har en vanlig svärmorstunga som också blommat, men den har klasar med blommor som doftar svagt av honung.

April känns som en långsam månad. De senaste dagarna har jag legat på soffan med ryggont. Kom ner till tvättstugan som såg ut som en svinstia i början på veckan och fick för mig att vaska golvet ordentligt. Jag var väl lite arg och tog i lite extra och sträckte en muskel. Känns som det är ’päronmuskeln’ eller piriformis som den heter. Jag har stretchat, masserat och legat på vetevärmaren och spikmattan. Hela kroppen påverkas ju och i går hällde jag en hel mugg kaffe över mig, välte ett glas med vatten och drog ner en burk med chokladpudding ur kylskåpet som for i golvet och sprack och splashade över hela golvet. Får väl ha tålamod några dagar tills det blir bättre. Åh, vad jag saknar vattengympan!

Snön smälter och just nu är det väl den fulaste tiden, när allt är smutsigt och dammigt. I går gick jag till Coop i sakta mak och såg små gula tussilagon på flera ställen vid cykelbanan. De skjuter upp ur den torraste leran till allas vår glädje. Jag har hittat en cykelhandlare som säljer Helkama trehjulingar och de väntar på leveranser från Finland som är mycket försenade på grund av pandemin. Det blev lite krångligare än jag hade tänkt mig. På ett annat ställe, där de för Skultuna cyklar, skulle leveranserna inte komma förrän i augusti. Vill helst inte köpa vad som helst på nätet… så jag får vänta och bevaka.

Nästa vecka skall jag göra en dygnsmätning av blodtrycket, alltså bära en apparat som mäter blodtrycket varje halvtimme och kanske lite mer sällan på natten. Det blev så mycket tjafs om mitt blodtryck, så jag fick till slut fobi för att mäta det till och med här hemma. Jag beklagade mig för doktorn jag pratade med på hjärtavdelningen och han beställde en dygnsmätning. Sen får vi ta en diskussion om åtgärder.

Ronja fyllde år och jag lovade ju visa kortet jag gjorde. Fotograferade det i väldigt dålig belysning och när jag kom på det, hade jag ju redan skickat iväg det. Jag gjorde ett criss-cross kort den här gången… ett enkelt kort inne i ett fodral. På baksidan av kortet har jag skrivit min hälsning.

Nu gör jag ett liknande kort till Johanna.

Sen har jag stickat flera sockar… och suttit med min junk journal.

Beautiful Minds Inspire Others / En vacker själ inspirerar andra.

Sköt om er och var försiktiga <3

 

4 kommentarer

Första dosen vaccin.

Av , , 4 kommentarer 19

Påskens tulpanbukett blev en med blandade färger.

I dag har jag fått min första dos av covid-19 vaccinet. Den andra får jag om 10 veckor, alltså i mitten på juni. Jag fick Astra Senecas vaccin och i kväll fick jag en allergisk reaktion med serienysningar och rinnande näsa. Känner igen reaktionen från en hjärtmedicin jag fick i dropp. Säkert något hjälpämne i medicinerna jag reagerar på. Jag tog en antihistamintablett och den hjälpte ganska bra.

Påsken har varit lugn och skön, men började lite skakigt. På Skärtorsdagen fick jag hjärtflimmer och for in på akuten. Nu var det hela två månader sen sist och det tack vare medicinen jag börjat ta. Blev i alla fall väldigt besviken, eftersom jag trott att medicinen skulle hålla flimret borta helt. På akuten bestämdes det ganska fort att jag skulle läggas in för en elkonvertering. Jag kom upp på avdelningen och på väg till rummet där narkos och doktor väntade, gick hjärtat spontant över till normal sinusrytm. Det var ju 1 april och jag tyckte allt verkade som ett dåligt aprilskämt. Vi tog ett EKG, jag fick en pratstund med läkaren, var tvungen att äta innan de släppte iväg mig eftersom jag varit fastande och blev utskriven två timmar efter inläggningen. Jag är tacksam för den svenska sjukvården. Blir alltid väl och proffsigt mottagen på akuten och avdelningen. Jag undrar bara vad mitt stackars hjärta vill säga mig, när det aldrig verkar komma till ro.

