Må vara att det är logistiskt enklare och ett sätt att lyckas få ungarna att underkasta sig en vuxens dominans, men jag ser det helt annorlunda.

 

Det finns minst tre sätt att kontrollera sitt matintag, styra dess sammansättning, välja mängd och tidpunkten.

 

Lämna den första punkten därhän, där finns fortfarande väldigt skilda ståndpunkter. Låt säga att den ska vara ”bra”.

 

Traditionell kostrådgivning utgår från att man skall klara att lägga för sig ”lagom” mycket och etiska regler straffar den som lämnar kvar på tallriken (”Tänk pa barnen som svälter…”)

 

Så återstår då tid och den tror jag är oerhört viktig. Hunger är styrt av så många faktorer och engagemang i andra aktiviteter är en av dem. Hur många gånger har du inte själv upplevt att mat-tiden har närmat sig och passerat med avsevärd marginal utan att du varit nämnvärt intresserad av att äta? För mig sker det dagligen, men det kan ju bero på att jag som LCHF-are har bättre tillgång till mina kroppslager av energi.

 

Alternativt kan föregående måltid ha varit lite (eller mycket) för stor, i vart fall i förhållande till det behov man haft. Att då äta på kommando är direkt kontraproduktivt. Ätande har en tendens att leda till mer ätande och så står man där med ett ännu större energiöverskott än förut.

 

Det måste finnas en logisk orsak till att magsäcken hos människan är så enormt flexibel i storlek, den kan variera 10-20-30-40 gånger från minsta till största volym. Tillåt magen att ”gå tom”, det är ett gott skäl för att engagera andra kroppsvävnader i metabolismen.

 

Kan man inte styra sammansättningen av maten, en mat-tant bestämmer hur mycket som hamnar på tallriken och en inre (eller yttre) moralröst säger att ”barn svälter på andra ställen” så återstår bara att skjuta på nästa mattid för att inte överkonsumera. Men det är inte tillåtet enligt hittillsvarande synsätt.

 

Men det är ju bara mina erfarenheter och tankar. Vilka är dina rationella skäl att äta efter andras scheman?

 

Med vänliga hälsningar / Erik Edlund