Dessa föreställningar om barn som lågenergilampor, frukt som hälsosam eftermiddagsdoping och fett som fasansfullt i alla former, leder till att våra barn kastar sig som svultna pirayor in i kylskåpet så snart de kommer hem. Brödpåsarna och saftsopporna attackeras först, varpå det hela börjar om från början.
Texten handlar om den debatt som emanerar ur föreskrifterna att skolor inte har rätt att be barnens föräldrar att sända med frukt till skolan för den så kallade "fruktstunden". Skälet till debatten var ursprungligen att skolan skall vara avgiftsfri, men detta pedanteri med regler har hamnat i bakgrunden, nu ifrågasätts något betydligt viktigare, nämligen om den heliga fruktstunden ens är grundad på vettiga skäl.
"En mer intressant fråga är dock varför fruktstunden alls behövs, och svaret återfinns ofta i skolans matsal. Minimjölk eller lättmjölk till dryck. Vaselinliknande smörsurrogat av Lätt & Lagom-typ på mackorna. Maträtter fullproppade med snabba kolhydrater, såsom gorbypiroger, ugnspannkakor (med sylt, givetvis) och pulvermos."
I nästan alla konventionella kostråd ingår fika och/eller mellanmål som en självklar del. Jag förstår så väl att dom behövs för att man skall stå ut med hungerkänslorna i den vanliga SLV-dieten, särskilt efter att en del kostchefer med kadaverdisciplin kräver att barnen skall få lättmjölk och -margarin.
SLV står för Livsmedelsverket och i deras rekommendationer ingår att man bör äta 55-60E% sockerkedjor (kolhydrater), högst 30E% fett samt resten i form av protein.
I bilden ingår att kolhydraterna i sin helhet (nu bortser jag från de icke nedbrytbara som kallas fibrer) förr eller senare bryts ned i sina beståndsdelar som är olika sockerarter. Dessa bidrar uteslutande med energi som används direkt, lagras i rätt små glykogenlager eller långtidslagras i form av fett.
En hög halt av socker i kroppen skadar vävnaderna allvarligt. Hos en frisk person är det hormonet insulin som tar hand om blodsockret och transporterar det till celler som kan använda det. Förutom muskelceller inkluderas även fettcellerna. När blodsockret kommer in i en cell krävs att det förbrukas för att mer skall få plats. I klarspråk, om då inte ungarna aktiveras med något förnuftigt börjar de spendera sin energi på diverse oönskade aktiviteter, de klättrar på väggarna, är sockerspeedade.
Nu är insulinet nog så effektivt att lotsa undan blodsockret vilket innebär att blodsockerhalten lätt sjunker för lågt, något som leder till hungerkänslor och rop att "…jag är huuungrig…"
Frukt anses vara ett nyttigt mellanmålsalternativ, men eftersom de i allmänhet är söta och dessutom till större delen består av kolhydrater så förbereder man nästa hungerkänsla som kanske hamnar i höjd med en ordinarie måltid. Då är risken påtaglig att man överäter.
Detta är några skäl till varför en måltidsordning som innefattar eller resulterar i mellanmål har förbättringspotential. Det är ett lite mer sofistikerat sätt att säga att de är ett tecken på en misslyckad mat.
Hallå, kostchefer som jag avser här ovan, förstår ni sambandet?
Med vänliga hälsningar / Erik Edlund / MatFrisk Blogg
Senaste kommentarerna