På påsklördagen kom exet på påskmiddag. Vi åt nypotatis, ägg, sill, egengravad lax, rostbiff och grönkålspaj… och drack öl och snaps. Till efterrätt åt vi memma. Som det ska vara på påsk. Johanna och Ronja skickade påskhälsningar från Karlstad och livet kändes ganska ok, trots allt.

På söndagen tog jag en lång promenad ner till sjön. Snön smälter ganska fort nu och skogen blir mer och mer grön.

Det var plogat ner till fiskebryggan och till den lilla badstranden, så jag kunde gå ända ner till sjön. Det var mulet, men himlen var så underligt vacker och fick mig att tänka på att det ju var uppståndelsedagen.

Ronja fyller år på fredag och jag har gjort ett fint kort som jag kan visa senare. Hon fyller 22 år. Undrar om jag någonsin kommer iväg till Karlstad för att hälsa på henne.

Jag har varit lite manisk med stickandet i helgen. Fick mer av det fina grönmelerade garnet med matleveransen på långfredagen och håller nu på med det tredje paret sockar i samma garn och mönster. Garnet gör ju att alla sockar blir olika, så det ska bli intressant att para ihop dem sedan. Jag ska behålla ett par och ge bort de andra.

Ta hand om er och var försiktiga <3

4 kommentarer

Drömmer om en trehjuling.

Av , , 4 kommentarer 19

Förra veckans maffiga tulpanbukett står sig fint än. Jag blandade dubbla röda och enkla gula och de trivs bra ihop.

Helgen gick i Littfestens tecken. Jag satt flera timmar framför laptopen och när jag skulle äta, vände jag bara på den så jag kunde se medan jag åt. Tekniken fungerade utmärkt och allt var så väl organiserat. Jag saknade inte alls trängseln på Folkets Hus. Torsdagen var väldigt intressant och handlade om minoriteter… samer, tornedalingar, romer…och jag satt lite för länge framför laptopen, för på fredag morgon vaknade jag med stel nacke och huvudvärk. Tog det lugnt och tittade lite på eftermiddagen.

Exet skulle ju få sin första spruta med vaccin och hade sett fram emot det, men när han kom till den angivna platsen, fanns ingen där. Det visade sig att vaccinet hade tagit slut och de hade stängt och gått hem. De påstod att de hade ringt honom flera gånger… Han var väldigt besviken, men nu har han fått en ny tid i morgon. Jag har inte fått något brev än, så det är bara att vänta.

Mitt öga känns bra nu, men salvan tog slut och jag har några dagar kvar på kuren, så jag fick åka till Ålidhem i dag och ta ut en andra tub. Som tur var hade doktorn skrivit ut två uttag. Jag hade också fått ett paket till posten på ICA på Ålidhem och när jag skulle identifiera mig med mitt id-kort, blev jag ombedd att dra ner ansiktsmasken. Lite förvånat tänkte jag att hon kanske vill kolla att jag faktiskt är så gammal som det står på kortet, men sen kom jag på att de brukar vara så petnoga med namnet. Officiellt har jag nämligen ett dubbelnamn med bindetecken (Marja-Terttu), men jag använder alltid själv bara Marja och jag har faktiskt fått ett påpekande om det just på den här posten. Det bor många invandrare på Ålidhem och de har ju flera förnamn och efternamn som de använder lite olika. En gång blev jag vittne till att en kvinna inte fick ut sitt julpaket för att något av hennes namn var felstavat. Jag minns inte hur det gick för henne, men hon blev tvungen att ringa någon myndighet för att skaffa bevis att hon var hon. Det var lite obehagligt. Jag har aldrig blivit ifrågasatt, inte ens när jag hämtat ut medicin på apoteket.

I morgon skall min doktor på Hälsocentralen ringa och eftersom jag har varit inne och läst min journal, så vet jag vad hon kommer säga. Hon har näligen fått tillbaka remissen från gastroenheten och doktorerna som haft möte har bestämt att jag ska sluta med min magmedicin, som jag ätit väldigt länge. Jag måste trappa ner den för det är antagligen den som orsakat polyperna i magsäcken. Ska bli intressant att höra vad jag ska få i stället, för det finns just inga alternativ. Det känns ju väldigt hopplöst just nu och jag är övertygad om att om jag varit man, hade jag fått polyperna bortopererade för länge sedan. Nu är jag kvinna, gammal och överviktig.

Jag är lite manisk med stickandet. Stickade ett par sockar av det fina turkosa garnet, som gjorde vackra ränder.

Skaften blev inte lika och ingetdera blev enligt mönstret. Jag har slarvat och missförstått, eftersom jag stickar medan jag tittar på TV. Bara för att bevisa att jag kan följa anvisningarna, stickar jag ett par i det fina gröna garnet som jag redan stickat ett par av. Nu blev skaftet helt enligt mönstret. Så ska det se ut.

För övrigt stickar jag de här sockarna i slätstickning och låter färgerna i garnet komma till sin rätt. Ena sockan är klar och den blev så fin. Ska visa när båda är klara. Det här garnet beställer jag med matbeställningen från ICA Maxi och jag tror jag måste beställa ett par nystan till innan det tar slut.

På påsk skall jag bjuda exet på påskmiddag. Jag sa att vi måste behålla stilen trots pandemin och klä upp oss och äta en traditionell middag med ägg och sill. Sen ska jag göra en tjälknöl av en lite älgstek jag har i frysen och en grönkålspaj. I efterrätt blir det förstås finsk memma. Jag har redan köpt och lagt i frysen. En snaps till sillen och vi kommer att må bra.

Snön smälter och det var lite vårkänsla i luften i dag. Vad jag längtar till sommaren. I dag såg jag en trehjulig vuxencykel i Ålidhems centrum. En Helkama… finsk kvalitet. Jag stod en stund och väntade på ägaren för att fråga var den är köpt, men hen tog god tid på sig så jag tröttnade. Jag vet en cykelhandlare här i Umeå som säljer Helkama cyklar, så jag ska ringa och kolla. I sommar ska jag cykla runt Nydalasjön.

Sköt om er och var försiktiga <3

4 kommentarer

Marginalkeratit och Litt-fest.

Av , , 2 kommentarer 17

De här sockarna far iväg till Stockholm i morgon. Det är garnet som gör ränderna och jag tycker de blev så fina. Nu har jag snart stickat färdigt ett par turkosa i liknande randning. De skall jag behålla själv.

I kväll hade vi möte med styrelsen för bostadsrättsföreningen. Vi hade digitalt möte via Microsoft Teams. Tekniken strulade för mig. Kameran i min laptop fungerar inte, så jag hade förberett appen på min platta, som ju har fungerat tidigare, men i dag strulade det med mitt ’konto’ och jag kom inte in. Till slut kopplade jag upp mig på laptopen och tänkte delta utan kamera, men det blev så att jag såg de andra och min bild frös och blev till slut svart. Men de hörde mig och det räckte. Måste lämna in laptopen och få den fixad. Hoppas jag inte behöver köpa en ny.

Snön smälter lite varje dag, men ibland har det kommit en tunt lager nysnö på natten. Jag har promenrat längs skogsvägarna och har lite svårt att ta mig ända ner till sjön på grund av plogvallarna.

Förr hade jag skuttat över den här plogvallen, men nu måste jag krypa upp och åka ner på rumpan, och det gör jag ju inte. Tydligen har pollensäsongen redan börjat, för jag har varit täppt i näsan och det har kliat i halsen ett par veckor och en dag slog det mig att det måste vara pollen. Jag tog en antihistamintablett och den hjälpte med detsamma, så nu har jag tagit en varje dag. Det måste vara hassel och alpollen, som kommer med vindarna söderifrån. Pollenmätningen här i Umeå har upphört, för mannen som skötte avläsningen på Universitetets tak gick i pension och då passade man på att dra in anslagen. Nu har vi inga pollenrapporter norr om Sundsvall! Astma- och allergiförbundet har protesterat både regionalt och nationellt, för det är ju orimligt att vi blir helt utan rapporter. Nu har man dessutom konstaterat att pollenallergiker är en riskgrupp för covid-19, så det gäller verkligen att medicinera på rätt sätt.

Jag får också irriterade ögon och efter mycket skav och ont i höger öga, ringde jag till Ögonkliniken och fick komma till deras jour samma dag. Det visade sig vara marginalkeratit, alltså inflammation i hornhinnan som måste behandlas med salva som innehåller både penicillin och kortison. Jag har haft det ett par gånger tidigare i det andra ögat. Nu ska jag behandla keratiten i tre veckor och sedan måste jag skaffa nya glasögon. Jag har börjat se mycket sämre och det visade sig att jag har begynnande grå starr. Inte så märkbart än, men ändå…

I helgen är det Litt-fest. I fjol ställdes allt in, men i år anordnas den digitalt. Vk ger alla sina prenumeranter fribiljetter till eventet och jag har skaffat en. I dag fick jag en länk för inloggning, så jag kan sitta framför datorn hela dagarna och lyssna till samtal med författare om jag vill. På torsdag kommer jag nog att göra det, för det är den mest intressanta dagen enligt programmet. Jag kan ju sitta och sticka under tiden.

I morgon har jag bokat hårklippning och jag tänker ha munskydd på mig. Jag har inte haft det tidigare, för frissan har haft visir, men numera har jag munskydd på mig så fort jag rör mig ute. Det är nog inte värt att riskera något när vaccinet är så nära. Inte för att jag har fått något brev än… Exet har äntligen fått tid för första sprutan och min kompis har fått båda sprutorna. Det går långsamt och det strular, men jag tycker att det är ingen ide att hetsa upp sig, så småningom kommer alla att få sina sprutor. Exet vill så gärna träffa barnbarnen och jag vill åka till Finland, men vi får vänta lite till. Och vara försiktiga.

Nu har jag börjat plocka fram lite grejer för en ny junk journal. Jag har köpt lite material på Tradera, bl.a. en stor hög med hundraåriga dokument… brev, räkningar, kvitton, bensinransoneringskuponger m.m., som jag skamlöst kommer att använda när jag pysslar.

Troligast från ett dödsbo. Snacka om återvinning. Någon tjänar pengar på sånt som vanligtvis kastas och en annan skapar egna konstverk av det. Jag har inget emot att betala för nöjet, så länge det inte är stora summor.

Sköt om er och var försiktiga<3

2 kommentarer

8 mars – Internationella kvinnodagen.

Av , , 6 kommentarer 14

I dag är det Internationella kvinnodagen. Mina dansande damer sluter upp runt veckans maffiga tulpanbukett och är så sorglösa och fria… i motsats till många kämpande kvinnor i världen. I dag sänder vi extra mycket kärlek och styrka till all världens kvinnor.

Själv har jag varit på sjukhuset och träffat en doktor på medicinmottagningen, Jag fortsätter min odysse bland de olika specialisterna… Den här doktorn var från en annan kontinent och han lät mig prata. Jag pratade nästan en timme och försökte få till ett helhetsperspektiv på mina problem. Mitt i allt blev jag kissnödig och bad att få gå på toaletten och sa att han kunde läsa i min journal under tiden. Jag ville att han skulle läsa om gastroskopin. Han skall dra mitt fall på storronden på torsdag och sedan ringa mig. Vad utfallet än blir, så är jag nöjd med dagens besök.

Hjärtcentrum jagar mig och vill sätta in ytterligare en blodtrycksmedicin, men jag vägrar ta emot mer mediciner. Det håller inte i längden att bara mata på med mediciner. Det handlar om biverkningar och hur alla mediciner verkar med varandra. Jag har fått respit i 4 veckor och sen ska jag ringa och rapportera hur mitt blodtryck varit. I ett par dar gick jag omkring med fruktansvärd ångest över att jag vågat vägra och skyhögt blodtryck, men nu har det normaliserats och jag har förlikat mig med att jag får vara besvärlig. Nu misstänker jag att den nya hjärtmedicinen höjer blodtrycket timmarna efter jag tagit den, så nu mäter jag trycket tre gånger om dagen och för noga anteckningar.

Snön försvinner i rasande fart. En morgon när jag drog ifrån gardinerna såg jag att de ägarlösa cyklarna som varit helt begravda i snön, tinat fram.

Jag fick en stark känsla i bröstet av förundran över livet. Cyklarna hade överlevt den snörika vintern… .jag har överlevt trots snömassorna, pandemins isolering och hjärtflimmer. Jag är stark. Det kändes stort och hoppfullt.

En morgon vaknade jag trots det med katastroftankar och vad brukar jag göra då? Jo, jag far ner på stan till den lilla garnbutiken och köper garner och denna gången även bambustickor att sticka med. Dubbla buketter vackra tulpaner på det och lugnet är återställt.

Det blev mest gråa garner och så ett par färger för mönster och ränder. Allt är Järbo garn. Jag har precis stickat färdigt ett par sockar i det grönmelerade garnet jag beställde från ICA Maxi och de blev så fina att de far iväg till Stockholm. Skall ta ett foto och visa i nästa inlägg. Jag har bara lust att sticka sockar just nu. Min vän, som jag stickade tossorna till, kom med en påse garner hon hade hemma. Där fanns ett stort nystan med gråmelerat garn som skulle kunna bli en fin väst. Måste hitta ett bra mönster bara.

Vi ska ha möte med föreningen och det blir digitalt den här gången också, men det ska bli kul att ses om än bara via skärmen. Kul också att få börja planera lite inför vårens arbete.

Sköt om er och var försiktiga<3

6 kommentarer

Väderomslag

Av , , 6 kommentarer 16

I onsdags vaknade jag upp till regnväder, eller snöblandat regn. Temperaturen låg kring noll och snödrivorna hade sjunkit ihop avsevärt. Vi har haft plusgrader några dagar nu och solen har visat sig en stund på dagen. Lite vårkänsla i luften är det nog.

På fredag såg det ut så här på vår gata. Väldigt isigt och halt.

 

Jag tog en promenad ner mot sjön, men vågade inte gå på skogsvägarna … de var extremt hala och trots att jag hade både broddar och pikar på gåstavarna, hade jag stora svårigheter att ta mig fram. Det får nog tina lite till.

Smittan ökar i länet och nu får man stanna hemma så långt det går. Jag är så less på pandemin nu. I torsdags hade jag blivit kallad på ögonbottenfotografering, så det var bara att ta på ett munskydd och åka iväg till sjukhuset. Det är bara några hållplatser, men ändå kändes det som att åka ut på ett litet äventyr. Göra sig i ordning och ta på sig andra kläder än hemmaklänningarna. Jag hade friska ögonbottnar och blir nu kallad om tre år igen. På vägen till ögonavdelningen gick något larm och saker hände automatiskt… bl.a. flög alla hissdörrar upp och stod sedan vidöppna och en flamsäker skärm for ner från taket vid sektionsdelningen i korridoren och jag fick förstås den i huvudet. Total förvirring… antagligen var det ett falsk brandalarm, för när jag kom tillbaka efter undersökningen var allt som vanligt.
På bussen skall alla nu ha munskydd vid alla tider på dygnet, men vilka är det som inte bryr sig? Jo, gamla gubbar som hostar och nyser och inte bryr sig om avstånd. Jag var på Coop och köpte mjölk och appelsiner i dag (med munskydd) och jag måste säga att alla var duktiga på att hålla avstånd, att vika undan och vänta på sin tur. Man får tänka på att inte stå och drömma framför nån hylla. En anställd frågade om det var ok att han smet förbi bakom min rygg. ’Jag håller andan’, sa han. Jag har ju rollatorn och den skapar ju per automatik lite avstånd.

På tisdag skall jag fara till Hälsocentralen igen och ta blodprov och EKG. Bokade en tid mitt på dagen, då jag vet att bussen är nästan tom.

Jag har stickat lite. Använde mina Raggi restgarner och stickade ett par tossor. Jag ska ge dem till en vän som sa att hon gillar olika. Lite svårt för mig, som är vän av ordningen, men lite olika blev de.

Det känns så tillfredsställande att använda upp alla restgarner. Det flerfärgade garnet har jag inte en enda stump kvar av nu. Jag stickade ju tre par sockar av det före jul, så jag börjar bli lite less på det nu också.

Har inte hört något om vaccinationen än, så det är bara att fortsätta att hålla i och hålla ut och stanna kvar i den ofrivilliga ensamheten.

Sköt om er och var försiktiga<3

6 kommentarer

Så mycket snö.

Av , , 6 kommentarer 13

Min allra sista amaryllis som blommar på den tredje stängeln från samma lök. Stängeln var kort och blev så svag att den vek sig, så nu står blommorna i ett vattenglas. Jag köpte två amaryllisar på Coop och den ena fick två stänglar och den andra tre. Bra utdelning.

Vintern fortsätter och vi får mer och mer snö. Snöröjarna arbetar dag och natt med att ploga, riva och forsla bort de stora snöhögarna. Men snön är ju vacker också. När solen skiner och snökristallerna gnistrar och ett lätt kristallfall dalar ner från träden, är det härligt att gå på skogsvägarna.
Under dagtid är det många ute och nu när det är plogat går det bra att cykla, jogga, åka spark eller bara promenera i sakta mak.

En dag vågade jag mig ut på isen på sjön. Jag var ju inte ensam där ute… fina skidspår går längs stranden och en stig gick över till andra sidan. Så långt kom jag inte, för mitt på blev jag medveten om att jag var långt ute på isen och fick lite panik.

För övrigt har jag mått hyfsat. Min doktor på Hälsocentralen skulle ju skriva remisser och hon var verkligen effektiv. Jag pratade med henne på torsdag morgon och redan på måndagen fick jag kallelser till både medicinmottagningen och gyn och redan i början på mars. Sen hade jag ju tid hos en hjärtsköterska på Hjärt- kärlmottagningen och det var ett besök som skulle ha skett för ett år sedan. Hon skulle nämligen informera mig om vad hjärtflimmer är m.m. Efter tio episoder torde jag ju veta det, men vi pratade även om annat som fick mig att inse vissa saker. Hon frågade bl.a. vilken strategin har varit i mitt fall. Det har inte funnits någon strategi, utan jag har fått hjälp och sedan skickats hem… eller inte fått hjälp och ändå skickats hem. Min trygga punkt har ju varit akuten. Jag kände plötsligt att jag var mentalt trött efter detta året, som dessutom sammanfallit med pandemin. Att jag hade tre episoder under januari drog den sista musten ur mig och jag går ständigt omkring och känner efter och är rädd för att få ett nytt flimmer. Så har jag inte känt tidigare, utan jag har varit ganska opåverkad mellan varven. Hjärtsköterskan ringde i fredags och föreslog att jag skulle träffa en kurator på avdelningen och det ska jag göra. Den nya medicinen tycks verka bra, men jag får order om att gå och ta blodprover och EKG varje månad, så jag tycker jag springer på Hälsocentralen stup i kvarten. Dessutom ska jag kolla blodtrycket regelbundet och rapportera in.

Exet kom och hälsade på och vi åt ärtsoppa och pannkakor. Jag hade kokat drottningsylt sötad med bara honung till. Vi väntar nu på att få bli vaccinerade… Vi ska få brev med posten med anvisningar om hur man bokar tid. Min kompis, som har hemtjänst, har redan fått första sprutan och det hade gått bra.

Sköt om er och var försiktiga <3

 

 

 

6 kommentarer